Vi var barn då, är en berättelse om Alexander Abdallah och hans vänner. Den handlar om vänskap, om normer, hur det är växa upp i förorten, men framför allt om drömmar.
Regissörerna Alexander Abdallah, som bland annat medverkat i ”Snabba Cash”, och Mustafa Al-Mashhadani från Tunna blå linjen, tar oss tillbaka i tiden. Alexander har gjort en film om sina barndomsvänner. Han har samlat de i ett gammalt klassrum för en visning. De har gått olika vägar i livet, och minst sagt är allt inte sig likt . Nader, som spelas av Nader Attiyah från Husby, har vågat drömma. Han blivit ingenjör, samma sak med Alexander som blivit regissör. Arman, Khalil, och Isaac har slutat drömma. De hamnar i konflikt med Alexander när hans porträttering av gruppen inte är den bästa. Kompisarna drev och förlöjligade varandra vid parkbänken när man gjorde något annorlunda. Stämplades som ”svenne” eller ”bög”- typisk machokultur.
Drömmar löser inte strukturella problem
Annons:
Fastän filmen är bara en kvart lång lyckas den skapa en bekant och familjär känsla. Det var inte tvingat, vilket det lätt kan bli med andra förortsskildringar. Utan filmen är en intressant bild av många ungas verklighet i orten. Att drömma är svårt, ännu svårare om det inte finns utrymme för det. När det inte finns säkra platser eller när man konstant klankar ner på varandra. Det svåraste med kortfilmen var när Khalil berättar att han skulle ha lämnat orten för längesen, om han bara kunde. Nader berättar att det beror på att han har slutat drömma. Kan man dock drömma sig fram till framgång? Kan man bara drömma bort fattigdom, psykisk ohälsa, rasism etcetera. Drömmar löser inte strukturella problem.
Kortfilmen gjorde sin debut i början av året på Göteborgs Filmfestival. Filmen nominerades till kortfilmstävlingen Startsladden, och har sedan dess fångat publiken. Idag finns den att strema på SVT-play.
Lul Warsame
Bild: Skärmdump
