Fotbollssäsongerna runt om i Europa har snart hunnit varva varandra utan att några röster från förbunden höjts om folkmordet i Gaza. Jag vill minnas att det såg annorlunda ut när Ryssland gick in i Ukraina.
När fotbollssäsongen i Sverige avslutades i höstas befann sig fotbollen runt om i Europa i sin inledande fas, och när övriga Europa nu är i slutet av säsongen, drar fotbollen snart i gång hemma i Sverige igen. Däremellan har ett folkmord inletts i Gaza, något som den senaste FN-rapporten visar, men tystnaden är märkbar bland fotbollens makthavare.
Med andra ord är det som om allt bara fortsätter som vanligt. Fifa, Uefa och Svenska fotbollsförbundet brukar ta ställning när tragedier och konflikter inträffar i världen, men helt plötsligt väljer de att skilja på vad som är sport och politik. Vi behöver bara backa tiden till hur det såg ut i samband med Rysslands invasion av Ukraina, för att konstatera att både de europeiska och internationella fotbollsförbunden agerade annorlunda; ryska klubbar och landslag stängdes av. Det svenska fotbollsförbundet ville inte vara sämre och meddelade så sent som i höstas att de valt att bojkotta turneringar med ryska lag.
Den uppenbara följdfrågan på dessa skilda ställningstaganden från fotbollens maktcentrum, är förstås varför man valt att bemöta tragedierna på olika sätt? Ser man den ena som ett ockupationskrig och den andra som en rättmätig konflikt, där Israel försvarar sig?
Det är tydligt att situationen i Ukraina och Gaza inte behandlats på samma sätt
Personligen kan jag bara komma fram till slutsatsen att man upplever ett kulturellt avstånd till människorna i Gaza, medan befolkningen i Ukraina uppfattas som en del av den egna kulturella sfären. Det vill säga att det framträder ett “vi” och “dom”-tänkande. Men även om man ser olika på dessa två tragedier, ligger det inget politiskt i att protestera mot att barn och civila dödas. Så hur man än vrider och vänder på fotbollstopparnas ståndpunkter, är det tydligt att situationen i Ukraina och Gaza inte behandlats på samma sätt.
Ett “vi” och “dom”- tänkande förekommer även inom medierepresentation och det är något som jag själv problematiserat i min uppsats om fotboll och politik. Nämligen hur rapporteringen om landslagen från Mellanöstern och Nordafrika respektive Europa skiljer sig åt inom svensk sportjournalistik under fotbolls-VM i Qatar 2022.
Än så länge kan vi som tror på rättvisa i alla fall glädjas åt att vårt nordiska grannland Island under förra veckan skickade ut Israel i EM-kvalets playoff. Och därmed missar ockupationsmakten sommarens EM-slutspel i Tyskland. När fotbollens makthavare inte sköter sina uppdrag, var det islänningarna som gjorde jobbet.
Suleiman Ibrahim
