Du som försvarade Kim, vi delar inte din uppfattning. Du skriver att du hoppas att föräldrar förstår att grundproblematiken ligger hos personalen.

Du menar att vi inte är intresserade av att arbeta/närvara med barnen, att vi vill göra det så enkelt som möjligt för oss utan krav uppifrån. Egentligen räcker vårt tidigare svar till Kim Lagerquist, som svar på din insändare, men låt oss ta det ett varv till.

Vi har tillsammans 160 års erfarenhet av att arbeta i Rinkeby

Annons:
Annons:

Enligt dig har vi valt den enkla vägen och inte velat ha krav uppifrån. Vi har tillsammans 160 års erfarenhet av att arbeta i Rinkeby, och hade vi velat välja den enkla vägen hade vi arbetat någon annanstans. Vi har haft förväntningar och krav på oss, med läroplanen som ledstjärna och rektorer som har utvecklat verksamheten tillsammans med oss, där vår kompetens har tagits tillvara och vi har skapat verksamhet utifrån de barn vi har haft och de utmaningar som de har stått inför.

Barnen har varit delaktiga och kunnat påverka sin lärmiljö, men vi har haft det yttersta ansvaret för att undervisningen ska gynna barnen. Våra rektorer har varit tydliga med sina förräntningar och krav på oss, och hur detta ska förverkligas har skett med delaktighet. Delaktighet är grunden för att goda resultat ska nås. Allt har kontinuerligt dokumenterats och följts upp.

Vad har uppnåtts under nuvarande ledning? Jo, en förskola utan själ

Vad har uppnåtts under nuvarande ledning? Jo, en urblåst förskola, med tomma rum, tomma väggar, ett påstått genusneutralt material för konstruktion och skapande – en förskola utan plats att leka och fantisera, en förskola utan själ. En miljö skapad helt av rektorerna och inte förankrad i barnens behov och intressen, och utan delaktighet av barn och pedagoger. Där inte en pryl får flyttas, eller en kloss sorteras ”fel”.

Pedagoger har tappat arbetslusten för att det är viktigare att skriva om verksamheten än att utföra den, viktigare att skriva om barnen än att vara faktiskt vara närvarande med dem. Viktigare än att skapa relationer, leva normer och värden med barnen, ha roligt och utmana, undervisa i språk, naturvetenskap, estetiska ämnen, lära barnen vad det är att ingå i en grupp och vara i ett sammanhang. Kunskaper som är nödvändiga för att klara sig bra i skolan och i livet.

Och var för allt i världen inte glad!

”Var stolta över den utveckling ni har åstadkommit under de här åren. Det finns uppenbarligen krafter som vill dra er bakåt i tiden, men fortsätt framåt.” Så skriver den nu avgående rektorn i Rinkeby östra i sitt avskedsbrev till medarbetarna häromdagen.
Ja, tänk om det skulle finnas krafter som kan dra oss lite tillbaka….till så där 2017 innan Kim kom och vi fortfarande kunde andas, kände arbetsglädje, fick tänka själva och vara delaktiga, och hade våra tidigare chefers förtroende. Då när vi lärde av varandra och av de många olika utbildningar vi fick, till skillnad från ”Den Enda Sanningen” som gäller nu. Det vill säga lyd din rektor, ha inga egna åsikter, utför arbete utan att använda dina erfarenheter och kunskaper. Och var för allt i världen inte glad!

Med stöd av vilken forskning är det nya styret bättre?

Med stöd av vilken forskning är det nya styret bättre? Under den tidigare ledningen, och före Kims tid, har Rinkeby Östra bidragit med inspiration till andra förskolor genom sitt arbete med flerspråkighet (finns på UR) och från Skarpnäck har man kommit för att ta del en nytänkande verksamhet för de barn som behöver extra stöd, en verksamhet som inte längre finns kvar.

Vi pedagoger som har sagt upp oss har slagit knut på oss själva för att undervisa och möta barnen på ett professionellt och adekvat sätt, trots att vi motarbetades av nuvarande ledningen. Att säga att vi ser vårt arbete som barnpassning är en ren förolämpning och kunde inte vara mer fel. Vi har lagt ner själ och hjärta i arbetet för att ge dessa barn samma förutsättningar som barn i andra stadsdelar, med fokus på språk, normer och värden, lek och samspel. Men istället för att ge oss de resurser som behövs för att ALLA barn ska ha möjlighet att lyckas och få det stöd som de behöver och har rätt till, så skickar man tillbaka 7 miljoner och anser att man har gjort ett gott jobb.

De försöker dumförklara både pedagoger, barn och vårdnadshavare

Grundproblemet är inte personalen utan den syn som ledningen och avdelningschefen har på barn i förorten, sättet de försöker dumförklara både pedagoger, barn och vårdnadshavare. Det kommer vi aldrig att acceptera.

Dessutom heter det ”barns tid går inte i repris”, om vi ska tänka språkutveckling.

Nio före detta medarbetare


Läs mer om förskolan i Rinkeby-Kista:

Print Friendly, PDF & Email