Ravy och Leya tittar på spänt på varandra

Rå och realistisk reboot av Snabba cash

Kultur/Recension

Rebooten av Snabba cash har onekligen varit på allas läppar den här veckan, i synnerhet om man är från förorten. Netflix svenska originalserie, som just nu ligger etta på topp tio listan på Netflix, är baserad på romanerna under samma titel av Jens Lapidus som blev till en filmtrilogi. Serien utspelar sig i Stockholm tio år efter händelserna i filmerna, som en spinoff utan koppling till originalberättelsen.

Snabba cash är en fartfylld actionserie som skildrar gängkriminalitet och förorten. Serien är inspelad i olika förorter runtom i Stockholm, särskilt i Järva där flera scener både spelats in och utspelar sig i bland annat Kista, Tensta och Husby. Scenografin är estetisk med melankoliska bilder av miljonprogram i betong, och filmatiseringen håller dig på helspänn med snabba tagningar, ett händelseförlopp med högt tempo och ett par brutala chockartade scener.

Kort och gott handlar serien om Leya (Evin Ahmad) som tacksamt nog och okonventionellt för genren är kvinna och innehar huvudrollen. Storyn centreras kring när hon försöker lyckas med sitt startup inom tech-branschen. En lukrativ bransch som leder henne till att desperat behöva låna en ansenlig summa pengar från hennes lille sons gängkriminella farbror Ravy (Dada Fungula BozelaI). Hon blir samtidigt kär i Ravys hejduk Salim (Alexander Abdallah), en kallblodig mördare om dagarna som stillar ångesten med droger när samvetet kommer ikapp om nätterna. Leya vet inte om Salims koppling till Ravy, och Salim vet inte om Leyas koppling till Ravy. Samtidigt befinner sig Ravy i rivalitet med Dani (Z.E Jozef Wojciechowicz) som båda tar turer i att mörda medlemmar ur varandras gäng. När dessa två världar korsas – den entreprenörsdrivna eliten och den kriminella världen sätts lojalitet, vänskap och affärsrelationer på prov. Med andra ord blir det kaos.

Aldrig tidigare har jag hört slang brukas på rätt sätt i svensk bild

Det imponerande med Snabba cash är att den för det mesta är väldigt trovärdig, i alla fall vad gäller språket. Aldrig tidigare har jag hört slang brukas på rätt sätt i svensk bild. Slangordsvokabuläret var uppdaterat och jargongerna var pricksäkra, vilket skapade en otroligt realistisk dialog. Även när Leya växlade mellan intervjusvenska och en tuffare, inte lika slät svenska fick hon nog en och annan förortskameljont att känna igen sig i karaktären. Att ha erfarenheter av att befinna sig i olika rum, och därav anpassa sitt språkbruk är inget okänt för många som kommer från förorten. En röst, ett tonläge, ett kroppsspråk som alla verkar som en överlevnadsstrategi för att man ska kunna smälta in.

Skildringen av samtidens gängkriminalitet som plågar förorterna är också realistisk. Skjutning, hämndskjutning, en till hämndskjutning som svar på den föregående och så fortsätter det. ”Hellre att deras mammor gråter än att våra mammor gråter”. Så lyder det och så är det. När jag ser scenen där Ari dör i Salims famn och där Salim skjuter ned en av Danis grabbar i Kista galleria (som för någon anledning inte spelades in i Kista galleria utan endast scenerna utanför) får det mig att tänka på olika dödsskjutningar som ägt rum i Järva de senaste åren. En inblick i hur det är att bevittna sin vän ta sina sista andetag, eller att vara gäst på ett kafé och plösligt se fönsterglasen förvandlas till blodtäckt glassplitter. Vad gör det med en? Inifrån som utifrån.

Jag uppskattade också att kriminalitet skildras i alla rum

Jag uppskattade också att Snabba cash varken glorifierade gängkriminalitet eller smutskastade förorten totalt. Jag uppskattade att jag ena stunden kunde tycka att Nala (Ayan Ahmed) var hur skön som helst med kommentarer som ”Shunon är 12 procent” som fick mig att brista ut i skratt, till att sedan äcklas över hur hon nästan upprymt spräckte sönder benen på Danis flickvän. Jag uppskattade komplexiteten. Att Salim trots allt kände ångest. Att man valt att skildra att goda människor ibland hamnar på fel spår. Jag uppskattade också att kriminalitet skildras i alla rum. Återigen komplexiteten. Att kriminalitet inte bara är ett förortsfenomen och så att säga ett importerat problem i det svenska samhället, utan att det pågår i allra högsta grad även i de finaste rummen. Men när har ekobrott någonsin fått en ordentlig dos strålkastarljus på sig?

Utöver mindre realistiska delar som att Salim och Leya inte kände till varandra trots bådas koppling till Ravy, karaktären Tomas Storm (Olle Sarri) som lajvar The Wolf of Wall Street lite väl mycket för mellanmjölks Sverige, och scenen där helvetet bröt loss när Ravy och company hamnade i ett bakhåll och blev anfallna av Danis gäng i ett riktigt Counter-Strike-moment. Det var egentligen inte själva scenen i sig som var orealistisk, utan att de lämnade massor av bevis bakom sig men åkte ändå inte fast. Ja, utöver sådana små kanske oväsentliga detaljer, så är Snabba cash en otroligt spännande och sevärd serie. Jag tror inte att jag är den enda som väntar på besked om att det blir en andra säsong.

Eleni Terzitane
Bild: Skärmdump/YouTube
Print Friendly, PDF & Email