Vid Spånga-Kista församlings senaste sammanträde, den 9 maj, presenterades planer för nybyggnationer både vid församlingshuset i Spånga centrum och vid Spånga kyrka. Båda projekten fick grönt ljus vid mötet och dessutom gavs delegation till kyrkorådet att driva projekten vidare.
Nybyggnad vid Spånga kyrka
Församlingens ena stora nybyggnadsprojekt, nordväst om Spånga kyrka, presenterades av arkitekten Klas Ruin. Här vill församlingen uppföra ett ca 100 meter långt trevåningshus för sina administration, som alltså flyttas från Värsta alle’ i Spånga. Där ska också finnas ett antal mindre hyreslägenheter för äldre.
Byggnaden ska börja vid Bussenhustorpet och gå rakt söderut. I norra änden har byggnaden tre våningar och i andra änden där marken faller undan fem våningar. Här i den södra änden finns även en kyrksal med högre våningshöjd.
Den långa byggnaden kommer att upplevas som en barriär, men det finns en portik nära södra änden, för den befintliga gångvägen. Den långa byggnaden bryter också helt mot byggnadsmönstret i Spånga By med små röda hus i ett gytter. Nu har området en parkliknande karaktär som kommer att ändras avsevärt i och med nybygget.
Församlingens byggnadsplaner vid Värsta allé i Spånga
Trots att samtliga partier i stadsbyggnadsnämnden nekade församlingen rivningslov för församlingshuset i Spånga vill man nu försöka igen. Därför har man låtit arkitektkontoret Spridd ta fram ett nybyggnadsförslag, som förutom en del församlingslokaler i bottenvåningen ska innehålla bostadsrätter som församlingen ska avyttra för att få bättre finanser.
Förslaget består av femvåningshus i vinkel som tillsammans med en högre byggnad med 10 våningar mot nordväst omsluter en gård kringbyggd på tre sidor. Idag är församlingshuset långt inflyttat på tomten med en stor gräsmatta mot gatan. I det nya förslaget däremot flyttas byggnaderna ut till trottoarkanten, som husen i Stockholms stenstad. På båda byggnadsvolymerna är den översta våningen indragen något, vilket sänker intrycket av volymernas höjd.
Förslagets gestaltning ser mycket lovande ut, men förutsätter dessvärre att arkitekterna Backström och Reinius förnämliga församlingshus från 1959 rivs. Byggnaden har en mycket hög arkitektonisk kvalitet. Materialen som det är byggt av har man inte längre råd att använda, som t ex massiva tegelväggar, teakfönster, marmorgolv och tak av kopparplåt och med uppstickande taklanterniner för ljusinsläpp.
Om nu församlingen ska begå detta helgerån att riva sitt församlingshus så är det ju tur att den nya förslaget ser ut att ha mycket stora kvalitéer.
Ulf Melander
