en ung person med ögonbrynspiercing, locs och svart jacka

Svarta människor saknas ofta i officiella arkiv, eller representeras rasistiskt. Därför samlar Black Archives Sweden in afrosvenskars berättelser. Joella Kalala berättar om arbetet med arkivet.

– För att det är viktigt. Endast genom att titta på det förflutna kan vi konstruera en framtid, som inte förnekar de här berättelserna.

Så svarar Joella Kalala på frågan om varför man ska bidra med bilder och material till Black Archives Sweden. Den är kommunikatör för arkivet, som kom till 2021.

Men Black Archives Swedens verksamhet har pågått som ett nätverk i flera år. 2021 formaliserades det, när man bildade en ideell förening.

I arbetsgruppen finns också Jonelle Twum, arkivets grundare och konstnärliga ledare, Ulrika Flink, som är curator, och Naima Bashir som leder arkivets nuvarande projekt med tema familjearkiv.

Till projektet samlar de in bland annat foton, brev, dagböcker, filmer och ljudinspelningar från afrosvenskar. Det går att skicka in material på arkivets hemsida, men de vill också erbjuda möjligheten att överlämna material fysiskt.

Kan skapa distans till målgruppen

Redan har de genomfört en fysisk insamling på Konsthall C i Farsta.
– Det var väldigt fint och lärorikt. Vi vill inte att arkivet bara ska vara digitalt. Det kan vara anonymt, och skapa distans till målgruppen även om det är tillgängligt för fler. Om man får träffa personerna som ska förvalta ens material kan man få svar på sina frågor och funderingar.

På så sätt blir de fysiska insamlingarna ett sätt att göra arkiveringen mindre ansiktslös, berättar Joella Kalala. Det är deras sätt att förhålla sig till historien av övergrepp och felbehandling i arkiveringen av svarta personers liv och kultur.

Han hade trott att vi höll en monetär insamling

På konsthallen hade en äldre man kommit fram och frågat om det var Joella Kalalas egen familj på arkivets affisch, där det var ett kollage med bilder ur arkivet.
– Jag sade att det är min, andra svarta konstnärer och kulturarbetares familjer. Han hade trott att vi höll en monetär insamling till min familj på kontinenten.

Som sagt, det är inte pengar som Black Archives Sweden söker, utan material från afrosvenskars egna familjearkiv. Redan nu finns det på hemsidan foton från forskaren Michael McEachrane, konstnären Diana Agunbiade-Kolawole, och intendenten Michael Barrett med flera.

Vill expandera till allmänheten

De som hittills bidragit verkar komma från akademin eller konstvärlden. Är det dem ni riktar er till?
– Nej, vi är ett arkiv för alla svarta personer, inte bara konstnärer och kulturarbetare. Men det är dem som vi nått i början, eftersom vi haft begränsade resurser, och eftersom många av dem redan arbetade med sina familjearkiv. Vi vill expandera till allmänheten och vara så lite elitiska som möjligt.

Joella Kalala betonar också att de med familj inte nödvändigtvis menar mamma, pappa, barn. Arkivet har en queerfeministisk utgångspunkt, och det är upp till var och en hur att definiera vad familj är. 

Vad är din relation till ditt eget familjearkiv?
– I många kulturer där det finns en erfarenhet av imperialism eller kolonialism finns det saker man inte pratar om. Det finns luckor, mycket man inte vet om sin egen familjehistoria. Man klipper och klistrar och försöker gräva lite själv.

Maria Bodin

Print Friendly, PDF & Email