I förorten handlar ett av de stora samtalsämnena 2024 om flytten från Sverige. Föräldrar väljer Engelska skolan åt sina barn för att förbereda dem, börjar investera i kryptovaluta och drömmer sig bort.
I februari hölls ett öppet möte på Mångkulturellt center i Fittja med rubriken ”Flykten från Sverige”. En av dem som deltog var tvåbarnsmamman Zeyneb Ibrahim som inte står ut med tanken på att hennes framtida barnbarn ska födas i Sverige. Som hon gjorde.
Zeyneb är barn till politiska flyktingar från Eritrea, hon är högutbildad och arbetar. I föräldrarnas hemland har hon bara varit en gång som mycket liten och skulle hon åka dit idag tror hon att hon skulle bli fängslad. Hon är väl medveten om att det krävs mycket av dem som tar steget och faktiskt flyttar från Sverige.
– För den stora majoriteten är det bara önsketänkande.
– De som faktiskt kommer kunna flytta är överklassen, det är svårt att säkra sin framtid i ett land där man inte har medborgarskap. Frågan är hur de som blir kvar påverkas när alla högutbildade med specialistkompetenser drar härifrån.
För Zeynebs föräldrar var Sverige friheten. De trodde på solidaritet mellan folk och sörjde Olof Palme när han mördades. Men de har sett landet förändras och stöttar sin dotter i hennes planer.
– Utvecklingen har gått så snett i jämförelse med vad man trodde skulle hända. Den som hatar mest får flest röster och mandat och de som behandlar mig sämst kommer att sitta vid makten, säger Zeyneb.
För att bli en del av den privilegierade klick som har reella förutsättningar att lämna Sverige och bygga sin framtid någon annan stans har Zeyneb börjat handla med Bitcoin.
– Jag måste bli en del av överklassen. Få in en extra inkomst, och då menar jag inte knega. Jag behöver utöka mina kompetenser och bredda mitt nätverk. Göra mig oersättlig.
Frågan är vart de ska ta vägen. Eritrea är inget alternativ och inte heller grannlandet Etiopien. Zeyneb funderar på hur det skulle vara för hennes barn att växa upp som svarta i Turkiet eller något av Gulfländerna. Och hur skulle det kännas för henne själv att lämna mellanförskapet och bli invandrare på riktigt.
– Om man ska flytta finns det saker man får tumma på lite. Folk kommer flytta och tvingas bli knegare på ett annat sätt än de varit här, men det kommer ändå vara okej för det finns en annan förståelse för ens religion. Det är den som ger en styrkan att hantera diskriminering och rasism.
En studie från Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism vid Uppsala universitet har konstaterat att afrosvenskar är tydligt diskriminerade på den svenska arbetsmarknaden. Ett exempel som Zeyneb också nämner är att hon som afrosvensk behöver ha en forskarutbildning för att nå upp till samma inkomstnivå som övriga svenskar med en max treårig eftergymnasial utbildning.
– Vi som har vuxit upp här är inte lika tacksamma som våra föräldrar. Oavsett om politikerna pratar om att riva moskéer eller att genomföra förändringar i a-kassan är det beslut som framförallt slår mot invandrare.
Hon har många års erfarenhet av negativ särbehandling inom skolan, vården och på arbetsmarknaden och känner att det finns en gräns för hur mycket en människa kan kämpa utan att få något tillbaka.
– Jag har aldrig blivit betraktad som svensk, säger Zeyneb Ibrahim.
Anna Nygård
Zeynab Ibrahim heter egentligen något annat.
Läs också:
Are hör hemma i förorten: ”Alla pratar om att lämna”