En av Stockholms teaterscener har ännu efter 50 år inte ens fått ett eget namn. Det är en modern black box-teater och alltså anpassbar till det mesta som görs på scen. Praktiskt ligger den 100 meter från tunnelbanan i Tensta.
Teaterscenen är tekniskt i framkant och lokalerna klarar de strängaste kraven vad gäller omklädningsrum, duschar och toaletter. Bra tillgänglighet både utifrån och inne i lokalen. Stora publikutrymmena och allt som behövs för pausservering. Men teatern står öde och tom. Den scenen ligger i Järva, mitt i Tensta och i Blå Huset. Kravet är att den öppnas och samtidigt får ett eget namn.
Teaterscenen står tom nästan 300 kvällar om året
Teaterscenen står tom nästan 300 kvällar om året. Där sitter på dagtid en tekniker med ett par praktikanter och för det mesta inget gör, eftersom inget finns att göra. Jag vet, jag har pratat med dem. Ett par gånger om året ges barnteater och någon föreställning på utomeuropeiska hemspråk.
Nu den 30 september spelas Silkespiloter, en familjeföreställning klockan 15.00. Sedan dröjer det till 30 och 31 oktober innan något igen händer. Både 13.00 och 19.00 ger dans- och teaterledaren Lotta Gahrton sin föreställning GLÄNTAN för all publik, men speciellt för åttor och nior. Lotta är en kulturhjälte som många gånger fått barn och vuxna att delta och dansa i Blå Huset.
Föreställningen handlar ”om att söka sig ut ur beroende”. Så påpassligt. För oj vad tonåringar har boffat under sommarlovet både i Järva och på Södermalm. (Nyligen skickades ett öppet brev till partierna i Stadshuset med förslag hur stoppa försäljningen. Ett (1) svar, tyvärr tunt. Tuberna samlas nu i drivor bland grovsoporna.) Kan den här föreställningen locka tonåringar till eftertanke? Bara att hoppas.
Några scener försvinner varje år
Blå huset har historiskt sett varit det första ”medborgarkontoret”. Skulle Stockholms stad kunna förvandla denna öde teaterscen till en levande arena för integration? Visst, Stadsteatern har tre scener i stans ytterområden; Skärholmen, Vällingby och Husby – byråkratiska, toppstyrda och därför tvingade att planera verksamheten åratal i förväg, men Järva rör sig fortare.
Allt mer pressas det fria kulturlivet i innerstan av prishöjningar, nedskärningar och publikflykt. För fem år sedan räknade Stockholm till 25 småscener. De flesta låg på Södermalm och i Vasastan. Några scener försvinner varje år. Just där krävs de som är kvar på våldsamma på hyreshöjningar.
Till teaterscenen i Blå Huset hör en ny musikstudio och delar av Kulturskolan. Tensta är på väg att bli ett stort studentcampus. Tensta Tower, KTH-närvaron, nystarten inne på Tensta Träff och buss 540 till universitet stärker tendensen. Erbjöds det fria kulturlivet tillträde till denna igenbommade teaterscen, skulle det locka delar hit från innerstan? Hit och härifrån går bussar och tunnelban.! Motståndet skulle vara stort, tror jag, för statusmarkörerna styr ännu det yngre fria kulturlivet och det är en del i segregationen.
Orten är mer dynamisk än Södermalm och Vasastan i kulturproduktion
Orten är mer dynamisk än Södermalm och Vasastan i kulturproduktion och med inflytande som sällan erkänns. Ett exempel rör Järvas scenpersonlighet Melody Farshin, som fick årets Nils Holgersonpris, bibliotekariernas och de unga läsarnas eget pris för boken ”100K”. En nyhet malliga DN-Kultur inte skrev en rad om och heller aldrig tidigare presenterat. Istället tre ynkliga rader från TT och som var oundvikliga för prisets och tidigare pristagares prestige, bland andra Tove Jansson, Ulf Stark och Annika Thor. Melody här totalt osynliggjord, trots DNs annars stora bevakning av barn- och ungdomskultur.
Titta på de områden som i världens storstäder segregeras. Just en livlig kulturproduktion är alternativ och vägen ut. I Stockholm och över blockgränserna gäller tvärtom att alla i orten ska hållas kvar.
Vad hindrar att teaterscenen i Blå Huset med sina resurser får bli en samlingsplats för den nyare, yngre scenkulturen? För poetry slam, Ortens bästa poet, stand up, rap och musik i massor, teatercirkus, digital scenkonst – och förstås teater i alla former för barn, tonåringar och vuxna.
Jag föreslår att den namnlösa teatern i Blå Huset döps till Evinteatern
Vad gör de kreativa när inget händer? Ställer till med fest, så klart. Varför inte en fest på den ännu odöpta teatern för att just döpa den? Ge den ett riktigt namn – lätt att uttala för alla, kärt för barnen och med magiska vibbar som teatern själv.
Tänk om Stadshuset och Järvas stadsdelsnämnd bjöd in kulturföreningar från innerstan och Järva till denna dopfest. Kulturborgarrådet Torun Boucher fick bjuda på alkoholfritt, snacks och samosa och Järvas första borgmästare Rashid Mohammed klippte bandet. Eller tvärtom. Teknikern får något att göra, och kanske Melody leder festen?
Vad skulle teatern döpas till? När jag rest i södra Europa har jag sett i små samhällen biografer, teatrar och mindre kulturhus som fått namn efter bygdens kända filmstjärna eller scenartist. Inspirerad därifrån föreslår jag att den namnlösa teatern i Blå Huset döps till Evinteatern. De flesta känner vi en Evin och jag är säker på att någon Evin känner för teatern och speciellt för denna teater.
Karl-Gustav Köhler
