Våld i nära relationer tas inte på allvar av myndigheterna i Sverige. Våld och brott som utförs av en närstående ger allvarliga skador både psykiskt och fysiskt. Hjälp och stöd till de utsatta är det otrolig brist på, och det måste det bli en ändring för ett bättre och tryggare samhälle, skriver Chiara Inzaina, elev i årskurs 8 på Järvaskolan i sin insändare.
När brott äger rum i hemmet, påverkas barnet i familjen alltid på olika sätt. Om det förekommer våld i familjen som barnet bevittnar, betraktas barnet som brottsoffer. Barnet kan också bli slaget, misshandlat eller sexuellt utnyttjat av sina föräldrar, eller andra vuxna i familjen. Våld i hemmet kan också innefatta ekonomisk våld mellan föräldrar, som även det går ut över barnet.
I en artikel av Märta Nummenmaa visas statistik att våldet mot barn har ökat med ungefär 200 fall sen 2018. 2019/2020 har myndigheterna fått information om 2600 fall där barn har fallit offer för våld som föräldrarna orsakar hemma.
Sveriges myndigheter går praktiskt taget emot mänskliga rättigheter
När fall angående våld i hemmet inträffar, blandas främst socialtjänsten och rättsväsendet in. Det socialtjänsten och rättsväsendet är ansvariga för i detta fall är att i första hand ge stöd till offret/offren, så att offret kan få möjlighet till en trygg miljö och ett bättre välmående. Det ansvar som myndigheterna har, tas tyvärr inte på allvar. Det kan vara att barnet som är utsatt inte blir lyssnat på av myndigheterna, och istället får fortsätta leva i ett otryggt hem. Men också att fel förälder får egen vårdnad och barnet återigen får leva i ett otryggt hem.
Allt detta beror på att män och kvinnor behandlas olika, men också på vuxnas sätt att förminska barns rätt att yttra sig och uttrycka dess känslor och vilja. Att förminska ett barns röst kan vara till exempel ”men var det verkligen så farligt? Pappa kanske inte menade så illa”. Kommentarer som kan få ett barn att känna sig liten, nekad och otrygg, och de är ju precis motsatsen hur barnet ska känna. Om barnet lever i ett våldsamt hem och den hjälpen som barnet kan få, nekar barnets känslor, tankar och vilja. Hur tänker egentligen Sveriges myndigheter att de ska ge stöd och trygghet som de säger att de ska bidra med?
Sveriges myndigheter går praktiskt taget emot mänskliga rättigheter och Barnkonventionen. Att problemet upprepas oftare och oftare, har lett till att de myndigheterna medför mer problem i samhället, när deras uppgift i själva verket är att förhindra dessa problem. Dessa problem kan vara ökad brottslighet, barnmisshandel, psykisk ohälsa och så vidare.
Var tionde barn i Sverige upplever pappans våld mot mamman eller mot sig själv
UNIZON skriver att ungefär var tionde barn i Sverige upplever pappans våld mot mamman eller mot sig själv.
Att våld i hemmet och mot barn ökar och de myndigheter som ska ta ansvar för att förebygga dessa brott, ibland ger möjlighet till förövaren att fortsätta utföra våld gentemot dess partner eller barn.
Att ett barn får leva med en förälder som har våldshistorik/våldsproblematik lever inte upp till majoriteten av barnkonventionens artiklar. De artiklar som inte uppfylls är bland andra:
3. “Barnets bästa”
4. “ Varje stat ska ta ansvar för och nyttja sina resurser till fullo för att uppfylla barns rättigheter”
19. “Barn ska skyddas mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande, inklusive sexuella övergrepp”
20. “Barn som av olika anledningar inte kan bo kvar i sin hemmiljö har rätt till skydd och stöd från staten, samt rätt till ett alternativt hem”
Psykisk ohälsa prioriteras inte lika mycket som fysiska skador
Våld förekommer i många former, allt ifrån aktivt fysisk våld, psykiskt våld, sexuellt våld och ekonomiskt våld.
Våld i nära relationer ger ofta fysiska skador, men det ger nästan alltid psykiska skador. Psykisk ohälsa prioriteras inte lika mycket som fysiska skador/sjukdomar. Även fast psykiska skador oftast inte syns på utsidan är det fortfarande ett brott att utsätta någon för psykisk misshandel.
Psykisk misshandel räknas dock inte som bevis i en förundersökning, vilket kanske också bidrar till att ett fall läggs ner redan vid förundersökningen på grund av brist på fysiska bevis. Det kan ju även leda till att fallet läggs ner helt, och våldet som håller på kan övergå till grövre våld mot den utsatta.
De psykiska våldet kan påverka alla, offret kan drabbas av PTSD, depression, ångest, mm. I kombination med de psykiska besvär offret har fått med sig ifrån den våldsamma situation offret har varit med om, så orsakar de myndigheter som ska ge offret trygghet och stöd, istället mer psykiska problem (som stress, ångest, rädsla, mm.) under rättsprocessen. Vilket också är ett rätt ouppmärksammat problem, i värsta fall kan även psykisk ohälsa leda till fysiska skador.
En god uppväxt samt stöttande föräldrar, är en viktig faktor till en bra framtid
För ett barn är det väldigt skadligt att växa upp i en miljö som är våldsam, aggressiv och otrygg. Det påverkar barnets psyke, framtid och välmående. En god uppväxt samt stöttande föräldrar, är en viktig faktor till en bra framtid och ett bra välmående för barnet. För att ett barn ska må bra måste vårdnadshavare stötta sitt barn och om de inte kan det så måste myndigheterna kliva in.
Polisen skriver på deras hemsida, “Brotten sker oftast i hemmet och kan därför vara svåra att upptäcka för polisen och övriga rättsväsendet. Det gör att det också kan vara svårt att ingripa och hjälpa den som är utsatt.” Det är fullt förståeligt att de är svårt för polisen att komma åt och hjälpa alla utsatta. Men polisen och det övriga rättsväsendet måste fortfarande lägga mer engagemang till att utreda sådana fall, ge mer stöd till de utsatta och göra något åt saken direkt när de upptäcker något. Att många fall läggs ned och nästan blir “normaliserat”, bidrar till flera liknande brott och problem i samhället. Att ge mildare straff/frisläppa förövaren visar att polisen, rätten och socialen inte är ett lika stort hot mot de personer som begår brott. Varför det är viktigt att ändra på det är att dessa problem orsakar så många andra problem i samhället.
Om det fortsätter på det viset kommer Sverige inte vara ett land med jämställdhet, feminism och trygghet. Det kommer vara ett land där myndigheter och rättsväsende kommer gå emot våra mänskliga rättigheter och barnkonventionen.
Sammanfattningsvis, våld i nära relationer är ett stort ämne, med många olika typer av våld, brott och fall. Men det sådana fall har gemensamt är att myndigheterna inte ger den hjälp som behövs utan istället diskriminerar, går emot mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Och framför allt leder det till en otrygg uppväxt och ett otryggt samhälle för ett barn att leva i. I slutändan kan de även bidra till att olika typer av brott ökar i Sverige. För att vi ska få ett tryggt och jämställt samhälle, måste man sluta förminska de här problemen. Det är ett otroligt allvarligt problem och en förändring måste ske nu. Våld i nära relationer måste tas på allvar.
Chiara Inzaina, elev i årskurs 8 på Järvaskolan
Foto: Trym Nilsen/Unsplash
