Man står framför en gatuskylt.
Rodrigo Pencheff på Infinite Mass gata

Musiken har varit hans liv, från första uppträdandet på Tensta Träff till stora arenor runt om i världen.
 – Hiphop-kulturen kom som ett helt paket från USA när jag var runt nio, tio år, med breakdance, graffiti, rap och dj:s. Det var före MTV och jag fastnade direkt, säger Rodrigo ”Rigo” Pencheff.

Första plattan kom med Latin Kings, som han sedan lämnade för att starta till Infinite Mass, gruppen som förärats en egen gatuskylt i Rinkeby. Han har fått tre Grammisar, lett Körslaget, medverkat i Melodifestivalen och Dansbandskampen. Han har hunnit med mycket och det mesta har handlat om musik.
– Men sedan något år tillbaka har jag också arbetat med belysning på ett företag som heter Light Bureau. Det hade varit katastrof om jag inte hade haft detta jobb, rent ekonomiskt. Jag hade ett musikgig för två veckor sen, alla var glada, eftersom många av oss musiker inte hade haft några jobb sedan coronan kom. Det var fan roligt att spela igen.

Han kommer ihåg sitt allra första uppträdande på Tensta Träff i slutet av 1980-talet. Det var med gruppen DND Posse, hans första rap-grupp som han hade tillsammans med bröderna Jens och Mats samt Guilherme.
 – Vi hade letat efter någonstans att vara för att kunna ha våra hiphop jams. Så fick vi hjälp av personalen på Tensta ungdomsgård, där kunde vi träna och uppträda. Det banade vägen för min musikkarriär.

Jag måste ge en stor eloge till dem på Tensta ungdomsgård som gav oss ett ställe att vara

Rigo levde med musiken och tänkte hela tiden hur han kunde använda sig av det han hörde.
– Jag lyssnade på allt, musiken från närradion som broder Memo hade, från bilarnas högtalare i Rinkeby centrum. Jag måste ge en stor eloge till dem på Tensta ungdomsgård som gav oss ett ställe att vara. Tack vare dem kunde vi utveckla oss inom musiken.

Hans yngre bröder, de är fem sammanlagt, växte in i musiken genom Rigo.
– Vi byggde upp en egen musikstudio i vårt hem på Ljungbyplan, innan jag kunde hyra en egen lokal. Vi fixade också vårt egna bolag Topaz music och Topaz Sound System.

Topaz Sound System arrangerade, innan covid slog till, många fester med reggae och dancehall på Eggeby Gård, med inbjudna artister och dj:s.

Rodrigo har under årens lopp varit med i flera projekt och samarbeten med olika artister. Ett album gjorde han med Ayo från Tensta, och en av låtarna ”Betongdjungelboken”, där hans bror Tito också var med, slog stort.
 – Vi skulle haft en video med elefanter i Rinkeby, men vi fick inte tag på några. Sedan fick vi höra att det fanns någon som hade elefanter i Skåne och då gjordes videon där.

Det var Sveriges bästa festival ever

Rodrigo har arbetat med grabbarna Fre från Rinkeby i studion hemma på Ljungbyplan. Och han har även arbetat tillsammans med Hasti B och diverse artister från Järva i en lokal Rinkeby Folkets Hus. Har haft flera studios runt om i Stockholm.
 – Hasti B var grym och vi arbetade väldigt tätt en tid.

Många tror att man ska bli musiker för att tjäna pengar, men Rigo säger att så blir det sällan.
 – Man måste ha ett stort intresse, jobba hårt, ha talang och dessutom ha tur, för att lyckas. Visst har det funnits baksidor inom musikindustrin med giriga skivbolag som lurats och tagit det mesta av kakan. Men man måste läsa på, och lära sig, så att man får den lön man förtjänar.

Rigo är musiker, sångare, kompositör och textförfattare. Han säger att mycket handlar om magin som uppstår när alla samlas, producenter och artister.
 – Jag har inte alltid varit frontfigur och det har inte heller varit mitt mål. Men jag minns när vi uppträdde på Rinkebyfestivalen med min grupp Infinite Mass och vi drog loss på scen. Det var Sveriges bästa festival ever. Det var så mycket folk och alla kom från hela Stockholm.

Och han minns när han såg Kenneth och Mark Allyn från Rinkeby uppträda på teve med breakdance inför hela svenska folket.
– Det var stort. Det fanns bara två tevekanaler då, ”back in the days”.

Det är lyx nu, om man jämför hur det var för 20 år sedan

Rigo har levt och lever sin dröm, han får göra musik, något som inte var en självklarhet. Det har inte varit lätt. Många stora skivbolag ville inte satsa på hiphop, som var något nytt på den tiden.
– Det var frustrerande när man ville släppa musik, det var svårt att hitta en studio, att producera, hitta några som var villiga att pressa vinyl, tufft sälja in till radiostationer och få dj:n att spela ens musik. Allt var svårt och kostade mycket. För mig är det guld värt att det finns ett rum för artister att kunna släppa sina egna låtar exempelvis på Spotify idag. Så var det inte förr. Det är lyx nu, om man jämför hur det var för 20 år sedan.

Det fanns en tid då de flesta rapparna kom från södra sidan av Stockholm.
 – Men för några år sedan förändrades det och fler och fler artister kom från våra områden. Jag var som en allt-i-allo till många artister i många olika sammanhang tillsammans med Hasti B, all cred till honom. Producenten K1 hade också en lokal nära min. Så jag är väldigt stolt och hedrad över alla som har kommit upp sig från Västerort.

Det får kosta vad det vill i min värld

Rigo ser att det behövs människor som brinner för sina områden och menar att staden måste satsa på bra folk som gör sitt jobb. 
 – Det måste finnas bra verksamheter som har musik och kultur av olika slag. Något som ungdomarna har nytta av. Jag hade musiken som tog upp hela mitt liv. Det måste finnas utrymme för alla ungdomar att få göra det de vill. Det får kosta vad det vill i min värld.

Han läste en artikel som Alexandra Pascalidou hade skrivit när det blev klart att Tensta Träff och Tensta gymnasium ska säljas.
 – Något är fel i samhället. Det borde satsats på utbildning och utveckla det man har, istället för att lägga ner allt. Å ena sidan stänger man gymnasier och å andra sidan bygger man en stor polisstation. Det är bara en reflektion av hur samhället ser ut.

Rodrigo tycker det är tydligt att livet för unga är tufft idag.
– Jag tänker på musiktexterna från våra områden, det är ingen signal från himlen. Många artister hittar inte på texter, utan de lever det de skriver. Allt som man de ser och upplever omkring sig påverkas de av. Hela deras uppväxt och dem som de umgås med. Men man löser inga problem med censur eller förbud. Det löser inte de allvarliga problem som finns. Unga måste få höras om hur det känns inuti, och inte bara en gammal gubbe som jag, säger han med ett leende.

Han kommer ihåg när hans föräldrar klagade på hans musik och ville att han skulle stänga av musiken.
– De tyckte inte att det lät bra. Det är en klassiker. De vuxna ska alltid gnälla över ungdomarnas musik. Det är en oskriven lag. Det var likadant på 1950-talet, samma visa idag.

Det var ren Rinkeby-nostalgi

Han själv kan tänka samma sak när han hör dagens hits.
– Vad fan är det jag hör, tänker jag. Men det är publiken som bestämmer om vad som ska vara med på topplistan. Och det finns inga regler inom artisteriet. Det är konst. Det är som Picasso med sina super-surrealistiska målningar. Han målade som han ville.

Rodrigo, som växte upp i Rinkeby och till och med tog bröllopsbilden framför Rinkeby torg, bor idag i grannkommunen Sundbyberg. Men han bär Rinkeby med sig hela tiden. Han har ett fint minne från när han spelade in en musikvideo med kollektivet Crossfire på Spånga IP för några år sedan.
 – Det var ren Rinkeby-nostalgi. En somalisk sångare sjöng med oss, vi som var uppväxta med funken, det var grekisk musik och orientaliska rytmer. Mycket av det sitter kvar som inspiration i den musik som jag har skrivit.

Krista Sirviö
Bilder: Instagram
Print Friendly, PDF & Email