Tusen tecken

Jag har världens roligaste yrke, i en bransch som krymper. Fler journalister utbildas, men tidningarna läggs ned. Alla säger att lokal journalistik är viktigt, men ingen finns på plats i orten. Det ska vi försöka ändra på. I januari 2019 är det 40 år sedan jag började på Journalisthögskolan i Stockholm. Nästan lika länge har jag kallat mig journalist och försörjt mig som en sådan. Nu ska jag för första gången försöka förmedla något av min erfarenhet till andra. Jag är faktiskt lite nervös. Men det ska bli så kul att sätta igång kursen i praktisk journalistik i Järva. Just nu har vi 17 anmälda i åldern 14 till 69. Min dröm är att några av dem, helst allihop, vill fortsätta att skriva för Nyhetsbyrån Järva efter avslutad kurs. Målet är att Järva ska få fler lokala reportrar, som kan skriva och berätta vad som händer i orten. För här händer mycket, som det aldrig rapporteras om i media. Tillsammans ska vi skriva historia. Om någon undrar varför det blir lite lugnare på Nyhetsbyrån Järvas sidor under åtta veckor framåt så vet ni varför. Tro inte att vi håller på att trappa ned. Åh nej, tvärtom, nu tar vi sats…

Valet är över och jag har inte lyssnat på en enda valdebatt. Det är inget jag koketterar med, eller ett tecken på politikerförakt. Inte alls. Jag läser dagligen tidningar, lyssnar på radio och ser på nyheterna. Diskuterar politik oavbrutet. Men just partiledardebatterna klarar jag inte av. Jag har under årens lopp hört så många valdebatter att jag fått nog. Jag står helt enkelt inte ut. Jag vet redan vad de ska säga. Men Jimmie Åkessons kommentar om varför utrikesfödda har svårt att få arbete har inte undgått mig. Jag har sett klippet efteråt och jag tycker SVT:s programchef Eva Landahl gjorde helt rätt. Hon lät programledaren i sändningen ta avstånd från uttalandet, eftersom det strider mot den så kallade demokratiparagrafen i radio- och tv-lagen. Där står: ”… programverksamheten som helhet präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.” Men plötsligt var ”alla” i media överens om att hon gjorde fel. Jag tycker, att det var befriande att någon sade ifrån. Åkesson får tycka vad han vill, men public service ska inte sända ut vilken dynga som helst. Kerstin Gustafsson Figueroa

Jag hörde det på morgonen när jag gick till tunnelbanan, på väg till mitt andra jobb. Ett brinnande däck hade slängts in på Medborgarkontoret i Tensta centrum. Tjugo minuter senare hade samma sak hänt på stadsdelsförvaltningen i Spånga. Tack och lov, kom ingen till skada. ”Ett angrepp på demokratin”, sade Sus Andersson, MP, ordförande i nämnden. Naturligtvis har hon rätt. Det är ett angrepp på demokratin att attackera samhällets institutioner. Märk väl, det var Medborgarkontoret och stadsdelsförvaltningen som brann. Det betyder något. På senaste mötet i stadsdelsnämnden i Spånga-Tensta hade en föreläsare från Göteborg bjudits in. Han talade om att medborgarnas förtroende för politiker och tjänstemän sviktar, och vad som kan göras för att ändra på det. Den diskussionen måste tas på allvar. De politiker och tjänstemän som har problem med tilliten riskerar att bli isolerade och betraktade som motståndare till de människor de ska representera. Det är en mycket farlig situation. Kerstin Gustafsson Figueroa

En av mina vänner fick för flera år sedan ett fint jobb på en teater i Köpenhamn. När han efter några månader kom hem igen, sade han att han “hatade danskar”. Men så kan du väl inte säga, protesterade jag. Du kan inte generalisera på det viset. ”Jag hatar dem”, upprepade han tjurigt. Naturligtvis var det samhällsklimatet han hatade, normaliseringen av rasistiska åsikter. De åsikter som nu lett fram till ett förbud mot att bära burka och niqab på allmän plats. Den som gör det ändå, kan tvingas betala upp till 10 000 danska kronor i böter. Dessutom föreslår danska regeringen ett ”ghettopaket”, en rad lagar och regler som ska gälla för orten. De som begår brott i så kallade ghetton, läs socialt utsatta områden, ska straffas dubbelt så hårt. Barn ska skrivas in i förskola, oavsett vad föräldrarna vill, för att lära sig ”danska värderingar”. De som flyttar till de här områdena, som kan jämföras med Tensta, Rinkeby och Husby, och lever på försörjningsstöd, kan få stödet halverat. Lika inför lagen gäller inte längre och det gör mig rädd. Och varför väcker inte förslagen mer upprördhet här hemma? Jimmie Åkesson har sagt att hans Sverige ”finns i Danmark”. Vilken mardröm.…

Det var en av de där ljuva sommarkvällarna, som den här sommaren har bjudit oss. Ängen mellan Tensta och Spånga IP var full med folk och filmen Black Panther visades på en gigantisk filmduk. Det är historien om det afrikanska landet Wakanda, som utvecklats utan kolonisation och i splendid isolation. Ett land med oändliga rikedomar, som de använt på bästa sätt. De känner till omvärlden, men världen känner inte till dem. Det är en saga om hur ett samhälle kan blomstra på egen hand och av ett folk som aldrig förslavats. Drömmen om ett bättre samhälle finns och har alltid funnits. Ibland handlar det om religion, ibland om politik. Det är en vacker dröm, en utopi, som människan behöver. Särskilt i vår tid. För nog kan vi bättre än så här? Naturligtvis går inget lätt, även Wakanda har fiender. Det enda som stör mig är att snubben från CIA framstår som en hygglig typ. CIA som stått bakom så många militärkupper och invasioner att det är svårt att hålla räkning på dem. Men i filmen segrar de goda. Såklart. Det avancerade samhället Wakanda beslutar sig för att dela med sig av sina rikedomar och kunskaper. ”De kloka bygger broar”, säger…

Jag är en av dem som en gång läste och lyssnade på Ulf Lundell. Unga människor vet nog inte att han var lika stor som Håkan Hellström (men inte lika skötsam) och dessutom skrev romaner som sålde lika bra som Camilla Läckbergs (inga liknelser i övrigt). Jag har inte läst en rad av honom på säkert 20 år, men köpte hans senaste bok ”Vardagar”. Han har flyt i språket, absolut, och är både rolig och elak. Som när han beskriver vädret i Skåne en kall och rå dag i maj. ”…känns som att hela landskapet blir en Bergmanfilm. Utan handling. Man vill inte gå ut.” Och när han kritiserar att undersköterskor har för dåligt betalt och att fondmäklare snuvar arbetande folk på miljoner, är det lätt att hålla med honom. Men så skriver han att han försökt läsa Johannes Anyuru senaste bok, men gav upp. ”Jag vill inte förstå islam eller islamister”. Då är det jag som får lust att ge upp. Vill slänga boken i papperskorgen. Sedan angriper han flera gånger religion och särskilt islam. Han tillhör dem som inte kan skilja på begreppen muslim och islamist, och som inte vet att även islamism är ett mycket vitt begrepp…

Sajten faktiskt.se är en satsning där SVT och Sveriges Radio (ägda av oss alla) tillsammans med DN och SvD (privata mediahus) ska sortera bort falska nyheter. Men finns det en enda ”sanning” när det handlar om en komplicerad verklighet? Förutom sådant som att jorden är rund och Förintelsen faktiskt ägt rum. Martin Wicklin är killen som gör söndagsintervjuerna i radions P1. I DN säger han att ”det är så jävla jobbigt att vara journalist. Man får inte tycka något. Jag får inte misstänkas för att gynna.” Han menar att han har ”slipats ner” och numera ser allt som ”en journalist”. Men det är en myt, att journalister inte har några åsikter. Det är till och med dumt. Ett exempel är chefredaktören för tidningen Fokus, tidigare chefredaktör för Resumé och Veckans Affärer, som arbetade som kampanjchef för Moderata ungdomsförbundet i början av 2000-talet. Vem tror att han inte har en politisk uppfattning? Finns många fler. Naturligtvis har journalister åsikter, konstigt vore det väl annars. Men det handlar om att vara saklig och låta flera sidor komma till tals. All journalistik handlar om att välja. Bestämma vad som är viktigt. Vi tycker att medias rapportering från Järva är bristfällig, ensidig och för…

Det skulle kunna bli hur bra som helst. Tänk om Hästa gårds 185 hektar skulle brukas av lokala företag och föreningar. Ekologiska grönsaker och frukt, tillräckligt för att förse Järvas alla förskolor, skolor och servicehus. Det skulle räcka till självplock och kolonilotter också. 185 hektar är STORT, mer än 250 fotbollsplaner. Där skulle arbetslösa i olika åldrar få arbete, sjukskrivna få rehabilitering, förskolebarn kunde lära sig varifrån morötterna kommer. Ungdomar kunde ansvara för transporterna, på cykel eller moped. Andra kunde filma arbetet, dokumentera det för eftervärlden. Det skulle behövas ett fik, som också serverade luncher. En plats för arbete, nöje och rekreation för alla åldrar. I Järva bor människor från hela världen, många av dem har erfarenhet av jordbruk och odling. I gemensamt arbete uppstår något värdefullt. Språkliga hinder övervinns, fördomar bryts ned, umgänge utvecklas över alla gränser. ”Vi kan inte förlita oss på eldsjälar” säger den ansvariga tjänstemannen på kommunen. Nej, men ta vara på dem måste ni. Annars blir det ingenting. Lita på Järvabornas egen kraft och förmåga. Kerstin Gustafsson Figueroa

Under fotbolls-VM 1994 hade Tomas på sig svenska landslagströjan hela sommaren. Han hade nr 10 på ryggen, Martin Dahlins tröja. Nog spelade det roll att de båda var lika mörka. Men vilka spelare i landslaget kan killarna i Järva identifiera sig med idag? När Zlatan inte längre är med. Och Ken Sema valdes bort och Durmaz får starta på bänken. Martin Olsson är numera andraval och Quaison är inte ens uttagen. Fast han spelar i första ligan i Tyskland. Fuck rasism, sade svenska landslaget och backade Jimmy Durmaz. Svenska fotbollsförbundet polisanmälde hoten. Gott så. Några fler kommentarer blir det inte, sade Janne Andersson, slutsnackat. Men jag tror att Svenska fotbollsförbundet och Janne Andersson skulle behöva prata en hel del om rasism. Jag är en fotbollsmamma och har stått vid en fotbollsplan i över 20 år. Jag vet hur många fler chanser killarna fick, som hade farsor med tid, bil och pengar. Och hur lätt killarna från orten sorterades bort. Zlatan talar om ”smygrasism”, och han har rätt. Han fick alltid höra att han ”inte passade in” att han ”var en diva”, han var fel, helt enkelt. Strukturell rasism, skulle andra kalla det. Hur många talanger kommer att tappas bort? Eller…