Sammanträdet i Rinkeby-Kista stadsdelsnämnd på torsdagskvällen blev välbesökt. Oroliga föräldrar med barn i Jacobiskolan, tidigare Al Azharskolan, som nu ska stängas kom dit. De vände sig till det enda forum som finns där medborgarna möter sina politiker.
– Splittra inte 700 elever, låt staden ta över skolan!
En förälder, Kahin Ahmed, läste upp ett protestbrev från 200 föräldrar från Järva, som har sina barn i skolan som nu ska stängas. Många familjer har fått sina barn placerade i olika skolor runt om i staden till hösten.
– Vi föräldrar och våra barn upplever att vi utsätts för institutionell diskriminering. Makthavarna i Stockholms stad och ansvariga för skolfastigheter stänger en väl fungerande skola. I Sverige har staten ratificerat Barnkonventionen och den ska också implementeras i kommunens arbete. Det innebär att i alla beslut som rör barn, ska barnets bästa prioriteras.
Nämndens ordförande, Ole-Jörgen Persson, M, svarade precis som han brukar i sådana här lägen. Han beklagade det som skett, men konstaterade att stadsdelsnämnden inte fattar beslut i den här frågan. Det är ett myndighetsbeslut, fattat av Skolinspektionen.
Skulle ni vara tysta om era barn fanns bland de 700 barn som nu drabbas?
En mamma tog ordet. Hennes femtonårige son ville följa med henne till mötet i Rinkebyskolan, men hon sade nej.
– Som en mamma vill jag inte döda hans framtidstro. Även om jag känner mig frustrerad och maktlös över det som händer. Han fick inte komma med mig hit idag. Jag vill inte att han skulle höra när ordföranden säger att han jobbar för det här områdets bästa, när vi inte ser det.
Hon vände sig direkt till alla närvarande politiker.
– Skulle ni acceptera och vara tysta om era barn fanns bland de 700 barn som nu drabbas? Min son har placerats i den här skolan där vi sitter idag. En skola som jag har varnat honom för sedan han var liten. Alla skjutningar hade kopplingar till den här skolan.
Hur ska jag kunna övertyga mina barn att de hör till det här samhället?
Mamman fortsatte:
– Snälla, sitt inte här och påstå att det enda ni kan göra är att beklaga oss. Har inte våra barn rätt att känna framtidstro? Hela tiden hör vi att allt ska göras för att barnen inte ska hamna i utanförskap, men i praktiken gör man så att de hamnar där. Hur ska jag kunna övertyga mina barn att de hör till det här samhället?
Ole-Jörgen Persson svarade än en gång.
– Återigen, vi alla förstår upprördheten, men det är Skolinspektionen som beslutar om ett företag ska ha tillstånd att driva en skola eller inte. Det är inga politiker som fattat det här beslutet. Avslutningsvis är det här ett beslut som är fattat enligt den lagstiftning som finns.
Kerstin Gustafsson Figueroa
