”När ska vi se våra orter blomstra igen?” Det frågade Kista-bon Allan Ahmed, som läste två dikter och blev tvåa under den stora deltävlingen för ”Ortens bästa poeter” på Space, Sergels torg, i lördags.
För min del hade jag precis tänkt skriva något om allt som är bra här med inledningen: ”Kanske dags för en tacksam krönika om samhället jag bott i så länge?” Så enkelt är det inte. Man kan inte blunda för det som är mindre bra för en del av oss – här hemma och ute i världen.
Det här hjälper poeterna oss med. På olika lokala medier läser vi också om människor i hela Järva som startat olika företag – egna eller tillsammans med andra. De deltar i protester och program för gemensamma samhällsfrågor. Det gäller både kvinnor och män, unga och gamla. Särskilt gläder det mig att män träffas i pappagrupper.
Men jag ska gå vidare i mitt eget försök. Det jag kommenterar handlar mest om kulturella evenemang. Då behöver jag inte skapa något själv utan bara njuta och ta emot.
I det lilla köket stod unga män och lagade mat för kvällens fest
”Folkköket” skulle besöka Husby Gård. Jag tog T-banan till Husby torg och fortsatte ner mot fältet längs det spännande Kulturstråket fram till gårdshuset.
I det lilla köket stod unga män och lagade mat för kvällens fest. Det var killarna jag en gång haft nöjet att kämpa tillsammans med i olika samhällsfrågor för drygt tio år sen. De har nu utbildning och yrken men har aldrig förlorat känslan för ansvar och gemenskap med övriga i samhället.
Huset var fullt av glada människor i alla åldrar. Familjer och ensamma. Jag älskar möten över alla gränser brukar jag ju säga – inte minst åldersgränser. Mat har också en förmåga att samla människor från alla håll. Männen hade dukat fram många goda och spännande maträtter. Jag fick också återse gamla vänner från tiden före pandemin.
Vad skall bli av denna trevliga och mycket begåvade pojke? En av ortens söner
Ett par dagar senare gick jag till Husby Gård igen för att ta en sista titt på tioåriga Avesta Gharaees tavelutställning innan den togs ner. Det är svårt att beskriva konst, men väggarna var fulla av imponerande praktfulla och intressanta verk. Vad skall bli av denna trevliga och mycket begåvade pojke? En av ortens söner.
På Kulturstråket på väg dit hade jag stött ihop med en god vän och trogen Husby-bo, som jag inte träffat på länge. Det var Mats Leander. Vi har läst hans skildringar om ortens gårdar och runor, natur och kultur. Det måste glädja Magid Abdul-Karem, en av vinnarna i Kista Open Art, som jag läste om i Nyhetsbyrån Järva.
När jag därefter tog T-banan hem mot Kista stötte jag ihop med Hagi Farah, pensionerad medborgarvärd men mycket aktiv i samhällets svåra frågor. Han skulle se en film på Kista bibliotek. Det lät intressant och jag följde med. Salen var full.
Filmen berättade om en liten familj i Somalia i fattigdom med mycket kärlek och offervilja, där barnen kunde läsa – men inte föräldrarna. Det var djupt rörande och lärorikt att se denna gripande film.
Inga Harnesk
PS. I Folkets Husby upplevde jag en situation som kändes positiv trots allt. Där bytte jag några ord med en kvinna från Ukraina. Hon tänkte lära sig svenska och väntade på ngn. Vi kunde samtala för att hon hade en telefonapparat som kunde översätta. Hon lät mig tala in och fick sen översättning på ukrainsk text och kunde svara mig på sitt språk, som alltså apparaten genast textar till svenska, som jag sedan kunde läsa. Det är ju fantastiskt! DS.
