gravljus på asfalt

18-åriga Rinkebybon Fatima Al-Saadi berördes starkt av nyheten om mordet på den tre år yngre Elias i Farsta. Hon har skrivit en dikt till stöd och tröst för alla mammor som förlorat sina barn i skjutningar de senaste åren.


Vila i frid

Han sa ”vi är långt ifrån samma”
Han menade vi är inte som varandra
Olika perspektiv och liv skildrar oss
Det är inte lika enkelt som det låter förstås

Vems fel är det att vi förlorar barn
Såna som inte ens hunnit börja sitt liv än
Fäller tårar över främlingar som dör
För politikers handlingar är sega då de förstör

Annons:

Ingen gör något åt saken längre
Våldet och döden är normaliserat i detta läge
De dör för unga innan de ens hinner drömma
Du ser de på gator aldrig varit i någon läger
Jag och du är inte samma

Havet är för djupt för de att simma
Det enda medier gör är att komma på begravningar och filma
När allt är försent upptäcks faran
När signalerna varit tydliga från första början

Vems fel är det att de ej kan navigera kartan?

Vems fel är det att de hamnat på gatan?
Vems fel är det att de ej kan navigera kartan?
Vem ska vi skylla på?
För all våld och död som tar ungas liv bara så

Vi känner oss hopplösa och fastbundna
Vid en orättvisa som politiker vägrar förstå
De vägrar lyssna och beter sig som blinda
När bilden var tydlig från start, redan då

HVB hem eller socialen?
Kommer de ens kunna hjälpa?
Inga bevis finns, och ingen statistik visas
På att detta kommer kunna sluta

Så synd att de går bort utan anledning
Eller med en kass orsak
De klandras för att aldrig fått någon vägledning
Våra kära makthavare vrider och vänder på historier och säger att det är inte samma sak

Att de hamnade fel var inte ett val

Varför klandrar vi barn?
När det är vuxnas fel
Att de aldrig hänvisats till rätta
Eller stimulerats sen ettan

Ni hör i deras musik
Ni ser i deras konst
Att de hamnade fel var inte ett val
Snarare ett påtvingat fall

När ni vägrade hjälpa från start
Ja, ni har gjort vad ni kunde
Men vi förväntar oss mer
För de fortsätter dö i varje stund
Varje dag förlorar vi allt fler
Nä, vi kan inte längre ta det lugnt

Föräldrar som flytt krig för att barnen ska överleva
Förlorar nu barn i ett annat krig
Något de aldrig kunnat föreställa sig
De har all rätt att säga att det är skillnad mellan dig och mig

De flydde sina länder för att kunna vara den de är

Du förstår ju inte allvaret
Ni förstår inte tyngden de bär
När de ville hitta hopp i en stad full av misär
När de flydde sina länder för att kunna vara den de är

Ni lägger all skuld på föräldrar
Som sliter varje dag för barnens bästa
Som gör allt i sin makt utan att upptäcka
Att de flydde kriget ni startade
För att komma till kriget ni ignorerar
Och brinna i bränder ni lämnade

De har rätt att känna hat
De har rätt att känna ilska
De har rätt att krossa varje fat
Där olycka skrivs som linjens sista

Den röda tråden kunde inte varit tjockare än så
Men ni ignorerade alla flaggor redan då
Ni lät larm och signaler fortsätta gå
För att inte lägga pengar på liv för människor ni vägrar förstå

Ni kan inte längre hitta ursäkter och bortförklara

Är det så jävla svårt?
Att försöka se saker från deras perspektiv?
Att försöka sympatisera och hitta rätt motiv
För att få stopp på allt sådant skit

Det är inte ens okej
Att du kallar dig för representant
När du aldrig lagt en fot i någon förort
Hela denna propaganda verkar inte vara sant

Vill verkligen tro på er styrka
Men ni leker svaga när makten står på spel
Ni kan inte längre hitta ursäkter och bortförklara
Varför ni gav upp innan ni ens tog ett första steg

Sen vill ni att barn ska veta sitt bästa
Utan att stimuleras för det rätta
Placerar pedagoger utan förutsättningar
För att vägleda eller hänvisa de med medfödda störningar

Låt oss säga att ni är störda
Låt oss säga att ni verkar knäppa
Sättet ni behandlar våra barn, ni får de förstörda
Redan vid ung ålder visar ni att de är annorlunda

Nej, våra ofödda barn kommer inte bli våldsammare

Nej, du behöver inte prata långsammare
Nej, du behöver inte förklara ordet hammare
Nej, du behöver inte se oss som skräpplockare
Nej, våra ofödda barn kommer inte bli våldsammare

De är födda i samma land som er
Så är det för mycket rättigheter vi ber?
Är för mycket för er?
Att fixa ett tryggare samhälle och försvara fler

Jag önska barn var lika tålmodiga som er
Jag önska de fick drömma och önska sig mer
Jag önska ni kunde se det jag ser
Men ni har aldrig vandrat i samma kvarter

Vila i frid våra fina
Vila i frid våra kära
Vila i frid ni som någon gång stod oss nära
Vila i frid barn, att känna er har varit en ära

Fatima Al-Saadi

Print Friendly, PDF & Email