Här vågar kvinnor prata om könsstympning

Könsstympning är ett utbrett problem för många kvinnor, och många av dem som utsatts lever med besvär och lidande som påverkar dem både fysiskt och psykiskt. I Folkets Husby samlas nu kvinnor varje vecka för att berätta om sina egna erfarenheter, som ett sätt att bryta tystnadskulturen kring könsstympning.

En kvinna, som vi kan kalla Aisha, berättar om hur hon upplevde sin könsstympning.
– Jag var sju eller åtta år när det hände. Flera flickor var med. Jag har många minnen från händelsen, men jag minns inte allt. Jag fick ingen bedövning och kunde inte kissa eller ha mens utan problem. De behandlade mig dåligt. Jag känner ångest än idag, fastän jag är över 40 år nu.

Hon är en av dem som kommer till träffarna i Folkets Husby för att dela med sig av sina erfarenheter. Fönstren är täckta för att slippa insyn och atmosfären är avspänd. Det är viktigt för att få deltagarna att känna sig bekväma med att prata om vad de varit med om.

Initiativet till träffarna kommer från organisationen Existera. Existera grundades 2015 av Luul Jama som har erfarenhet av kvinnojoursverksamhet sen tidigare. Numera är även Frida Hallén, som också har en liknande bakgrund, med och leder initiativen till träffar och utbildningar. Verksamheten får stöd av Rinkeby-Kista stadsdelsförvaltning. 

Just nu blir en flicka eller kvinna omskuren var elfte sekund

– Jag bildade Existera för att det inte fanns någon stödverksamhet som tog upp dessa frågor, säger Luul Jama.

Träffarna inleds med ett träningspass, som övergår till fika och samtal. Kvinnor i alla åldrar har kommit till träffarna, ibland med sina barn. Nu i oktober har träffarna dessutom haft besök av biträdande överläkaren Cecilia Berger från Södersjukhuset, som föreläser om könsstympning. Hon jobbar på Amelmottagningen, som specialiserar sig på att ta emot könsstympade kvinnor. Hon berättar att 400 kvinnor om året kommer dit, och att antalet ökar.

– Könsstympning i världen ökar. Just nu blir en flicka eller kvinna omskuren var elfte sekund. Befolkningstillväxt är en faktor till ökningen, men på vissa håll i världen minskar det procentuellt sätt bland flickor och kvinnor, eller att mer ”lindriga” typer utförs istället. Ett exempel är infibulation, också kallad faraonisk könsstympning, där slidöppningen försnävas genom att blygdläppar sys ihop, säger Cecilia Berger. 

Man beräknar att tre miljoner flickor och kvinnor könsstympas

FN räknar med att 3 miljoner flickor och kvinnor könsstympas varje år. Det kan ske mycket tidigt, till och med spädbarnsåldern. Att få slut på könsstympning före 2030 är ett delmål i FN:s Globala mål.

Könsstympning i världen utförs i kristna och muslimska länder, men har inga religiösa påbud, säger Cecilia Berger. Traditionen härrör från tiden innan de stora religionernas uppkomst poängterar hon. Cecilia Berger tror att en stor del av att stoppa könsstympning är att bryta den tystnadskultur som finns kring det. 

– Information om könsstympning måste ut till alla. Vårdpersonal måste veta hur de ska bemöta dessa kvinnor. Jag möter män som också tycker att könsstympning borde stoppas. När jag besökte Somaliland mötte jag imamer som tyckte så, men de säger det inte högt. Jag tror att det skulle göra stor skillnad om de pratade om det mer öppet. 

En del av tystnadskulturen beror även på myter om att delar av kvinnans könsorgan behöver avlägsnas för att hon ska uppfattas som ”ren”. Men både kvinnans kön och kvinnors sexualitet är tabu så det talas det inte om, säger Cecilia Berger.

Kvinnans kropp och sexualitet ska kontrolleras

 Mödomshinnan är ännu en myt som lever kvar och ses som en garanti för oskuld.
– Det finns ingen mödomshinna, och de allra flesta blöder inte när de har samlag för första gången, så det stämmer inte, säger Cecilia Berger.

– Jag brukar säga att ursprunget är ett patriarkalt synsätt på kvinnan vars kropp och sexualitet ska kontrolleras. Kvinnor deltar i upprätthållandet av traditionen eftersom kvinnans värde anses bero på om hon kan giftas bort. Traditionellt anses att det är endast möjligt om hon är ”ren”, det vill säga kan garanteras vara oskuld innan giftermålet. Detta görs mot flickorna för att de ska kunna ha en framtid.

Kyskhets- och oskuldsnormen är stark, likaså syftar ingreppet till att kvinnan ska garanteras vara trogen efter giftermålet, alltså inte kunna känna sexuell lust till andra män. 

Operationerna är kostnadsfria i Sverige

På Amelmottagningen kan Cecilia Berger och hennes kollegor erbjuda så kallade öppningsoperationer, men även samtala om psykosexuell hälsa. Operationerna är kostnadsfria i Sverige. 

Efter föreläsningen får alla deltagande kvinnor säga vad de tyckte om informationen och gruppträffen.

– Bra, viktigt för samhället, inte bara för flickor. Den svenska kulturen är lite rädd för vissa frågor, men med samtal och information kan man prata om svåra frågor utan att vara rädd för att man kränker någon, säger en kvinna.

– Min syster hade alltid ont i njurarna när hon kissade. Folk måste veta att detta inte är bra, säger en annan kvinna. 

En del kvinnor berättar att de har blivit dåligt bemötta av gynekologer eller barnmorskor och drar sig därför för att prata om det. För dem har träffarna varit stärkande. 

Luul och Frida säger att diskussionen om könsstympning nått längre i flera andra länder i Europa än i Sverige.
– Vi har inte kommit långt med att stötta dessa kvinnor än, men förhoppningsvis är dessa träffar ett steg i rätt riktning.

För Aisha är könsstympningens följder en process som fortgår. Hon är med på träffarna och pratar om sina erfarenheter. Hon berättar för de andra om hur hon sökte hjälp på egen hand för ungefär tio år sedan och fick en öppningsoperation.

– Jag blev bedövad och opererad av en manlig läkare som tog bort stygnen. De var jättebra på sjukhuset på att ta emot mig. Jag skulle vilja tacka honom, men jag tror att han är pensionerad nu. Jag skulle vilja berätta för honom att det blev bättre efteråt. Men jag måste fortsätta prata om det för att må bättre.

Ida Skyttberg