Kim Lagerquist svarar att hon inte delar vår bild av det som hänt i förskolan i Rinkeby-Kista och att liknande förändringar har gjorts i andra stadsdelar. Men vi vet att hon inte fick ett uppdrag att ”se över våra förskolor för att skapa likvärdiga förskolor med hög kvalitet”. Hon kom med en redan färdig agenda för en omorganisation, och mindre än tio veckor från dagen hon tillträdde skulle den vara genomförd.

Vi har sett en verksamhet som med förfärande hastighet har slagits sönder, med barn och pedagoger som mår dåligt och barn som inte får den undervisning de har rätt till eller det stöd de behöver. Vi ser en förskoleverksamhet i Rinkeby-Kista som blöder. En tystnadskultur som breder ut sig i kommunal verksamhet.

Så vi delar inte din bild heller, Kim Lagerquist. 

Annons:

Vi har haft en verksamhet med högt i tak, en stadsdel som legat i framkant när det gäller språk och språkinlärning i förskolan, som har erbjudit oss pedagoger en mångfald av vidareutbildningar inom språkutveckling, specialpedagogik, dans, matematik, naturvetenskap med mera. Vi har varit delaktiga och haft inflytande, vi har deltagit i projekt och fått nya kunskaper och inspiration, och vi har lärt oss av varandra – kollegialt lärande. Vi har haft roligt och brunnit för vårt jobb.

Fritt tänkande, delaktighet och egna initiativ är bannlysta

Nu har vi en verksamhet där pedagogerna ska lyda minsta order uppifrån, där fritt tänkande, delaktighet och egna initiativ är bannlysta. Inte en matta får ligga fel. 

Vi vet att forskning pekar på att ju mer delaktiga medarbetare är desto bättre resultat nås. I Rinkeby-Kista gör man tvärtom. Där har kontroll blivit ledordet.

Våra barn kommer till förskolan med olika förutsättningar, de har olika erfarenheter i sina ryggsäckar, och vi har mött dem där de är. Vi som jobbar eller har jobbat vet, med vår kunskap och erfarenhet, vad barnen behöver för att lära och utvecklas och vi har mött deras behov.

Nu har den kunskapen och erfarenheten blivit oviktig. Barnen likställs numera i sina förutsättningar med barn från Norrmalm. Vi vet att det inte är rättvist.  

Behövs engagerade pedagoger som mår bra

Likvärdighet betyder inte att det ska vara lika för alla överallt. Likvärdighet sitter inte i den fysiska miljön och en fysisk miljö lär inte ut språk. För det behövs engagerade pedagoger som mår bra och känner att deras kompetens och erfarenhet värderas. Som har tid med barnen, tid för barnen, tid nära barnen. Som lever och förmedlar normer och värden i varje stund, som ger barnen både ramar och kramar. 

Vi vet att grunden för att lyckas i livet och skolan är att ha ett starkt språk – både svenska och modersmål – att kunna kommunicera och samspela, att kunna vara del av en grupp och att rikta sitt fokus. Vi behöver stötta barnen i dessa processer och ge dem utrymme för fantasi, kreativitet, undersökande och konstruerande, för inflytande och att lära tillsammans och av varandra. 

Många av barnen får inte det stöd de har rätt till

De barn som behöver mer stöd än andra har rätt till det enligt läroplanen. Så ser det inte ut idag i Rinkeby-Kista, och många av de barnen får svårt att vistas i de lärmiljöer som förespråkas i det ”projektarbete” som pågår, och får inte det stöd de har rätt till. Sedan i våras har det specialpedagogiska stödet i Rinkeby minskat från tre till två specialpedagoger. De gör sitt bästa men räcker inte till.

Kim Lagerquist har varit avdelningschef i drygt fyra år, och har haft ett ansvar för utvecklingen av förskoleverksamheten i stadsdelen. Men det som har skett de senaste fyra åren har resulterat i ohälsa hos pedagogerna, sämre språkutveckling hos barnen, otrygghet hos både barn, pedagoger och vårdnadshavare. 

Vi jämför med hur det var tidigare i Rinkeby

Hon jämför antalet pedagoger som sagt upp sig med det antal som sagt upp sig i staden i stort.

Det gör inte vi. Vi jämför med hur det var tidigare i Rinkeby. Då var personalomsättningen låg för vi trivdes, vi fick utvecklas och utmanas, och vi jobbade vidare där vi så aktivt valt att arbeta. Både barnen och vårdnadshavarna fick stabilitet och en trygghet.

Vi som har arbetat länge vet att vi i Rinkeby hade en förskoleverksamhet som låg i framkant, vi var nyfikna, lärde nytt och förbättrades. Vi var delaktiga. Nu har vi en verksamhet i spillror. Med missnöjda vårdnadshavare, pedagoger som mår dåligt eller säger upp sig efter många år av förvärvad erfarenhet och kunskap, med barn vars språkutveckling och samspelsförmåga försämras, och vars inflytande över sin egen lärmiljö minskar.

Idag är det barnen i Rinkeby som betalar priset, imorgon är det samhället

Förskolan kan (och ska!) vara den arena som bygger grunden i ett samhälle, men det kan också vara tvärt om. Idag är det barnen i Rinkeby som betalar priset, imorgon är det samhället. 

Det skulle inte bara behövas Kim Lagerquist avgång utan också en snabbt tillsatt haverikommission för förskoleverksamheten för att kunna rädda verksamheten och framtiden för Rinkebys barn. Barns dagar går inte i repris!

Nio före detta medarbetare


Läs mer om förskolan i Rinkeby-Kista:

Print Friendly, PDF & Email