Alla pratar om att flytta, kosta vad det kosta vill, men i orten finns också de som inte bara drömmer utan också jobbar hårt för att skapa andra alternativ. Det finns möjlighet till en ljusare framtid, också för dem som stannar i Sverige.
Soar Ali pluggar statsvetenskap och har två jobb, men det som tar mest tid är det ideella engagemang han lägger på föreningen Upprustningen som organiserar unga i socioekonomiskt försummade områden. De arrangerar studiecirklar och läxhjälp, nattvandrar, stöttar personer som försöker lämna en kriminell livsstil och driver sedan nyligen Upprustningen Sports Club.
Men Upprustningen handlar lika mycket om intellektuellt arbete som det praktiska. De pratar om psykisk ohälsa och vikten av att stärka självkänslan hos ungdomar i förorten.
– Den intellektuella upprustningen är viktig. För att få förortsbor att engagera sig måste de förstå vilka de är, vad det är som har hänt och vart vi är på väg, säger Soar.
Han pratar om politik, men använder sällan ordet. Demokrati, yttrandefrihet och religionsfrihet beskriver han som sofistikerade termer vars främsta syfte är att rättfärdiga imperialism och övergrepp.
Vi har en grov rasism i det här landet
– Människor söker sig till Sverige för att de tror att de kommer få rättigheter här. Men när det politiska hyckleriet visar sig så känner många människor som har levt här i 20-30 år att ”vet vet du vad, vi kan leva med mer mänskliga rättigheter i odemokratiska länder”.
– Vi har en grov rasism i det här landet. Islamofobin är intensivare än någonsin och vi rör oss mot ett nytt 30-tal där den systematiska häxjakten mot Sveriges muslimska minoritet liknar de antisemitiska pogromer som pågick mot judar för 100 år sedan. Gör vi ingenting idag kommer vi att bli behandlade som uigurerna i Kina väldigt snart.
Soar har flera vänner som har flyttat från Sverige och han har själv övervägt det, men han är envis och har inte gett upp tanken på att förändra samhället inifrån.
– Att bara lämna hade varit lätt för mig. Jag kan flytta till Kurdistan och leva ett bra liv där. Jag känner mig inte svensk när jag är där. Men då ser jag bara till mig själv, Soar – me, myself and I – och det är inte så jag är uppfostrad.
– När mina föräldrar kom till det här landet förväntade de sig aldrig att bli svenskar. De är svenska medborgare, punkt slut. Men de hoppades att vi barn skulle bli svenskar. Bli som alla andra, men också kunna vara de vi är, för i en demokrati ska man kunna leva fritt. Det var därför alla kom.
Vi måste rusta upp våra egna områden
Han ser fortfarande potential. Sverige är inget fattigt land. Utan rasismen och med minskade klassklyftor, ökad jämlikhet och rättvisa skulle det i princip inte finnas några problem. Men det bygger på att människor organiserar sig och är beredda att arbeta hårt för att åstadkomma en verklig förändring.
– Vi är på väg åt det håll som vi väljer att gå. Om vi är passiva går vi mot vår egen undergång och det är inget alternativ för mig. Vi måste rusta upp våra egna områden, våga säga ifrån och våga sätta demokratin på prov.
De flesta svenskar med utomeuropeisk bakgrund kommer att stanna i Sverige, tror Soar. Det vore orealistiskt att påstå något annat. Förhoppningsvis räcker den kraft som finns i förorten till att bygga ett bättre samhälle där valet att stanna blir lättare.
Anna Nygård
Läs också:
Zeyneb vägrar vara tacksam: ”Folk kommer flytta”
Are hör hemma i förorten: ”Alla pratar om att lämna”
Ardo längtar hem: ”Jag känner många som har flyttat”
