”Vad är egentligen julen för mig?” hör jag mig själv undra och blir inte riktigt klok på frågan. För visst är det väl ändå en mix av så många olika saker, känslor och influenser. Det måste ju vara enklare att svara på vad julen inte är…
Jularna i mitt liv väcker så många minnen, samtidigt som den där berömda julkänslan är svårare att fånga. Lite som ett sådant där tusenbitarspussel där vardera bit för sig inte visar någonting, men som i slutändan – om man har tålamod, tid och tur – utkristalliseras till något fint motiv.
Finns den kanske i den komiska minnesbilden av att som barn ha ramlat ihop i julspelet för att hon som spelade Maria var lite för tung för ens femåriga åsnerygg?
Eller är den när tomten (under en period av uppväxten) fick ersättas av en vise man för att under nästa jul bli till herde?
Eller är den i känslan av att ”alla andra” kollar på Kalle Anka?
Jag vet åtminstone vad julen inte är. Tror jag.
Det kan väl inte vara jul?
Som den där gången i tonåren, när familjen bodde på hotell vid Östafrikas kust över jul. Jag minns hur palmerna vajade i vinden, de varma brisarna från Indiska oceanen, hur en kör sjöng den för mig helt okända ”Happy, happy Christmas-mas-maa-aa-as” samtidigt som en stor buffé med förmodat brittiska och tyska varmrätter dukades upp. Bilden av ett bord där ett griljerat svin prytts med äpple i mun och fått behålla delar av sin behåring gör sig påmind… Det kan väl inte vara jul?
Eller den där julen då jag jobbade på ett akutboende söder om stan och folk som just haft härliga personalmiddagar med catering ringde in för att i all välmening berätta att de ”fått lite mat över”. Lite olyckligt, kan en tycka, att många ville skänka till behövande just då men inte annars.
Nej, det mest framträdande julminnet kanske ändå är ett senare, när vi fastnade hos farmor i en avlägsen ångermanländsk by på 00-talet.
Temperaturen hade sedan flera dygn sjunkit under 20 minusgrader och vi visste varken om eller när bilen skulle kunna ta oss hemåt igen. En granne med traktor (!) lyckades få i gång batteriet så att vi kunde ha bilen på tomgång tills pick och pack samlats ihop för nattlig avfärd.
Är det kanske där julkänslan döljer sig?
Listan av minnen och känslor inför julen kan göras lång, där exempelvis släkt och vänner ska samsas om tiden, medan sociala medier bönar om uppmärksamheten.
Är det kanske där julkänslan döljer sig?
Bortom hållbara julklappar, traditionella julbord och medvetna årskrönikor med krisförtecken. Där glansiga omslagspapper får blekna i skenet av en uppskattad hälsning till den annars så ”sura grannen”, en vinterpromenad på Järvafältet eller genom ett oväntat DM. I ett missat samtal som du plötsligt kommer ihåg att svara på.
Oavsett om du firar jul eller ej – på egen hand eller i ett sällskap – hoppas jag att den här helgen får bli en stunds avkoppling från vardagens olika ”måsten” och ansvar.
Vad vet jag, men kanske finns det fler julkänslor än klappar att upptäcka just i år?
David Johansson
