Nu ska jag sammanfatta året som gått. Det är ett tufft jobb, men någon måste göra det.
Helst skulle jag vilja skriva något positivt, något att glädjas åt. Som till exempel att Nyhetsbyrån Järva har haft fler läsare än någonsin. Under april 2023 hade vi en peak – 135 000 läsare – det är inte dåligt för en liten lokaltidning! Men läsarsiffror och mest lästa artiklar har vi redan skrivit om.
Annars är det inte mycket upplyftande som hänt, men desto mer som jag borde skriva om.
Jag borde skriva om hyreshöjningar, ekonomisk oro och maktlösa politiker
Jag borde skriva om hyreshöjningar, ekonomisk oro och maktlösa politiker. Oavsett politisk majoritet verkar de kommunala fastighetsbolagen få gå med vinst på hyresgästernas bekostnad. En livsfarlig situation för människors tilltro till politiken och demokratin.
Jag vill skriva om villkoren för det lokala föreningslivet, som numera måste hoppas på pengar från välgörenhetsstiftelser. Stiftelser utan insyn, utan möjlighet att påverka på ett demokratiskt sätt. Men det ska jag göra en annan gång.
Kanske borde jag skriva om alla nya lagar som träder i kraft i år? Om att höginkomsttagare får lägre skatt och att det verkar råda politisk enighet om att inkomstklyftorna i Sverige ska öka. När det borde vara tvärtom.
Om att ordningsvakter ska få fler befogenheter 2024 och deras utbildning ska förlängas från två veckor till fyra (!). Känns det tryggt?
Regeringen avskaffar stödet till organisationer som arbetar för fred och nedrustning
Eller om hur bensinen blir billigare och koldioxidutsläppen ökar. Och miljön, ja, detta Damoklessvärd som hänger över oss alla. 2023 var det varmaste året ever, hur ska det sluta?
Många av mina vänner är muslimer, mer eller mindre praktiserande, men alla med känslan av utsatthet. En känsla som är helt befogad i en tid då koraner brinner, moskéer vandaliseras och människor diskrimineras. Det fortsätter vi att uppmärksamma i Nyhetsbyrån Järva.
Kanske borde jag skriva om hur studieförbund, folkhögskolor och alla frivilliga organisationer som ägnar sig åt läxhjälp, får drastiska nedskärningar? Nästa år försvinner en del pengar alldeles. Det har vi redan skrivit om, och gör säkert igen.
Och så den där lilla notisen som jag såg i den stora morgontidningen. Regeringen avskaffar stödet till civilsamhällets organisationer som arbetar för fred och nedrustning. Under 2023 handlade det om drygt 20 miljoner fördelat på 18 organisationer.
De som säger att liknelserna med Tyskland på 1930- talet är överdrivna, är inte tillräckligt pålästa
Fred, ja, är det verkligen fred vi vill ha? I medierna känns det som om vi rustar för krig. Vi har redan gett USA:s militär rätt att använda 17 svenska baser och anläggningar i vårt land. Ingen protesterar och det skrämmer mig. Är vi redan i krig?
Regeringen har pratat mycket om paradigmskifte och känslan är att där har de lyckats. Det går fort nu, väldigt fort. Förslag finns om vistelseförbud för människor som varken är dömda eller misstänkta för brott, visitationszoner, anonyma vittnen och avlyssning föreslås bli tillåtet även utan brottsmisstanke. De som säger att liknelserna med Tyskland på 1930- talet är överdrivna, är inte tillräckligt pålästa.
Men det jag tänker på hela tiden är Gaza. Där pågår ett folkmord. När jag står och hackar lök till middagen hör jag i radion: ”Israel utökar sin markoffensiv i Gaza…”. Tårarna rinner, och det beror inte på löken. Historien kommer att döma oss hårt för att vi låter det ske.
2024 måste bli ett bättre år.
Kerstin Gustafsson Figueroa
