Hans Kilsved skrev sin första dikt 2015, och åtta år senare publicerade han sin första diktsamling. Lediga lördagar (Ekström & Garay) är en sammanställning av en hel livstids historier, som alla berättar något om en plats, person eller situation. Med satirisk ton kommenterar Kilsved såväl allvarliga som lättsamma ämnen.
I barndomshemmet i Bromsten, som pappan själv byggde när Hans Kilsved var 14 år, sitter han med ett exemplar av sin första diktsamling. Boken innehåller enligt baksidestexten utvalda ögonblick från folkhemmets storhetstid – och ställer “dåtidens framtidstro mot nutidens oro”. Namnet Lediga lördagar anspelar just på dåtidens framtidstro, då reformen som gav svenskarna två lediga veckodagar kom och gav hopp om en ljusare framtid.
Han skriver om personer, händelser och platser som format honom till den han är
Den första dikten skrev Hans Kilsved 2015, men det dröjde åtta år tills han skrev den sista. Han menar att processen har varit lång eftersom han endast skriver när inspirationen kommer. Han skriver om personer, händelser och platser som format honom till den han är.
– Samlingen är ju personlig, så den handlar om var jag rör mig. I en del av dikterna är det ju inte tydligt var de utspelar sig, men det är här i nordvästra utkanten av Stockholm, säger Hans Kilsved.
Han blandar lättsammare humoristiska dikter med allvarligare tyngre ämnen. Dikten Modern svensk trosbekännelse är en satirisk skildring av ett samhälle där “konsumtionen är den nya religionen”, medan Ahre handlar om en vän som tvingades bli barnsoldat i Eritrea. Han drar paralleller mellan Ahres och sin pappas uppväxt, som även han kastades in i vuxenlivet tidigt.
Det fanns en väldig framtidsoptimism
I Lediga lördagar använder sig Hans Kilsved gärna av kontraster. Kontrasterna mellan dåtidens framtidstro och nutidens oro lyfts fram i dikter som Jordens axel. Han växte upp i Järva, som då tillhörde landsbygden men som nu har växt samman med storstan. Den dialektala förändringen som gjorde “Tännsta” till Tensta vittnar om det. Arbetet med att bygga familjehuset pausades för att se på månlandningen och det framstod som att “the sky has no limit”. Det var i samma veva som miljonprogrammen byggdes och utlovade högre levnadsstandard – medan de idag representerar en omvänd samhällsutveckling.
– Man var övertygad om att det skulle bli bättre, det fanns en väldig framtidsoptimism. Det gick verkligen framåt, så när man i efterhand betraktar orten och säger att det är “okänsligt” eller ”grått”, då är man orättvis, menar Hans Kilsved, som vill försvara modernismen.
Enligt Hans har diktsamlingen varit väldigt efterlängtad av många, och efter åtta års skrivande kände han sig till slut färdig.
– Folk har tjatat och sagt att det är dags att ge ut mina dikter, att de vill se dem i bokform, så jag skickade in samlingen till några förlag och nu är den släppt för allmänheten.
Han har redan börjat jobba på nästa bok, somt han tror kommer gå snabbare att färdigställa.
– Ja, det kommer nog inte ta åtta år i alla fall.
Hektor Bergman
