Jag undrar vad som skulle hända med Sverige om alla vi som inte är födda i landet samt våra familjer, alla vi som inte har någon lust att återvandra, bestämmer oss för att sälja allt vi äger här, flyttar till solen och tar med oss våra intjänade pensioner.
Den här isoleringen som vi tvingas till mår vi verkligen inte bra av. Vi märker att det påverkar humör och ork. Men vi märker också hur mycket bättre vi mår när vi får röra oss utomhus – kanske tillsammans med en god vän och granne. Att vi var så beroende av vår rörelsefrihet och våra vardagskontakter anade vi inte!
Nyhetsbyrån Järva fick en förfrågan från en myndighet. Ett material skulle tas fram för att personalen i sjukvården bättre ska kunna ta emot patienter som är migranter. Jag fick i uppdrag att svara.
Vi kommer att få möta en ny och oroande våg av coronasmittade, får vi höra. Sjukvårdspersonalen dignar under ökade krav och vi måste efterleva restriktionerna om avstånd och hygien länge till. Hur länge till, undrar vi alla.
Jag var för ung för att hinna registrera 80-talet, 90-talet hann jag däremot fånga. Jag minns VM Finalen 94 som om det vore igår, mellan Brasilien – Italien, Baggio sumpade sin straff på straffläggningen å Brasilien blev världsmästare i fotboll.
När jag hade fått min första dos vaccin var det många som hörde av sig och ville veta hur jag mådde. De ställde en massa frågor och bad om återkoppling. Jag lovade att återkomma och berätta hur min kropp reagerade, eller inte reagerade, på vaccinet.
Det har nog aldrig funnits ett tydligare exempel på hur man medvetet arbetar för att undergräva och slå sönder möjligheterna till lokal social mobilisering, än det nämndens moderate ordförande visar prov på i relationen till Folkets Husby.
När man avverkat ännu en teveserie, med bra skådisar och lovande story, för att sex timmar senare inse att man fortfarande inte fattar vad det hela gick ut på. Dramat fick aldrig någon lösning. Kroknade SVT:s inköpare och slutade titta efter tre av sex avsnitt?
Det är då man längtar efter kvalitet.
Mohamed Nuur, som efter sex år som ordförande för S i Tensta nu lämnar sitt uppdrag, har skrivit ner sina tankar efter den senaste dödsskjutningen.
Vad har Georg Åby Ericsson gemensamt med Mats Wilander? Jo, det passiva spelet. De väntade på motståndarens misstag.
