Det var ett trist uppvaknande härom veckan. Radio Stockholm meddelade i morronsändningen att Husbybadet skulle rivas.
Det har jag skrivit om förut. Då var det det dåvarande idrottsborgarrådet som ville riva badet, men nu säger även den nya majoriteten i Stadshuset att huset är i så dåligt skick att det inte går att rädda. De publika delarna har rustats upp. Men om bygget i grunden är så uselt som de påstår, är kanske inget att göra.
Vi är många äldre som är beroende av badet för vår hälsa och vårt välbefinnande och som har svårt att ta oss till mera avlägsna bad. Badet utnyttjas flitigt av skolor och förskolor på Järvafältet. Där kan ungarna lära sig simma, och här är simkunnigheten sämre än i mera burgna områden. Badet är viktigt för folks fritid och hälsa, inte minst gymmet och den friskvård som bedrivs av den engagerade och kompetenta personalen.
Gubbarna diskuterar på all världens språk i bastun
Det har skapats en social gemenskap kring Husbybadet. Folk morsar på varann i gymmet och gubbarna diskuterar på all världens språk i bastun. Bra att verksamheten drivs av kommunen, som tar ett helhetsansvar för stans bad och fritidsanläggningar, med bland annat samordning av biljetter och årskort. Och Husbybadet är en av få inrättningar som varit en unik satsning på just Husby. Om det skulle försvinna blir det inte den första offentliga eller kommersiella service som dras in här.
Men nu meddelar företrädare för den nya rödgröna majoriteten att de tänker bygga ett nytt bad där sporthallen ligger idag. Vi ska slippa vara utan badhus under byggtiden. Det visar att politikerna förstått hur viktigt Husbybadet är för oss som bor i Järva.
Fast då önskar man att de den här gången ser till att det inte blir ett fuskbygge som måste rivas och ersättas igen efter mindre än 30 år. För det finns mycket att lära från förra gången.
Badhuset fanns med i de ursprungliga planerna för Husby. Efter tjugu års väntan tröttnade Husbyborna och bildade en badhusgrupp som förde en lång kamp, med uppvaktningar, demonstrationer och namninsamlingar för att bygget skulle bli av. Många minns säkert badkaret med skylten HUSBYBADET, som ställdes upp på tomten. Till sist gav politikerna med sig. Vi fick vårt bad.
De styrande underskattade den efterfrågan som fanns
Men problemen var inte slut för det. Politikerna bestämde att det skulle blir ett äventyrsbad. Det hade badhusgruppen inte föreslagit eller krävt. Men politikerna tycker ofta att det är viktigare att vår stadsdel blir ett utflyktsmål än att tillfredsställa de boendes behov. Fast deras idé kom ju att visa sig lyckad både för ungarna i Husby och utsocknes badgäster. Men de styrande underskattade den efterfrågan som fanns och drev igenom en massa kortsiktiga besparingar som kom att leda till olägenheter och onödiga kostnader. Snålheten bedrog visheten och man märkte snart att omklädningsrum, tvättrum och bastur var underdimensionerade. Det fanns byggfel. Det uppstod mögel. Och snart måste det nybyggda badhuset stängas och byggas om.
Då hade stan låtit byggfirman lösa sig från sitt garantiåtagande med någon futtig miljon, så det blev skattebetalarna som fick stå för hela notan.
En idé som badhusgruppen inte fick gehör för var att tillvarata överskottsvärmen från ishallen för att värma badet och spara energi. Det tyckte 90-talets politiker var ett slöseri. Energi tyckte de inte var någon bristvara, och ”billig var den ju också”!
Om man den här gången lär av sina misstag kan det nya badhuset bli bättre än det gamla. Men det är bråttom att komma igång med bygget. Man vet inte vad som händer efter nästa val.
Mats Leander i samråd med
Gunnar Johansson, med i badhusgruppen när det begav sig
