Bild: Jan Gustavsson/Svenska Bostäder

Jag föddes på landet,
trampade i stora komockor;
sprutade varmt upp mellan tårna.
Där korna stod och idisslade
står nu en bänk för pensionärer.

Jag vet var vi hittade svamp:
bland träddungarna längs hagarna.
Som daggmasken genom leran
grävde tunnelbanan sina gångar
under knallar och kullar.

Gårdarnas namn består,
ger mig hållpunkter,
i det moderna landskapet.
Elinsborg blev parklek
Bussenhus en skola.

Tensta gård blev centrum
uttalet integrerades i stockholmskan
Tännsta blev Tensta.
Äter lunch på Khan Baghdad.
Jag bor numera i storstaden.

Huset som farsan byggde
blev till under miljonprogrammet.
Alla släktens yrkesarbetare
fick mönstra på
när drömmen skulle förverkligas.

Varje lördag såg byggplatsen ut
som en myllrande tavla av Bruegel.
Morsans fräknar växte samman;
hon blev brunare än kokkaffet
som bjöds till dem som ställde upp.

Vi gjorde paus för att titta på tv;
astronauten Neil Armstrong
tog första steget på månen.
Allting kändes möjligt:
The sky had no limit-

Jag har sökt nya utmaningar
och sett stora förändringar
i världen och i mitt liv,
men jordens axel har för mig
alltid gått genom Spånga-Tensta.

Hans Kilsved (född 1955) har bott i hela sitt liv i Bromsten, numera en del av stadsdelen Järva. Detta är en dikt ur hans första diktsamling Lediga lördagar.

När Tensta byggdes, Tensta 50 år.
Tenstastråket 1968.
Print Friendly, PDF & Email