En förändring sker sällan av sig självt. Det krävs en kraft, en aktiv vilja till förändring. Missnöjet med sakernas tillstånd är naturligtvis en sådan kraft. I Sverige idag ventileras mycket missnöje. Oftast med den egentliga udden riktad nedåt, skriver Anna Quarnström, MR-jurist och aktiv i funktionsrättsrörelsen.
Att vilja ha det bättre, att inte vara nöjd med status quo. Så åstadkoms verklig förändring. Så är det i enskilda människors tillvaro och så är det i samhället i stort. Men missnöjet blir föga konstruktivt om vi inte kan peka på möjliga vägar till förbättring eller något sammanhang mellan kraven.
I Sverige idag ventileras mycket missnöje. Det är dock påfallande ofta ett missnöje som varken syftar till förbättring eller kännetecknas av något bärande sammanhang. Poliserna är för få. Skolan för dålig. Vården otillräcklig. Skatten för hög. Det är politik på 140 tecken, som mediala popcorn. Oftast med den egentliga udden riktad nedåt.
Antingen var du för hårdare tag. Eller så var du naiv
Även jämlikheten och solidariteten sägs inte sällan ha gått för långt. Vi såg det i flyktingvågen 2015. Där det svenska folket delades upp i de som ville ha hårdare tag och de som skulle etiketteras naiva. När denna ebbat ut följde debatt om den personliga assistansen. Ivrigast i liberala ledartexter. Antingen var du för hårdare tag. Eller så var du naiv.
Ett annat sätt att beskriva att välfärden gått för långt är att påstå att arbete inte längre lönar sig. Vilket var vad Moderaterna nyligen gjorde. Detta med anekdotisk bevisföring som fram tills nyligen endast ledde till en låst artikel om en somalisk mor och eritreansk man. Mer får vi inte veta – men så är det inte heller politik menat för den källkritiske. Krav på hårdare tag. Alla som inte är för naiva. And repeat.
Vi bor i landet där vem som helst borde kunna bli Zlatan
För majoriteten av oss framstår dessa utspel som tjatiga. Men harmlösa. För en icke obetydlig del av befolkningen framkallar varje ledartext, varje medialt popcorn eller artikel som påstår fusk, eller kräver hårdare tag, i välfärden hjärtklappning – en rädsla av en sort som endast känns igen så fort ordet omprövning kommer på tal. Eller att du får ett oväntat samtal från handläggaren som hanterar just ditt ärende. Som att leva i The Hunger Games. Vart ska det slå denna gång? Det som för någon har varit ett sätt att profilera sig, få ett klick eller locka till sig ett annat partis väljare, har påverkat våra mest grundläggande sociala trygghetssystem och medfört en klappjakt på de av oss som faktiskt behöver den.
De senaste decennierna har varit svåra för många grupper i samhället. Men i synnerhet för personer med funktionsnedsättning, allvarlig sjukdom eller psykisk ohälsa. Även i en internationell kontext sticker Sverige ut. Vilket är en utveckling som borde oroa i ett land vars anseende och självbild bygger på jämlikhet, välfärd och social trygghet. Vi bor i landet där vem som helst borde kunna bli Zlatan.
Men Arbetsförmedlingen har slutat förmedla jobb
Men Arbetsförmedlingen har slutat förmedla jobb. Socialförsäkringen har slutat att vara en försäkring. Assistansen har slutat finnas till för de som behöver den. Kommunen har slutat ge blinda insatsen ledsagarservice. Eleven har slutat få stöd i skolan. BUP slutat ge barn och unga stöd. Den åldrige har slutat få möjlighet till boende på äldreboendet i tid. Färdtjänsten har slutat komma. Allt detta trots att knappt att någon lag ändrats. Det som ändrats är det allmännas inställning till lagen och sitt grundläggande uppdrag. Så har dumsnålhet blivit norm. Förutsatt att det inte är en väljarstark grupp som drabbas. Då händer det att även den mest cyniske politikern vaknar.
Och det är konstigt för det är allt mer sällan till försvar för de som har det sämst, den som rätteligen har mest anledning att vara missnöjd, som politikern rycker ut till försvar. Desto vanligare att dessa används som medel för att nå en poäng. Oftast på någon annans bekostnad. Så blir solidariteten svagare och egoismen starkare.
Den sociala tryggheten blir bräckligare och Thailandsresorna fler
Politik är att vilja. Kanske finns där även ett missnöje över sakernas tillstånd. Men istället för att vara det land som värdesätter social trygghet har vi fått ett land där den sociala tryggheten blir bräckligare och Thailandsresorna fler. Vi behöver ett sammanhang och en väg till bättring bortom dagens lösningar. Eller ett återgående till det som var. När det goda hemmet skulle kännetecknas av att det inte kände till, eller delade upp oss i, kelgrisar och styvbarn. Bli ett land där missnöjet återigen syftar till att skapa social trygghet – inte att riva ner någon annans. Ska det verkligen vara så svårt?
Anna Quarnström, MR-jurist och aktiv i funktionsrättsrörelsen i Stockholm.
Bild: Alexander Assal
