Jag hatar segregationen och ojämlikheten eftersom jag hatar det utanförskap och den brottslighet som de för med sig. Därför blev jag instinktivt glad när jag hörde att Rinkeby och Spånga skulle byggas ihop. Men när jag ser planerna så blir jag tveksam.
Här försvinner vad det verkar skog, Järvas mest använda fotbollsplan och en stor del av den Sverigeunika ängen mellan Rinkeby, Spånga och Tensta. Eftersom klimatet skenar har Stockholms stad gjort en värmeutredning. Den visade att Rinkeby och Tensta är ett av stadens tre värst utsatta områden. Frånvaron av grönska gör Rinkeby och Tensta sårbara när det är riktigt varmt. Värmen har ingenstans att ta vägen. Lösningen är träd, men Rinkebyborna har redan nu alldeles för långt till närmaste skogsdunge. Det är inte kris nu, i minusgrader och snö, men det kan bli riktigt hett i sommar, och det kommer nog vara ännu hetare nästa sommar, och igen nästnästa sommar…
Socioekonomiska gränser är ofta smala
Målsättningen att bygga bort gränsen mellan det välmående Spånga och det utsatta Rinkeby är mycket sympatisk, men frågan är om det skulle fungera. Socioekonomiska gränser är ofta smala. Bara en väg skiljer Blackeberg från de kulturminnesmärkta villorna i det välmående Södra Ängby. I andra länder är det snarare regel än undantag att socioekonomiska gränser är en väg, ett järnvägsspår eller en å. Byggs ängen bort så uppstår gränsen tyvärr ändå. Den blir bara smalare.
Viljan att bygga bort trångboddheten är också mycket bra. Det kan delvis fungera, men min upplevelse är att de flesta som bor trångt i Järva gör det för att klara hyran. När staden sålde hyresfastigheter i Järva till privata värdar så tog det tyvärr inte lång tid förrän hyrorna sprang ifrån lönerna till sjuksköterskor, bussförare, lagerarbetare och taxichaufförer.
Problemet är att hyresfastigheterna hamnade på marknaden
Resultatet är att fler pappor har dubbla jobb i stället för att vara hemma med barnen, att ungdomar inte kan flytta hemifrån, och att fler familjer har inneboende. Inget av det här är den rödgröna majoritetens fel, men om de skenande hyrorna är problemets kärna så är nog inte nya hyreshus lösningen. Problemet är heller inte de privata värdarna. Victoriahem har köpt hyresfastigheter för åtta miljarder kronor och måste förstås hitta en väg till lönsamhet. Så fungerar marknaden. Problemet är att hyresfastigheterna över huvud taget hamnade på marknaden. Priset för det betalar Järvaborna via hyran. Lösningen är att bo trångt.
Rinkebyterassen är ett bättre exempel på nybyggnation. Den är en snygg, fräsch och lyxig del av Rinkeby. Jag tror att Tenstaterassen kan bli något liknande. Då växer andelen höginkomsttagare i Järva, och då minskar utanförskapet. I stället för en skog byggde man över motorvägen, E18. Strålande!
Mårten Westberg
