Bild på medelålders blond kvinna som vilar huvudet i handen.

När någon säger ”jag tänker inte rösta, det spelar ingen roll vem som sitter i makten”, då protesterar jag. Jag brukar säga att vi måste värna demokratin och vara aktiva samhällsmedborgare. Den representativa demokratin har sina brister, men det är det bästa system vi har.

Men ibland förtvivlar jag.

Ta en sådan viktig sak som hyrorna. Familjebostäder, Svenska Bostäder och Stockholmshem, har de senaste åren visat mycket goda resultat, alltså, gått med vinst. Ändå vill de höja hyrorna med 8,7 procent. De kommunala bostadsbolagen är ”våra” bolag, de ägs av skattebetalarna i Stockholm. Men politikerna hänvisar till att det är parterna på bostadsmarknaden som förhandlar och kommer överens om hyrorna, och svarar att ”det ligger utanför vårt mandat”.

Om hela verksamheten sjunker handlar det väl inte om ”detaljstyrning”?

Nästa exempel handlar om förskolan. Om förskoleverksamhet i en stadsdel har stora problem, personalen slutar, föräldrarna tar sina barn ur förskolan och de anställda som är kvar inte törs säga sin mening, vad gör då den politiker som har det yttersta ansvaret? Jo, hon ”tar situationen på största allvar” men säger samtidigt att hon som politiker inte har någon möjlighet att ”detaljstyra förvaltningar” eller påverka ”enskilda personalärenden”. Men om hela verksamheten sjunker handlar det väl inte om ”detaljstyrning”?

Det tredje exemplet handlar om nattfotbollen i Järva. Under tre års tid har AIF Kista ansvarat för verksamheten och fått sin redovisning godkänd av idrottsförvaltningens tjänsteman. En granskning visar att den ekonomiska redovisningen har brister och AIF Kista krävs tillbaka på 1,6 miljoner. Tjänstemannen som tidigare godkänt all redovisning arbetar fortfarande kvar, men tar inte ansvar för någonting. (Tjänstemannaansvaret avskaffades redan 1976.) Han är inte ens med på mötena där Said Ali från AIF Kista får stå till svars. Och när Said Ali kontaktar politikerna i idrottsnämnden för att få hjälp, får han till svar att de ”inte kan lägga sig i den processen”.

I alla de tre fallen blir frågan till politikerna – vad KAN ni påverka?

Om politiker inte tar sitt ansvar, och väljarna inte märker någon skillnad oavsett majoritet, är det mycket allvarligt. Det kan till och med bli farligt.

Kerstin Gustafsson Figueroa

Print Friendly, PDF & Email