Konstkommunikatören Paulina Sokolow har fått nytt jobb och slutar sin tjänst på Tensta konsthall i och med öppnandet av Oscar Laras utställning ”Mining life” den 6 oktober.
Nyhetsbyrån Järva träffade Paulina för en spontan intervju i lördags eftermiddag för att höra om hur hon ser på sin tid i Tensta och vad som väntar härnäst.
– Tensta har varit en så viktig del av mitt liv, min fasta punkt under många år, längre än innan jag började jobba här 2018. Jag har följt Tensta konsthall på väldigt nära håll från 2011, under förra chefen Maria Lind. Det är mer än bara ett jobb, en fast punkt som inte försvinner men som inte kommer att vara kvar på samma sätt i mitt liv. Därför är jag lite ledsen.
Jag vill till Norrbotten och se vad som händer
Hon menar att hon har trivts bra, att nuvarande chef Cecilia Widenheim har varit en fantastisk chef och konstnärlig ledare, men att det är annat som kallar.
– Därför att äventyret drar. Jag vill till Norrbotten och se vad som händer.
Paulina har redan fått ett annat jobb och går vidare till en liknande tjänst på ”Konstmuseet i Norr” i Kiruna, som är ett ungt museum.
– Min roll är att vara kommunikatör inom konstens fält, det är min grej, men jag är också konsthistoriker.
I skrivande stund verkar hennes efterträdare inte vara utsedd.
– Man klarar sig inte utan en kommunikatör. Den person som tar över efter mig kommer att ha världens roligaste jobb och kanske ett av de viktigaste man kan ha i konstvärlden, tycker jag.
Hon förklarar att det är en spännande och viktig form av kommunikation, där man behöver kunna kommunicera lokalt i grannskapet och inom Stockholms konstvärld, Sveriges konstvärld men också internationellt eftersom Tensta konsthall ju har ett internationellt renommé.
Michael Rakowitz byggde upp kulisserna av palatset i Nimrud, gjort av godispapper
Vilka minnen som är starkast från åren på konsthallen verkar svårare att svara på, det finns många.
– Om det ska bli från de senaste åren måste det bli Michael Rakowitz utställning ”The Invisible Enemy Should Not Exist” från 2020. Där byggde han upp kulisserna av palatset i Nimrud, gjort av godispapper och allting glimmade. Han kom in med sin mustasch och sina cowboystövlar och var så charmig och så sa han att ”jag känner mig så sjuk, jag tror att jag har covid” och vi bara ”jaja”…
Rakowitz utställning hann bara vara öppen en månad innan pandemin ställde till det, sedan en månad till längre fram när det fanns ett fönster.
– Det var en mycket speciell tid, avslutar hon.
David Johansson
