Det skrivs ofta om barnperspektivet. Vi får lära oss om att barnets bästa ska vara det viktigaste och sättas i fokus. Vi läser om att Barnkonventionen är viktig och att den bör vi följa. Jag tycket att sådana konventioner och lagar är helt verkningslösa om man inte sätter dem in i praktiken.
Vad ska vi göra om vi anser att barnens rättigheter i Rinkeby kränks? Anmäla problemen gällande massiv nedskräpning och råttproblematik på Rinkebysvängen till EU-kommisionen för att påpeka att här följs inte Barnkonventionen?
Har inte barn rättigheter att slippa växa upp i ett nedsmutsat ghetto i Stockholm? Ska inte barn slippa vara rädda varje gång de går ut genom dörren för att de är omgivna av råttor?
De vill inte bjuda hem kompisar från andra stadsdelar
Har inte barn rätt att slippa känna sig stigmatiserande på grund av platsen där de bor? De vill inte bjuda hem kompisar från andra stadsdelar, där det inte ser likadant ut som på gatorna i Rinkeby.
Är det inte barns rätt att få växa upp i ett område där alla – föräldrarna, grannarna, Hyresgästföreningen, hyresvärdarna, vaktbolagen, polisen, myndigheter och religiösa samfund – ser till att deras rättigheter inte bara skrivs i Barnkonventionen, utan är en verklig strävan?
Vi pekar på ghetton i andra länder, som Livizilor Alley i Rumänien, sopbergsgsghettot Pata Rât i Rumänien, Hös utca i Ungern och ”Paradise hotel” i Bulgarien. De områdena är mycket, mycket värre än Rinkebysvängen. Men tyvärr är Rinkebysvängen också ett ghetto med sopor överallt, råttor, miljöstuga utan tak endast omgiven av ett galler, möbler och kartonger uthivade på gatan och avfallsbehållare som gapar öppna under en råttinvasion.
Barnen här har fått lära sig att det inte går att lösa samhällsproblem
En flicka försökte kasta sopor i miljöstugan men det var så mycket skräp och bråte runt henne så hon kunde inte komma in, fast hon ville göra rätt. Hon var helt omringad av sopor. När jag såg detta, och såg hur hon var tvungen att leva, så jag hjälpte henne att komma in.
Barnen här har fått lära sig att det inte går att lösa samhällsproblem. Ett barn sa till mig, när jag frågade vad han anser om att det ligger avfallspåsar i hans port, där det ramlade ut bitar av lök och annat matavfall på golvet. ”Det är bara Rinkeby”, svarade han mig, ”och jag kan inte göra någonting för jag är bara ett barn…”
Jag tolkar det som att vi i Rinkeby inte kan lösa samhällsproblem och att i Rinkeby bryr sig inte många. Men jag bryr mig, jag har brytt mig i flera år, dagligen.
Utan ”att göra” kommer vi ingenstans
Jag önskar att alla ansvariga gör sitt bästa för allas bästa och framför allt för barnens bästa. Vi måste visa dem att vi bryr oss. Barnen här är oskyldiga och kan inte få sina röster hörda. Barnen på Rinkebysvängen har rätt att växa upp på en plats utan dessa samhällsproblem.
Sopor och nedskräpning borde vara en miljöfråga och jag tycker politiker bör tänka efter och föra in det i sina partiprogram bland kraven för en bättre miljö. Min önskan är också att enskilda personer inte ständigt pratar om ”den andres ansvar och handlingar” utan tittar på vad man själv gör och inte gör i första hand.
Jag anser att allt börjar med en fantasi. Sedan handlar det om att tänka och göra, tänka-göra det vill säga praktisk handling. Utan ”att göra” kommer vi ingenstans. Martin Luther King sade att den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet- utan de goda människornas tystnad.
Nikoletta Dolfin
