Tusen tecken

Nej, det är inget brott att en vuxen man trycker ner en tolvåring (på 32 kilo) med knäet och hela sin kroppsvikt på golvet i Kista Galleria. Securitas VD Joachim Källsholm skriver på företagets hemsida att ”de ordningsvakter som varit inblandade i incidenten inte gjort sig skyldiga till någon form av lagöverträdelse eller brott”.

”Tänk, alla miljoner som satsats här, och så lite har hänt”. Så sade en av mina bästa vänner, som arbetade i över ett decennium i en av förvaltningarna i Järva, när vi träffades senast. ”Vart har pengarna tagit vägen?” Den frågan är det flera som har ställt. Och många gånger. En av alla satsningar var Demokratipengarna 2017. Då gick 6.6 miljoner till Spånga-Tensta och 10 miljoner till Rinkeby-Kista. Men i Spånga-Tensta gick bara 830 000 till organisationer som arbetade med lokala demokratiprojekt. Resten verkade ha använts till löner, lokalhyror, kontorsmaterial och annat som borde vara ordinarie verksamhet. Är det någon som vet hur pengarna användes i Rinkeby-Kista? Dessutom verkar förvaltningarna få pengar ”över” med jämna mellanrum och skickar tillbaka pengar till staden centralt. Varför det? Senaste handlade det om föreningsbidragen i Rinkeby-Kista. Av de 1,6 miljoner som anslagits till föreningsbidrag användes bara 565 000. Det borde betraktas som tjänstefel. Det var 22 föreningar som hade ansökt om föreningsbidrag och endast fem (!) fick pengar. Det kan bara betyda att förvaltningen har gjort ansökningsförfarandet så pass obegripligt att föreningslivet har gett upp. Av dem som fick stålar fanns scouterna (har aldrig träffat en enda scout under min tid som lokalreporter i Järva) och…

Sedan många år tillbaka är det fest hemma hos Inga, 88, när hon har namnsdag. Och för andra året i rad lät jag mig undfägnas hemma hos henne i Husby, hon serverar god mat och dryck från mitt på dagen till sen kväll. De timmar jag var på plats lärde jag känna flera av hennes grannar från husen runt omkring. ”När det mest bodde svenskar och finnar här i Husby, då var det mycket stökigare. Nu är här så lugnt”. Damen som sade så är medlem i Rojalistiska föreningen, ”ja, något ska man ju göra som pensionär”. Husby, och orten i allmänhet, framställs ofta som en farlig plats, med kriminalitet och stölder. Men den f.d. ICA-handlaren konstaterade att det var samma problem med stölder när han förestod affären på Östermalm, som i Husby. ”Mina grannar har elva barn”, sade han, ”och de är så väluppfostrade allihop. En del klagar på att pojkarna leker med en boll ute i loftgången, men det hade jag också gjort om jag var liten grabb.” Äldre sägs vara mer skeptiska till invandring och flyktingmottagande. Det må så vara, rent statistiskt, men bland seniorerna runt Ingas köksbord har SD inget att hämta. Kerstin Gustafsson Figueroa

Ungdomshuset Reactor ska stängas och verksamheten flyttas till mindre kontorslokaler i Husby Centrum. Följande skäl angavs på senaste mötet i stadsdelsnämnden i Rinkeby-Kista: Det sägs att det pågår knarkförsäljning där. Att det finns droger i Husby (och överallt i samhället) kan väl inte vara någon nyhet. Men polisen gjorde två razzior i vintras och hittade inget. Jo, en tom påse som troligen innehållit knark. Är lösningen att stänga huset? Istället för att ge personalen stöd och mer resurser, så verkar förvaltningen tro att det är personalen som becknar. Huset går inte att renovera. Varför inte? Det är kommunens hus. Om vilja funnes, så finns det naturligtvis pengar till att rusta upp lokalerna. Grannarna har klagat på hög ljudnivå. Skulle det bli bättre uppe i centrum? Ett fristående hus, som Reactor är idag, precis bredvid en fotbollsplan, på lagom avstånd från bostadshusen. Kan det finnas en bättre placering av ett hus för ungdomar? Beslutet om Reactors flytt fattades redan i september. När ungdomarna på senaste nämndmötet frågade varför inte de hade tillfrågats innan beslutet togs, såg de folkvalda politikerna ut som fågelholkar. De visste inte vad de hade beslutat. Meningen i Tertialrapport 2 sade ingenting om Reactor. Ska det vara på…

I Folkets Husby samlades Järvas valambassadörer en kväll några veckor efter valet. Under flera månader hade de kämpat hårt för att öka valdeltagandet i Järva. Nu var det dags för utvärdering och eftertanke. I hela landet ökade valdeltagandet något. Men inte i Järva. Besvikelsen gick att ta på. Vad hade gått fel? ”Alla jag träffade sade att de hade röstat, eller skulle rösta. Jag trodde vi hade lyckats.” ”Många var besvikna på socialdemokraterna, när Löfven pratade om att sätta in militären mot orten.” ”Tidigare var det vi somalier som inte röstade. Nu är det andra grupper, många nyanlända, som inte röstar. Vi når inte dem.” Två stora tårtor dukades fram i paus. Ett väl genomfört uppdrag ska firas, trots allt. I fotbollsklubbens omklädningsrum diskuteras inte längre OM de ska rösta, utan på vad. I tjejernas podradio diskuteras politik, likaså när kvinnorna ordnar fest. Alla var överens om att mobiliseringen fortsätter, även mellan valen. Och i 15 av Järvas 37 valdistrikt ökade faktiskt antalet röstande. Det var där valambassadörerna hade knackat dörr och det var där som valstugorna hade stått. Det mänskliga mötet överträffar alla likes på facebook . Kerstin Gustafsson Figueroa