tre personer sitter på en scen

Om konst och kultur och aktivism

Föreningsliv/Kultur

Under rubriken Kreativ aktivism och påverkan bjöd Folkets Husby in till demokratiskola för att prata om hur kultur kan användas som aktivism. 

I panelen fanns dramatikern och författaren Seluah Alsaati, poeten och filmregissören Yusuf Hussein och multikonstnären Mariama Jobe. Alla tre personer som använder sitt konstnärsskap för att påverka och förändra politiskt. Men innan panelen tog plats på scen berättade konstnären Ailin Moaf Mirlashari, på länk från Paris, om sin väg till en av Sveriges tyngsta konstinstitutioner.

Jag förändrar något bara genom att vara där

– För två år sedan sökte jag till Konstfack. Det var som ett kall och jag kände att jag skulle ångra mig om jag inte sökte in. Jag hade varit lite anti för att det är så homogent med mycket vit medelklass, så jag såg det som att min plats var utanför den här typen av institutioner. Men man kan också försöka förändra inifrån och jag förändrar något bara genom att vara där.

Hon kom in, och nu studerar Ailin Moaf Mirlashari fri konst och befinner sig tillfälligt i Paris som utbytesstudent. Som arbetsprov för att komma in på Konstfack skickade hon i in kortfilmen Hur mår du bram? som skildrar gemenskap och sårbarhet hos unga män i förortsmiljö.

– Jag har sett den här filmen flera gånger och jag tycker den är bra och viktig, sade Yusuf Hussein när panelen tog över efter Ailin och hennes film.

– Psykisk ohälsa är väldigt vanligt förekommande bland förortsgrabbar. Bakom den tuffa fasaden finns den där lilla killen som gråter. Det hjälper att prata om det.

Yusuf Hussein växte upp med föreställningen om att det bara är vita som gör konst

Yusuf Hussein växte upp med föreställningen om att det bara är vita som gör konst. Men när han 2017 satt i publiken på Ortens bästa poet och såg Suad Omar läsa sin poesi öppnades en dörr för honom till den kreativa världen. Ett par år senare deltog han själv i tävlingen, men sedan kom covid och Yusuf började utforska nya kreativa uttryck som inte krävde scenpresentation. Det ledde honom in på fotografi och rörlig bild. 

– Nyfikenheten har varit min ledhund. Men fotografi är en oerhört dyr konstform, en systemkamera kostar hur mycket som helst. Men jag hittade någon som hade en kamera och fick låna den. Sedan lärde jag mig hantera den genom att kolla på instruktionsfilmer på Youtube. 

I en av Yusuf Husseins poesifilmer som visades läser han sin dikt på gatan omgiven av sina vänner. De bekräftar och fyller i hans ord, lite som en fortsättning på gemenskapen i Ailin Moaf Mirlasharis film.

Mitt tips är att inte lägga sitt värde i det man gör

Även Mariama Jobe har kombinerat lyrik och rörlig bild i sitt konstnärsskap. Hon berättar hur hon som barn var oerhört kreativ och konstnärlig, men när hon blev vuxen förväntades hon som svart kvinna att axla alla kamper. Hon har framfört sina dikter på stora demonstrationer och vet hur det är när alla drar i en.

– Mitt tips är att inte lägga sitt värde i det man gör. Min första scen var Sergels torg under en av de stora Gaza-demonstrationerna. Det var svårt för mig att finna mitt värde efteråt när jag befann mig i mycket mindre sammanhang.

Seluah Alsaati som ledde samtalet har också talat på demonstrationer, men till en början rörde det sig bara om politik. Någon som hörde henne undrade om hon höll på med spoken word vilket ledde till att Seluah gick hem och googlade ”spoken word”. Hon fastnade för uttrycksformen och började avsluta sina tal med att läsa poesi.

– Sedan var det någon som frågade mig om jag håller på med rap och jag sade ”bror, jag håller INTE på med rap”. Men sedan så fick jag en 30-årskris, så jag nattade mina barn och testade att börja rappa över några beats.

Det handlar om noll procent talang och hundra procent arbete

Men musikkarriären blev inte långvarig, i stället var det som författare och dramatiker Seluah Alsaati hittade hem som konstnär. Hon säger att det handlar om ”noll procent talang och hundra procent arbete” och att hon har kämpat för att äga sin titel och sitt konstnärsskap.

Seluah, Mariama, Yussuf och Ailin vet alla vikten av att inspirera och hur man som förebild kan öppna dörrar för yngre och mindre erfarna kulturutövare. Men de talade också om nödvändigheten av att behålla sin integritet, sätta gränser och vara tydlig med vad man ställer upp på och varför.

– Bara för att du är svart och muslim måste du inte hela tiden skriva om islam eller om rasism. Jag kan skriva om vad jag vill, sade Yusuf Hussein. 

Parallellt med sina egna konstprojekt jobbar han också med plattformen Rise and Shoot som syftar till att stötta ungdomar i orten som vill utvecklas inom fotografi.

Mariama Jobe känner också ett socialt ansvar i sitt konstnärskap.
– Jag vill att min konst ska befria folk och hjälpa dem att läka. Tidigare ägnade jag mycket tid åt att försöka rädda människor, men nu vill jag hellre att de ska rädda sig själva. Jag tror att alla har en inneboende egenmakt.

Anna Nygård
Print Friendly, PDF & Email