Till Nyhetsbyrån Järva: Som anställd inom förskolan i Rinkeby-Kista är jag otroligt glad att ni lyfter den problematik som genomsyrar vår arbetsmiljö i verksamheterna runt om i stadsdelen.

Jag uppskattar även att ni tar in andra perspektiv bland artiklarna så att bilden av vad som pågår blir mer nyanserad. Detta får mig att vilja skriva ett svar till den anställda som nu i dagarna gick till avdelningschef Kim Lagerquist försvar med resonemanget att pedagogerna i själva verket inte vill ha krav ställda på sig uppifrån och att det är personalen som är grundproblemet. 

Till författaren av insändaren och Kim Lagerquist: Först och främst blev jag besviken på insändaren då den inte tillför något konstruktivt till den process att förbättra arbetsmiljön som nu äntligen fått nytt syre i och med de publicerade artiklarna. Det finns ändå något enstaka avsnitt i din text där du träffar rätt och som leder oss till viktiga frågor i sammanhanget. Det stämmer att vi har allt för många medarbetare i förskolorna som inte utför det pedagogiska uppdraget som finns vid sidan av omsorgen, och att vi här allt för ofta hamnar i vad du kallar barnpassning. Bra så. 

Stadsdelens systematiska kvalitetsarbete har som enda funktion att samla statistik

I motsats till insändaren vill jag hävda att det grundläggande problemet inte alls ligger hos pedagogerna. Tvärtom är detta ett resultat av att det aldrig ställs några som helst krav på vare sig kontinuiteten eller kvalitén av undervisningen samt att stadsdelens systematiska kvalitetsarbete har som enda funktion att samla statistik inför rapportering mellan rektorer och avdelningschefen. 

Dokumentationsunderlag finns som fasader, men krav och åtgärder på de pedagoger eller arbetslag som inte lever upp till det som står så fint skrivet i våra undervisningsplaner, prövas aldrig. Detta vill jag påstå är avdelningschefs och rektorers ansvar, att dels formulera en tydlig riktning med den övergripande pedagogiska verksamheten i stadsdelen, dels följa upp på rektorsnivå när arbetet brister och barnen inte får det som utlovats. 

Med riktning menar jag att prioriteringar behöver göras. Vill vi att barnen i Rinkeby-Kista ska få en bra start på sitt livslånga lärande måste förskollärare och arbetslag få förutsättningar för detta. Vi kan inte förvänta oss verksamheter för våra barn med en likvärdig undervisning som de till exempel erbjuder på Norrmalm. Där har man som förskollärare minst fem timmar planerings- och reflektionstid i veckan och barnskötare har minst en timme. Med den tiden som tas från barngruppen följer även ett förväntat ansvar och krav från ledningshåll. Ansvar att som utveckla aktiviteterna med barnen vecka efter vecka men även krav, stöd och feedback från rektorerna som aktivt följer upp dokumentationen från pedagogerna och barnen. 

Bra månader finns inte i verkligheten

För att göra en jämförelse så är fem timmars reflektionstid ungefär vad förskollärare i Rinkeby-Kista har per månad. En bra månad, då vi inte varit tvungna att hoppa in i barngrupp på grund av frånvaro och vikariebrist. Barnskötare har hos oss ingen som helst egen tid att reflektera kring barnens lärande, och bra månader finns inte i verkligheten. 

Hur är det då tänkt att vi i Rinkeby-Kista ska hinna med att planera och utvärdera barnens lärande? Det finns ingen sådan tanke och det gör vi inte. Svaret vi får när vi efterfrågar rätt förutsättningar är att vi istället ska sänka våra krav på den verksamhet vi vet att barnen egentligen behöver. ”Arbeta med det lilla i vardagen.” Där ska vi kunna hitta lärandet (utan att det kostar mer), enligt våra rektorer. Varför slösar då pedagoger på Norrmalm sex timmar i veckan på att hitta rätt utmaningsnivå, tillföra nytt material och att reflektera kring barnens upptäckter i dessa lärandesituationer?

Det säger sig självt vilka barn som kommer komma bäst förberedda till grundskolan och här måste vi på allvar fråga oss varför inte avdelningschef Kim Lagerquist vill att barnen i Rinkeby-Kista ska få samma likvärdiga möjligheter i starten på sin skolgång som barnen på Norrmalm? Varför finns ingen likvärdig prioritering för en organiserad planeringstid över stadsdelen och en vilja att här kunna fånga upp barnens lärande?

Vi slänger nu ca 50 kg mat per vecka på många förskolor, och barn går hungriga

Jag känner mig även manad att lyfta några avsnitt i insändaren som för mig sänker trovärdigheten totalt hos författaren. För påstår man sig ”veta” att Kim Lagerquist personligen är intresserad av barnens kost, utveckling och mående kan man aldrig varit tvingad att äta mat serverad från ett av stadsdelens produktionskök. Det är brun eller beige sörja som barnen inte äter av. Vi slänger nu ca 50 kg mat per vecka på många förskolor, och barn går hungriga pga den omorganisation som avdelningschefen drivit på. 

Dessutom måste författaren till insändaren vara så lyckligt lottad att hen slipper arbeta på en av våra många förskolor där vi dagligen tvingas betrakta barn som enkla siffror i närvarostatistiken och inte efter de individuella behov som finns i verksamheten. Vi tvingas dessa dagar i första hand skicka barnen mellan avdelningarna, då det fattas pedagoger, istället för att få resurser att kunna fortsätta arbeta kvalitativt med barnen enligt den lilla pedagogiska planering vi har. 

Att vara ensam pedagog på 15-18 äldre barn under rasterna är inget ovanligt i vår stadsdel

Men vikarier då, kanske ni frågar er? Ha! Att vara ensam pedagog på 15-18 äldre barn under rasterna är inget ovanligt i vår stadsdel. Ni kan själva räkna ut när på dagarna det finns en ökad risk för kränkningar och konflikter. 

Vi måste även stanna upp och fråga oss hur författaren tror sig veta vad Kims ”mål” är? Mig veterligen har vi aldrig sett en verksamhetsplan från avdelningschefen, aldrig fått ett förklarat syfte eller mål för vare sig omorganisationen av pedagogiska lärmiljöerna eller den kollegiala bedömningen. 

Men likvärdigheten då, det var ju ledordet och målet i avdelningschefens egna skriftliga svar till kritiken i artiklarna? Det är tyvärr ett lika tomt ord som ”Barns dagar går inte i repris”. Kim, man måste först vara beredd att investera i förutsättningar för att sedan kunna skörda en verksamhet med god kvalité. Att skicka ut sina välbetalda strateger, likt orcher på fälttåg, som kränker pedagogerna på förskola efter förskola och sedan förvänta sig en kvalitetshöjning är lika verklighetsfrånvänt som att tro att undervisning kan ske ”i det lilla” och att barnen sen ska komma väl förberedda till grundskolan. 

Jag, som pedagog och vårdnadshavare, skulle vilja veta vilken förskola författaren till insändaren arbetar på i vår stadsdel? En förskola som ligger så i framkant och i så nära relation med avdelningschefen att världsbilden är så främmande från den vi andra upplever. Det måste vara en drömförskola, där skulle jag vilja ha mina barn!

Pedagog i Rinkeby-Kista


Läs mer om förskolan i Rinkeby-Kista:

Print Friendly, PDF & Email