Snart har det gått sex månader sedan de borgerliga regeringspartierna och Sverigedemokraterna presenterade sin politiska överenskommelse Tidöavtalet. Förslagen om angivarplikt för offentligt anställda har fått många att reagera och nu organiserar sig vårdpersonal över hela landet.
I det 62-sidiga dokumentet som utgör Tidöavtalet står bland annat att ”kommuner och myndigheter ska vara skyldiga att informera Migrationsverket och Polismyndigheten när de kommer i kontakt med personer som vistas i Sverige utan tillstånd.”
Lisa George Svahn är specialistsjuksköterska på Rinkeby vårdcentral och en av dem som engagerat sig. I höstas var hon en av 4008 vårdanställda och vårdstudenter som tog ställning mot Tidöavtalet i en artikel i Aftonbladet.
Hon är också med i Vi anger inte-kampanjen där knappt 2000 personer skrivit under på löftet ”Oavsett hur lagarna ändras kommer vi aldrig att ange papperslösa patienter till polisen”.
– Jag har förstått att det ingår i Tidöavtalet att vi inom vården ska ha någon slags plikt att anmäla personer som inte har rätt att befinna sig i Sverige. Det är något som går helt emot min yrkesroll. Vi kan inte neka någon vård. Det skulle skapa väldigt mycket lidande.
Lisa möter regelbundet patienter som befinner sig i papperslöshet, i nuläget har de lika stor rätt till vård som vem som helst. Hon är tydlig med att de inte behöver neka någon vård. Än.
– Folk brukar ringa och säga att de känner en person som saknar personnummer och då skapar vi ett reservnummer för den personen och bokar in ett besök.
Om anställda inom vården skulle tvingas rapportera sina patienter till polisen skulle det få flera negativa konsekvenser, säger Lisa George Svahn.
– Man kanske inte vågar söka vård för sig själv eller sitt barn. Vi inom vården vill ju att man ska söka så fort som möjligt, vid första symptom, för när det blir det akut innebär det mycket större kostnader och risk för komplikationer.
– I några fall kanske man inte vågar söka alls. Jag tänker på BVC som ju är förebyggande och alla de patienter som har diabetes och är i behov av regelbundna besök. Det finns redan stora skillnader i hälsa beroende på socioekonomisk status och vi ser att hjärt- och kärlsjukdomar som är kopplade till stress ökar.
På Rinkeby vårdcentral märks ingen minskning i antal papperslösa som söker vård, men läkaren Sofia Grünerwald som var en av initiativtagarna till uppropet i Aftonbladet säger att bara det politiska samtalet i sig kan göra att folk undviker att söka vård.
– Vi måste driva debatten, inte bara svara på utspel, vi kan inte låta dem styra debatten. Det är inte alla som söker vård idag och många gör det för sent och för sällan. Det gäller även personer som har rätt att stanna i landet.
Sofia arbetar både inom primärvården och psykiatrin och liksom Lisa George Svahn möter hon ofta patienter utan papper.
– Det är befängt att folk inte ska kunna få vård. Vi måste stå upp för de mänskliga rättigheterna, allas lika värde och allas rätt till vård. Om jag som är så priviligerad inte vågar göra det för att jag riskerar min karriär, vem ska då göra det?
Sjuksköterskan Tale Alsallom är också med i Vi anger inte-kampanjen. Hon jobbar i Västerort med palliativ vård och möter människor i livets slutskede som vårdas i hemmet.
– Vi möter inte papperslösa eftersom man behöver få remiss från sjukvården för att bli inskriven i ASIH (avancerad sjukvård i hemmet), men vi möter många asylsökande med LMA-kort. Många lever under fruktansvärda förhållanden och behöver hantera cancer och andra svåra sjukdomar utöver de trauman de har efter sin flykt.
Tale understryker liksom Sofia och Lisa hur viktigt det är att ingen människa ska behöva oroa sig för att nekas vård eller bli angiven när man kontaktar sjukvården. För henne är det också personligt.
– Jag kommer själv från en familj som har flytt ett krigsdrabbat land. Mina föräldrar kommer från Iran och jag kan inte ens föreställa mig vad det hade inneburit om inte jag hade fått de här förutsättningarna som mina föräldrar har skapat åt mig.
För Tale Alsallom är det självklart att Sverige representerar trygghet, öppenhet och jämställdhet. Tidöpartiernas överenskommelse är något helt annat.
– När jag läste förslaget kopplade jag till när man läste om andra världskriget. Det är såna vibbar jag får. Man pratar om att inte upprepa historien men det är precis vad det här innebär. Men jag tänker inte bidra till det här och jag kommer sprida kampanjen vidare bland mina kollegor på min arbetsplats.
Enligt nuvarande lagstiftning anger INTE vårdpersonal någon till Polisen eller Migrationsverket. Det vore ett brott mot patientsekretessen. Endast vid misstanke om brott som kan ge längre fängelsestraff kan patienter rapporteras till Polisen.
Anna Nygård