Utsikt från mitt köksfönster

Artikel/Insändare

Den här rubriken har väntat på sin text flera dagar. Meningen var att jag skulle vädra min besvikelse över att grannar inte hade börjat använda den nyrenoverade lekplatsen eller innetorget som mitt köksfönster vetter mot.

Allt var klart sommaren 2019, och vi borde kanske ha invigt den lite festligt, men det blev aldrig av. Väldigt få utnyttjade platsen. Känner man sig inte hemma i sitt kvarter här?

Känner man sig inte hemma i sitt kvarter här?

Nu hade man placerat två grupper bord och bänkar nära de båda grillplatserna. Grillarna används då och då av enstaka personer på kvällen. För barn i olika åldrar ordnades det många platser och ställningar som inbjuder till hoppande, klättrande och balansgång.

Förr fanns här en lekstuga med två våningar som barnen kunde klättra in och ut i. För övrigt fanns ett par gunghästar och en sandlåda förstås.

Jag som gammal tant kunde prata med barnen i den lilla öppna uteplatsen under tak. Där kunde man sitta runt det lilla bordet och pyssla med lite av varje: rita, måla, titta i bilderböcker och till och med virka en dag. Intill fanns hänggungorna.

En 70-årig gentleman i huset är mycket upprörd för att det inte finns några hänggungor längre

Men med tiden blev ju ett och annat trasigt och måste åtgärdas. Skjulen revs. Det blev alltså en total förändring. En 70-årig gentleman i huset är mycket upprörd för att det inte finns några hänggungor längre. Orätt mot barnen tycker han. Jag förklarar att det finns en lång hängsoffa istället, där uppe bredvid det nya cykelförrådet i järngaller.

När jag tittade ut igår för att få inspiration till vad man skulle föreslå för åtgärder för att få lite liv på den här platsen efter pandemin, kom jag av mig. Det satt redan människor där utanför!

Just nu har man ju inte så många alternativ till längre utflykter

Ett par småbarnsfamiljer, ett par unga ”tjejer” och några män – på långt avstånd från varandra. Just nu har man ju inte så många alternativ till längre utflykter. Fortsätter det så här att olika slags sällskap kan vistas på gården samtidigt får vi kanske en upplevelse av gemenskap över alla gränser. En del unga killar sitter här helst när det är tomt för övrigt. Jag ser fram mot att sitta på lekplatsen i höst igen och prata med gårdens barn och ungdomar.

Kan tillägga att åtminstone tre slags nyplanterade träd blommar just nu – särskilt rikligt de intill cykelförrådet.

Inga Harnesk
Print Friendly, PDF & Email