Mitt namn är Kenneth Alexis Berman och jag är född en strålande, solig söndag i oktober 1953. Stjärnorna kanske inte ändrade sina banor som de gjorde för Buddha, Mohammed och Jesus, men för min mor var det säkert en stor upplevelse eftersom jag var första barnet.
Hela min släkt har så långt bakåt jag kan se har varit arbetare, torpare och skogsarbetare så en akademisk karriär fanns inte i mitt medvetande under uppväxten. När jag inte kom in på gymnasiet gick jag en ettårig handelsutbildning och efter det en tvåårig ekonomisk utbildning. Men tänkte att jag kanske ska ta studentexamen och det gjorde jag. Sex år efter årskurs 9 kan verka som en lång tid, men i slutändan så är utbildning det enda rätta.
Jag började vikariera som lärare både inom grundskolan och gymnasieskolan och under tiden läste jag in en filosofie kandidatexamen i ämnena religion och historia. Började sedan på lärarhögskolan och arbetade samtidigt på Kämpingeskolan i Tensta från 1980. Där blev jag kvar till 2004 då hela högstadiet flyttade till Enbacksskolan.
Där började en ny era
Där började en ny era med nya rektorer och kollegor. Det blev en helomvändning när den nya rektorn Malla Taipale tog rodret. Kunskap och kärlek blev ledorden som vi skulle följa. Efter henne kom vår nuvarande rektor Raija Ikonen med sin idé att vi skulle bli en lysande stjärna på Stockholms skolhimmel – och det har vi lyckats med långt över förväntan. Goda studieresultat och god ordning råder.
Skolan har fått så många utmärkelser, två årets lärare, 2014 och 2019, årets rektor 2020, flera stora pris till vår bibliotekarie bland annat Svenska Akademins årets bibliotekarie 2022. Svenska Akademins svensklärarpris 2021, SIQ innovationspris, Pennsvärdet och många fler.
Jag har under mina år upplevt så mycket kärlek från elever och vårdnadshavare så jag arbetar fortfarande kvar några dagar i veckan när jag behövs. Att vara 69 år och fortfarande känna sig behövd är en ynnest.
Att svartmåla områdets befolkning och skolor skapar bara än större problem
Det skrivs så mycket negativt om så kallade ”utsatta områden” så i debatten behövs det att vi som arbetar på Järvafältet och liknande områden måste börja protestera och försöka skapa en balanserad bild av området. Det finns så klart utmaningar som i alla områden i landet, men att svartmåla områdets befolkning och skolor skapar bara än större problem.
Under min tid i området har jag sett det utvecklas något enormt, framförallt inom skolan. Eleverna vill så mycket, kan så mycket och har gjort och kommer att göra stor skillnad för vårt land i framtiden. Det är många av mina forna elever som har lyckats och haft stor framgång i sina yrkesval. Jag har nu förmånen att undervisa både barn och barnbarn till mina första elever i Tensta.
Har alltid känt mig respekterad
Jag har alltid känt mig respekterad och att föräldrar har litat på min kunskap och att jag har velat deras ungdomar det bästa. Jag hör många inom skolans värld som blir ifrågasatta om vad de lär ut, vilka böcker och material de använder och så vidare, men det har aldrig hänt mig.
Om jag jämför med min egen skolgång så kan dagens ungdomar så mycket mer. De analyserar, ifrågasätter och diskuterar, något som aldrig förekom inte ens i början av min yrkesbana. Det enda jag kan sakna är att de måste, som alla andra ungdomar idag, lära sig att klara stress och motgångar bättre.
Kenneth Alexis Berman
