Jag blev väldigt  nyfiken när jag hittade den här boken som kom ut 2017. En tegelstensroman på 846 sidor om hur olika delar av samhället hanterar en pandemi. Och jag kan inte låta bli att undra om författaren är synsk?

“Det råkar hända sig där. I Donetsk Oblast, östra Ukraina.” 

Redan romanens första meningen får mig att haja till lite. Helt ärligt hade jag inte kunnat peka ut det ortsnamnet, ja knappt ens landet Ukraina, på kartan före 24 februari 2022. Nu kändes det som ett förebådande om hur den här boken skulle skaka om mig.

För det gjorde den. Verkligheten överträffar dikten heter det, och det stämmer här som så ofta. Med facit i hand vet vi att den riktiga pandemin både blev mer omfattande och höll på längre än romanens pandemi. Ändå är det helt otroligt hur många detaljer av coronapandemin, som författaren har lyckats pricka in. Tre år innan vi ens hade tänkt tanken pandemi. 

Hon skriver om hur lagren med engångsmaterial tar slut, hur ländernas ekonomier skakas om och hur människor dör av kvävning. Vi får följa vårdpersonalens situation i allmänhet, och några individers kamp för att rädda liv på nära håll. 

 I romanen är det främst barn och unga som blir dödligt sjuka, fler flickor än pojkar och framförallt människor med afrikanskt ursprung. Alla dessa fakta kommer till den uppdiktade WHO- avdelningens kännedom relativt snabbt, men mörkas av ledningen och undanhålls från att offentliggöras av flera, främst politiska skäl.

De blir fullkomligt tagna på sängen då smittspridningen exploderar, och snabbt blir ohanterlig

Bokens huvudperson, den danska läkaren Karoline börjar sitt nya jobb på WHO i Schweiz, precis när indikationerna om pandemin först kommer. Hon har kontakt med sina gamla kolleger i Danmark, det land som drabbas först. Precis som under allra första början av coronapandemin, är uppfattningen hos flera länders regeringar, att man har kontroll på de första fallen och smittspårar dessa. De blir fullkomligt tagna på sängen då smittspridningen exploderar, och snabbt blir ohanterlig. 

Karoline drivs av ett rättvisepatos och är orädd för konflikter. Hon driver på för att läkemedelsbolagen, som väldigt snabbt får fram ett vaccin, ska låta det hårt drabbade Afrika stå först i kön för gratis vaccin. Hon blir motarbetad både inom sin organisation och av företrädare för andra.

Läkemedelsföretagens stora inflytande och stora vinstbegär, gestaltas

 Vi får en inblick i att vad man vet, de fakta man har, och hur man agerar på den vetskapen inte nödvändigtvis följer logiska mönster. Storpolitik, ländernas misstänksamhet mot varandra och läkemedelsföretagens stora inflytande och stora vinstbegär, gestaltas. 

Pajkastning om vilket land som är ursprungsland, hur smittan har uppkommit och vilka som ska hållas ansvariga förekommer också, även det känner vi igen från coronapandemins verklighet. Författaren låter till och med RNA-vaccin, som aldrig använts före covidvaccinet kom, börja användas i det fördolda. 

Just hur läkemedelsföretagen förhalar processen, och gör allt för att få till så lukrativa avtal med så många (rika) länder som möjligt innan vaccinet släpps, är en beskrivning av en smutsig bransch. Vissa personer i boken drivs av cynism och maktfullkomlighet, medan andra drivs av idealism och solidaritet.

Som en egen kriminalhistoria i romanen ligger  dessutom huvudpersonens familjeliv med hemligheter, spionerande och svek som ett underliggande hot.

Den är lång, men inte långtråkig

En roman på över åttahundra sidor kanske kan avskräcka, men låt den inte göra det. Den är lång, men inte långtråkig. Mycket i den tror jag också når fram till läsaren på ett betydligt mer begripligt sätt nu, efter våra år med den riktiga pandemin. Vi är nog många som ökade våra kunskaper inom virologi, smittspårning och andra medicinska områden mycket under den tiden.

Annika Skarf

Print Friendly, PDF & Email