Jag vet inte vem jag ska tacka

Ibland är det underbart att ha fel. Idag är en sån dag. Jag hade tolkat kartan som att Rissneskogen och Knutby bollplan skulle bort. Det skulle de inte. Hurra!

En gång- och cykelväg genom Rissneskogen förstör inte skogen. I bästa fall gör det att fler upplever den. Vi i Rinkeby Run sprang igenom den i tisdags kväll. Trots sin litenhet är den så där vilsam som bara en tät skog kan bli. Träden stoppar ljudet från alla bilarna på länsväg 279. Skogen känns vild och underbar! Här skulle Ronja Rövardotter och Birk kunna springa omkring och utstöta sina rop när de känner att våren är på väg.

Annons:

Men Knutby bollplan är ännu viktigare. Jag blir alltid glad när jag cyklar förbi Knutby på väg till eller från någon av Rinkeby Runs träningar. Många fotbollsplaner står tomma, men Knutby står aldrig tom. En gång i somras, när Som United hade fotbollsskola där, räknade jag till 300 barn på planen. Ingenting värmer ett tränarhjärta mer.

Därför är jag också hjärtligt glad över de stoppade byggplanerna på Bromstens IP. Där är det också alltid full fart, och de byggplanerna har länge svidit i mitt hjärta. Den idrottsplatsen används också varenda gång jag passerar, klubbhuset har klubbmedlemmarna byggt själva och i Bromsten har min favoritspelare Daha Ali spelat. Det är vackert att den blir kvar.

Dessutom undrar jag lite över hur tidigare beslutsfattare tänkte med våtmarken i Bromsten. Samtidigt som vi vet att torrlagda våtmarker orsakar lika stora utsläpp av klimatgaser som alla Sveriges bilar….så fortsätter vi planera byggen på våtmarker! Det är alltid ”någon annan” eller ”någon annanstans” som klimatet ska räddas.

Jag vet inte riktigt vem jag ska tacka.
– Är det stadshusets politiska ledning med Karin Wanngård och Anders Österberg, eller är det den operativa ledningen under Spånga-Tenstas före detta stadsdelschef Fredrik Jurdell, eller…?

Vem det nu är: TACK! Ibland är det underbart att ha fel.

Mårten Westberg, Rinkeby Run