Holger Everitt har jobbat över 25 år på olika skolor i Rinkeby och sett många barn växa upp, samtidigt som skolsystemet reformerats och utvecklats. Nu är han nybliven pensionär men fortsätter i högt tempo och med livet fullt av barn.
Att Holger Everitt skulle bli lärare var långt ifrån självklart. Efter att han själv gått ut gymnasiet hade han flera olika jobb; som assistent åt personer med rörelsehinder, på fotolabb, på Posten, som vaktmästare, oljesanerare med mera. Men det var inget som dög åt hans akademikerföräldrar som tyckte sonen skulle studera vidare.
Det krävdes tre års Komvuxstudier på halvtid som Holger kombinerade med ideellt arbete för Fältbiologerna och Friluftsfrämjandet, sedan var han behörig att söka till Lärarhögskolan.
– Jag sökte för mammas och pappas skull, men kom på 450:e reservplats och det var ju en otrolig lättnad. Men fjärde året jag sökte kom jag in.
Det fanns en öppenhet och transparens och jag tyckte väldigt mycket om kollegorna.
1987 var Holger färdig lärare men utbildningen beskriver han som jättetråkig och sunkigt dålig. Som tur var trivdes han bättre när det blev dags för praktik i Kvarnbyskolan och Bredbyskolan i Rinkeby, och på den sistnämnda blev han kvar.
– Jag är född och uppvuxen i Bromma så jag trodde att jag skulle passa som lärare på någon skola i ett liknande område, men det funkade inte. Jag trivdes bättre i Rinkeby. Det fanns en öppenhet och transparens här på ett annat sätt och jag tyckte väldigt mycket om kollegorna.
Utöver skolbarnen fick Holger snart fyra egna barn med kort mellanrum. Det låter intensivt och han konstaterar med ett snett leende att det inte är något han rekommenderar.
– Efter tre år på Bredbyskolan fick jag nog. Det blev för mycket med alla barn både hemma och på jobbet. Då ringde jag Posten och fick börja direkt.
Elva år senare: Trots att Holger varit nöjd med jobbet som brevbärare och chaufför på Posten valde han när barnen hunnit bli lite större att söka sig tillbaka till skolans värld. Efter ett terminsvikariat på en skola i Kallhäll dök det återigen upp en tjänst i Rinkeby och i september 2001 började Holger på Knutbyskolan.
De flesta hade inte rätt förutsättningar att klara av det här tuffa jobbet
– På den tiden var det helt annorlunda jämfört med nu. Då anställde man vem som helst från gatan och de flesta hade inte rätt förutsättningar att klara av det här tuffa jobbet. Många gick rätt in i väggen. Det är jättesorgligt med alla människor som har knäckts på det här sättet.
I och med Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet (Lgr 11) som infördes 2011 förändrades mycket i skolan.
– Det var friare innan. Vi kunde sätta upp Klas Klättermus och åka och spela teater för andra skolor långt ute på landet. Barnen fick träffa andra elever med helt annan bakgrund och de intervjuade varandra. Åh vad kul det var!
– Jag brukar titta varje gång jag går förbi en skola i december om de har juldekorationer. Förr fanns det alltid jättemycket tomtar, adventsljus och papperssnöflingor. Nu kanske det är på väg tillbaka, men det var mycket av de mjuka värdena som försvann i och med Lgr 11.
Men Holger är inte bara kritisk, utan säger också att det är mycket som har blivit bättre med åren.
Rinkebybarnen pratar mycket bättre svenska nu än för 20 år sedan
– Mycket har gått framåt. Det har blivit väldigt mycket mer professionellt och de nya lärarna är så duktiga. Kanske lite på bekostnad av det kreativa, men det går i vågor upp och ner och det var större problem förr. När jag gjorde praktik i Kvarnbyskolan var det en kollega som hade försäljning av träningskläder längst bak i klassrummet. Det fanns så mycket kufar.
Han menar också att Rinkebybarnen pratar mycket bättre svenska nu än för 20 år sedan. Framförallt är det uttalet som har förbättrats.
Språket är något som ligger Holger varmt om hjärtat. Efter att ha jobbat många år som mellanstadielärare och klasslärare började han undervisa i svenska 2 och blev sedan Knutbyskolans musiklärare. Men efter att han tappat rösten flera gånger på kort tid fick han byta.
– Nu är det slut med musiken, sade rektorn och pekade med hela handen. Biblioteket ligger där. Hon visste att jag var bra på att berätta sagor och sådant.
Men när den polska författaren och nobelpristagaren Olga Tokarczuk kom till Rinkeby bibliotek 2019 för att hyllas av områdets skolelever var det Holger som ledde det traditionsenliga luciatåget. När skolan drabbades av nedskärningar var det Holger som organiserade protesterna
– Olga rördes till tårar och sedan dess är hon författaren i mitt hjärta. Då tänkte jag: Nu står jag på min musikaliska topp. Ingenting slår det här.
I rollen som skolbibliotekarie ingick ansvar för skoltidningen, elevrådet, skolfester, författarbesök och liknande. Ett omfattande arbete men Holger beskriver det som fritt och roligt. Han har även varit fackligt aktiv och när skolan drabbades av nedskärningar var det Holger som organiserade protesterna. Något som faktiskt gav resultat.
Nu har Holger Everitt gått i pension och ska snart bli avtackad på skolan, men några planer på att vila verkar han inte ha trots att hälsan blivit lite sämre med åren.
Han har sex barnbarn varav två bor i London, två i Sollentuna och två i Uppsala och besöker dem alla regelbundet. Hämtar på förskolan och hjälper till.
– Jag tänkte att jag skulle ha tid att läsa tidningen när jag slutar jobba, men det har jag inte.
Anna Nygård
