Järva Folkets Park anordnade i söndags ett författarsamtal med Segen Meles, som tidigare i år kom ut med romanen Pappan.
– Jag vill att boken ska väcka en nyfikenhet, att flera ska fråga sig vad Eritrea är för land och varför det bor så många eritreaner i Sverige?
Det är inte så att eritreanerna ”råkade” hamna i Sverige, säger Segen Meles, utan Sverige och Eritrea har en lång gemensam historia.
– Svenska skolan har funnits i Eritrea sedan mitten av 1800-talet och de undervisade missionärer i svenska. Utöver de vanliga skolämnena så lärde sig eleverna även svenska.
Segen, som är uppväxt i Tensta, talade inte bara om de historiska relationerna mellan Sverige och Eritrea, utan även om de trauma som hennes föräldrar bär med sig efter inbördeskriget i sitt forna hemland.
– Jag vet inte hur många gånger jag var med mina föräldrar när de demonstrerade utanför riksdagen. Eritrea är odemokratiskt, ser ni inte vad som pågår, sade de och de möttes av total tystnad.
Under sin uppväxt har inte hennes föräldrar talat om kriget, över huvud taget tycker Segen att det bland eritreaner råder en tystnadskultur.
– Min pappa drack periodvis för att dämpa ångesten. Mamma arbetade hela tiden, men hon engagerade sig också i kampen mot den eritreanska regimen.
Segen Meles vill med sin bok berätta om hur krig drabbar, inte bara eritreaner utan alla som levt och överlevt konflikter.
– Jag är arg, arg för att mina föräldrar inte kan åka tillbaka, arg för att jag inte kan visa mina barn landet där mina föräldrar växte upp.
Samtidigt som Segen Meles talar om sin bok pågår den eritreanska kulturfestivalen på Järvafältet utanför Eggeby gård.
– Jag är extremt emot den här festivalen och jag vet att pengarna går till den eritreanska regimens militära upprustning.
Kerstin Gustafsson Figueroa
