Habys mormor är död och ligger i sin kista i lägenheten. Vänner och grannar kommer och beklagar sorgen. Husets män hjälps åt att bära ned kistan alla våningar ner till bilen som väntar. Hissen är trasig, ”som vanligt” i höghuset på rue Picasso 9. Så inleds den franska filmen De oönskade.
Les indesirables är regisserad av Ladj Ly, som även gjorde den fantastiska filmen Les miserables. Det måste vara svårt att göra en uppföljare efter den, tänker jag på väg dit. Men han lyckas riktigt bra att göra en stark film om en fråga, som borde vara den mest angelägna, men konstigt nog är svår att mobilisera kring, nämligen bostadspolitiken.
I nästa scen sprängs ett stort hyreshus i luften. Precis som man gör i vissa svenska kommuner, rivs hyreshus som är så försummade och nedslitna att inget annat anses vara möjligt. Men explosionen är så kraftig, att borgmästaren som med pompa och ståt skulle ansvara för smällen, ramlar omkull av tryckvågen och alla begravs i ett moln av damm. Det går så illa att borgmästaren dör på platsen av chocken.
Borgmästarens vice, som borde varit den som tar över, kommer från samma arbetarkvarter som Haby. Han förbigås på grund av ursprung och hudfärg, men visar samtidigt att ingetdera är en garanti för inte bli korrupt. Istället utser partiet (oklart vilket) en läkare till borgmästare.
Filmen utspelar sig i en liten arbetarkommun i utkanten av Paris. Haby arbetar inom kommunen och ansvarar för något slags bostadsförmedling. Hon är filmens huvudperson och Blaz är hennes vän, kanske blivande pojkvän. Blaz är en skötsam ung man, som arbetar och hämtar Haby på sin vespa varje dag när hon slutat jobba.
Huset där Haby bor med mamma och syskon väntar på att renoveras, men det visar sig hyresgästerna har blivit lurade. Det blir inga större lägenheter och hyresgästerna kommer inte heller få den utlovade ersättningen. Haby får nog och beslutar sig för att ta strid. Många hyresgäster känner och litar på henne, därför ställer hon upp som kandidat i det kommande borgmästarvalet.
Han har ingen koll, men tror såklart att han vet bäst
Borgmästaren, läkaren som är ny i politiken, vill ”göra något bra för människorna”. Han tar emot flyktingar från Syrien, men bara de kristna, eftersom han tycker det räcker med muslimer i staden. Borgmästaren och hans familj lever långt ifrån Habys verklighet. Han har ingen koll, men tror såklart att han vet bäst, och fattar en rad beslut som får ödesdigra konsekvenser.
Så börjar det brinna i höghuset på rue Picasso. Hela portuppgången töms på folk. Borgmästaren driver igenom att huset ska betraktas som obeboeligt och ska rivas. På det viset blir det ingen renovering alls och hyresgästerna blir lottlösa.
Alla får fem minuter på sig att lämna. Polisen tvingar ut dem på gatan med våld. Människor som bott i sina lägenheter i helt liv tvingas ta med sig bara det de kan bära. Resten försöker de slänga ut från fönster och balkonger; madrasser, teveapparater, soffor…
Blaz förändras av det som händer. Han har sett sin pappa misshandlas av polisen, och själv blivit misshandlad. Och något i honom går sönder när han ser hur människor slängs ut på gatan. Hur de går runt där, utanför huset, bland spillrorna av sina liv.
Så här går det när man tar allt från folk och förödmjukar dem
I filmens slutskede ger sig Blaz iväg till borgmästarens villa, där borgmästarens fru och barn är i färd att fira jul tillsammans med de nyanlända kristna flyktingarna från Syrien. Blaz går loss i det välordnade hemmet, kraschar julbordet, slänger ut böckerna i bokhyllan, slåss och häller bensin över rubbet för att bränna upp allt. ”Så här går det när man tar allt från folk och förödmjukar dem”, säger han.
Om det här hade varit en Hollywoodrulle, hade Haby kanske vunnit valet till borgmästare. Här blir det inget lyckligt slut. Men hon kommer precis när Blaz ska tända på och hon hinner stoppa katastrofen. Hon har valt en annan väg.
Kerstin Gustafsson Figueroa
Filmen De oönskade har svensk biopremiär 5 april 2024.
Filmen Les Miserables visas nu på SVT Play fram till den 21 april.
