Musikproducenten och låtskrivaren Hamed ”K-One” Pirouzpanah skulle vara två veckor på Jamaica, men blev kvar ett helt år. Nu märks resan i hans musikproduktioner, för på reggaeartisten Jah Cures senaste album Undeniable (2023) har han producerat samtliga spår.
På Rinkeby ungdomsgård där intervjun äger rum känner alla till K-One. Någon blir förvånad över att se honom på en dag och tidpunkt då han inte brukar vara där. Vi sätter oss ned i en av sofforna för att prata om hur han hamnade här. Och om tiden på Jamaica förstås, men mer om det sen.
Var kommer ditt producentnamn ”K-One” ifrån?
– Det är mitt andranamn, ett persiskt namn, Kayvan. Det har funnits olika stavningar och på något sätt blev det K-One med tiden. En slags manager jag jobbade med sa att jag behövde byta namn, för i USA trodde någon att jag var en tjej.
K-One har genom åren producerat och skrivit musik åt en rad svenska artister inom olika genrer. Från pop, hiphop och rnb (som på EP-aktuella Keyas låt Sentimental) till låtar som gått till final i Eurovision Song Contest. De senaste åtta-nio åren har han dessutom jobbat på Rinkeby ungdomsgård.
Du verkar göra lite olika grejer? Jag har alltid velat hjälpa
– Jag har en ungdomsledarroll här, men kan även hitta potentiella nya artister eller talanger, vare sig de gillar att göra musik eller skriva.
Vad gör att du gärna vill jobba här?
– Det är som mitt andra hem. Jag har alltid velat hjälpa, de yngre och alla som behöver hjälp. För mig var det inte lätt att komma i gång med musiken.
Han berättar att han även tidigare hade studio i Rinkeby, på Folkets Hus. Det var på den tiden då Alcazar och Sanna Nielsen deltog i Melodifestivalen (2014).
– Fredrik Kempe och David Kreuger som jag jobbade med hade även en studio i stan, men när den skulle göras om höll vi till här. Så då kom artisterna också hit.
Plötsligt blir vi avbrutna av någon som vill hälsa och sedan förflyttar vi oss till studion en bit in.
K-One fortsätter med att berätta att han just kommit i gång med att redigera bilder och videor. Det är klart att jag är här för deras skull
– Om någon verkligen har intresse kan jag visa dem vidare.
Vilken tillgång.
– Jag träffade till exempel Yasin Byn som yngre, han var omkring tolv år. Det är inte bara att man kan ”ta dem vidare” musikaliskt, men även visa hur man gör i branschen. Den senaste var Elias Abbas, som jag hittade här, säger K-One.
Du har varit en slags mentor för ganska många?
– Ja, precis. Sen låter jag dem alltid göra sina egna val.
För vem är du här mest?
– Jag vet inte, men jag känner mig tillfredsställd om jag har kunnat hjälpa någon till nästa steg, men det är klart att jag är här för deras skull. Jag krigade själv mycket för att komma i gång med musiken som ung. De jag såg upp till hette Cribe och Tito Pencheff, två bröder som tillsammans med den tredje brodern Rodrigo var med i rapgruppen Infinite Mass. Känslan när jag hörde deras låt Mah Boys (1995) för första gången minns jag fortfarande.
Vid ett tillfälle fick han följa med Tito på ett rep. Det är tyvärr så att om du har fyra riktigt positiva grejer och två skitgrejer så täcker de över det bra
– Det var då jag såg hur man producerade musik med sampler. Därifrån har jag krigat för att få pengar, dragit vagnar och samlat femmor på IKEA, och sparat ihop till min första sampler. Jag tror att det är det som gör att jag är tillbaka här.
Du minns hur det var.
– Ja, det är mycket lättare att få tag på utrustning nu, men det finns mer distraktioner tyvärr. Drivet finns inte i folk. I dag när jag pratar med yngre vill de ofta ha en snygg Merca eller bara chilla med sina grabbar. Förut ville man bli läkare och så.
Vad beror det på tror du?
– Jag vet inte, men det är vad media visar kanske. Det är inte så många som visar någon personligen hur saker går till utan folk lägger upp videos. Att vara utanför studion där man lyssnar på musik till exempel, kunde göra en nervös innan. Den känslan finns inte nu, det finns hundratusentals ställen där du kan se på när de gör musik. Samtidigt är det bra att sättet att nå ut på finns.
Du nämnde att du inspirerades av gruppen Infinite Mass, nuförtiden är det ju mer rapstjärnor, men vad tror du om framtiden för Rinkebys musikscen? Jag har inte alls gillat reggae tidigare
– Om jag tänker från Infinite Mass och framåt så finns det massor artister och de sticker ut. Det finns talanger inom allt här, som basketspelare och modeller. Men det är tyvärr så att om du har fyra riktigt positiva grejer och två skitgrejer så täcker de över det som är bra.
Tillbaka till Jah Cure och Jamaica, hur kom du in på att göra reggae egentligen?
– Jag har inte alls gillat reggae tidigare men har umgåtts med min vän Kenshin Iryo, även känd som Million Stylez, som höll på med det. När dancehall kom var jag lite intresserad av beatet, men inget som jag prioriterade. Jag kommer ihåg när jag följde med på ett Topaz Sound System-gig men stod inte ut med hur det lät. Intresset fanns inte 2019 heller, men när Christopher Martin kom till Sverige skulle mina vänner dit och sedan började jag lyssna på hans musik. Jag hörde av mig till hans management att jag ville jobba med honom och till slut fick vi kontakt. Han ville att jag skulle skicka ett beat och ett par dagar senare hade han ställt in sin resa till Tyskland för att spela in med mig.
– En månad senare hörde han av sig igen och undrade om jag ville jobba med Jah Cure, så jag samplade hans röst från en gammal låt och skapade ett nytt beat som han fick. Sedan skickades den till hans låtskrivare i Kanada.
Efter ett tag hörde en vän av sig till K-One och sa att de skulle åka till Jamaica på två veckors semester. På plats skulle de kontakta Jah Cure. Han erbjöd mig nycklar till en egen lägenhet och sedan blev jag kvar i ett helt år
– När vi var på plats i Montego Bay svarade han inte. Han var i Kingston och hade glömt. Men sedan hämtade han upp oss och visade oss runt. Jag fick träffa hans mentor i en studio och två veckor efter att vi kommit hem frågade de om jag ville komma tillbaka. Av misstag bokade de biljetter tätt därpå och jag fick snabbt försöka ta ledigt från jobb och packade för vad jag trodde skulle bli två veckor. Sedan kom corona…
På grund av det osäkra världsläget undrade Jah Cures mentor om K-One ville stanna, men K-One kände sig först tveksam eftersom han då bodde på hotell. Mentorn insisterade, ”vill du stanna eller inte”?
– Han erbjöd mig nycklar till en egen lägenhet och sedan blev jag kvar i ett helt år. Under tiden spelade vi in Jah Cures album och så träffade jag andra stora artister, som Chronicle, Christopher Martin igen, Popcaan och Damian Marley. Jag fick se en annan sida av världen, hur en artist lever på Jamaica.
David Johansson
