Kvinna i hijab sätter upp handen som ett stopptecken.

Jag måste bara skriva av mig! Såg klart Snabba cash och jag vet att detta är menat att vara fiktiv underhållning, men jag vill att ni ska veta att detta är verkligheten för många, tyvärr. 

Liban, Mohamed, Rana och Jamals karaktärer är så slående och äkta. Jamals kamp för sina elever är en verklighet, för Jamal och hans elever, har varit jag och mina elever. Skildringen är så träffande att jag behövde pausa för att hämta andan.

Jag har haft elever, exakt som dessa fyra. Jag har bara haft turen att alla än idag lever, men tyvärr också oturen att inte kunnat rädda alla. Precis som Jamal.

Samtalen han hade med eleverna, responsen han fick, jargongen, stressen, sjukhusbesöken, ångesten över att veta allt men ändå inte veta något; precis allt händer idag, på riktigt. Precis sådär. Detta är många av våra skolor i orten. Och visst gör sanningen ont?!

Allt händer inte i skolan, men man kan rädda många just där! 

Men vad som gör mer ont är att se att vår kamp för att skapa förändring i skolvärlden aldrig får gehör från ledning, kommuner och politiker. Att det aldrig finns resurser fastän pengar pumpas in i skolor. För så länge det är så kommer vi bara se fler rubriker där barn tituleras som kriminella när de egentligen bara är ensamma, förvirrade barn, som söker gemenskap och tillhörighet hos fel folk.

Allt händer inte i skolan, men man kan rädda många just där! 

Det finns många fina framgångssagor från orten, men kanske var det viktigt att inte just de lyftes upp denna gång, för att människor ska vakna. För att våra barn ska vakna! För att se verkligheten med nya ögon. 

Är du lärare/pedagog/resurs eller jobbar med ungdomar så vill jag bara påminna dig, om det du säkert redan vet, att dessa barn bara är barn, de behöver någon som ser och hör dem, utan att döma. Du är viktig, och de är viktiga. De behöver någon att räkna med, men baserat på deras omständigheter, och inte dina. Skapa ett förtroende, låt de veta att du finns där, så kommer de när tiden är inne! 

Och om du som läser detta känner igen dig, tveka inte att ta kontakt med en vuxen du litar på, snälla! Eller skriv ett dm till mig.

Med det sagt, driver du ett projekt med unga i utsatta områden – JAG VILL VARA MED! Dm:a mig!

Rihab Garci

Print Friendly, PDF & Email