Den senaste tidens koranbränningar och debatten om dess vara handlar i grund och botten om något annat än yttrandefrihet. Vänsterpartiets ordförande i Tensta Rinkeby Spånga, Mohamed Nuur, ser hur mellanmänskliga värderingar i det svenska samhället fallerat.
Det lilla landet som många förknippar med Ikea, Pippi Långstrump och Nobelpriset samt solidaritet nämns i dag i nästan varje tidning i världen för något som en majoritet av svenskarna inte står bakom.
Många har pratat om värderingar. Många har pratat om att stå upp för våra seder. Men våra värderingar har alltid varit att hjälpa vår granne. Att inte bara stå upp för sig själv utan också för andra.
Man kan verkligen säga att det är nya tider, för idag är inte Sverige förknippat med solidaritet. Inte förknippat med de värderingar där människor får tro eller inte tro på vad de vill utan att man behöver bli misstänkliggjord.
”Yttrandefriheten är hotad” säger några och håller det heligt så pass att man kan tro att den är viktigare än individens säkerhet.
Om vi ska vara sanna mot oss själva så är vi oerhört medvetna om att yttrandefriheten inte är absolut
Om vi ska vara sanna mot oss själva så är vi oerhört medvetna om att yttrandefriheten inte är absolut, både i åsikt och i handling. Yttrandefriheten är begränsad både när det kommer till att begå brott och att ha åsikter som kan leda till hat och hot.
Det som sker framför oss nu är inte yttrandefrihet. Innebär det då att jag förespråkar att man inte ska kritisera en religion? Det gör jag faktiskt inte, för jag vet att det inte finns en religion som har dött av kritik. Men det jag vet – och det vi alla vet – är att människor har blivit förföljda och dödade på grund av sin religion.
Detta handlar inte om yttrandefrihet utan om en kapprustning för att splittra Sveriges befolkning.
Att kritisera gör man väl genom att förklara vad man menar och vad man anser om det ena eller det andra? Inte genom att att välja ut en högtid, ställa sig framför en moské, synagoga eller kyrka. För då är man inte ute efter att kritisera en religion, utan dem som tror på religionen. Där är lagen tydlig.
Vad händer när en svensk muslim inte längre kan röra sig fritt i det offentliga rummet?
Detta symboliserar något annat än vad vi i Sverige är vana vid och som tur är har varit beskyddade från länge. För vad händer när en svensk muslim inte längre kan röra sig fritt i det offentliga rummet eller när en person med judisk bakgrund inte kan det?
Är yttrandefriheten viktigare än vad den fria rörligheten är för individens trygghet? Är säkerheten mindre viktig i lagens namn? Såklart inte och vi är medvetna om detta.
Här behövs ingen utredning eller ny lagstiftning, vi har redan en lagstiftning som är tydlig nog. Det är hets mot folkgrupp, att du inte offentligt får sprida uttalanden som hotar eller är nedsättande om en grupp av personer, med anspelning på exempelvis trosbekännelse. Det som brottsbalkens sextonde kapitel och åttonde paragraf skulle stoppa händer nu framför oss. Ändå låtsas vi som att just den paragrafen inte existerar.
Ingen har enligt lagen rätt att utdela nedsättande ord, hot och hat i det offentliga mot människor utifrån deras trosbekännelse. Ingen ska heller behöva ta emot och begränsa sitt fria liv för det.
Det ska inte spela någon roll var du kommer ifrån, utan vart vi är på väg tillsammans
Vi har en lång väg att gå med att svetsa samman det svenska samhället igen till att stå sida vid sida som människor och till att åter se varandras olikheter som styrkor.
För det är det som har byggt vårt land, att vi byggt vårt samhälle tillsammans oavsett efternamn eller bakgrund. Det ska inte spela någon roll var du kommer ifrån, utan vart vi är på väg tillsammans.
Jag vill att våra barn och barnbarn ska ärva ett land som är byggt på kärlek och där olika åsikter kan delas i en dialog utan hat och hot. Sverige byggs inte på Twitter, Facebook eller i andra sociala medier. Sverige byggs i verkligheten, av miljontals människor med olika bakgrund, olika tro och ingen tro.
De som gör sken av att yttrandefriheten är hotad är inte en del av lösningen utan en del av problemet. Det är möjligt att värna om yttrandefriheten utan att vi behöver splittra vår befolkning. Det lyckades vi med tidigare och det kan vi göra igen.
Mohamed Nuur
