Varför är det inte fler från arbetar- och underklassen som lägger ett gemensamt fokus på att bekämpa det ”ondskefulla storkapitalet”? Det är en fråga man ofta får från människor som tillhör det som skulle kunna beskrivas som ”den väletablerade medelklassen”. Utan att förringa denna fråga är sanningen den att många från arbetar- och underklassen har fullt upp med att utkämpa olika lokala kamper mot ”det offentliga”.
Jag har tidigare skrivit om ett begrepp som vissa använder som kallas ”The professional managerial class”. Begreppet illustrerar en professionaliserad tjänsteklass som ofta anser sig tillhöra arbetarklassen, men verkar i en kontext och i en roll där de i realiteten företräder antagonistiska intressen.
Jag upplever att det finns ett oräkneligt antal exempel som motiverar begreppets användning. Bara i min närmiljö kan jag räkna upp ett stort antal pågående exempel.
Vännen som kämpar för sin fru som genomgått en omfattande operation där läkare glömt metallföremål i hennes kropp, där läkarna nu gör allt för att undfly ansvar. En grupp läkare som har en mängd skattefinansierade jurister till sin hjälp.
Vännen som har en tonårig son som är fast i ett aktivt missbruk och kriminalitet
Eleven som skjutits som förbipasserande på allmän plats och genomgått flera operationer men inte fått något som helst stöd eller kontakt med lokala offentliga företrädare, vilka är skyldiga att erbjuda stöd.
Vännen som har en tonårig son som är fast i ett aktivt missbruk och kriminalitet, som sagt upp sig från flera jobb för att kunna vara en närvarande far och sökt stöd från sociala myndigheter vid upprepade tillfällen. Där sonen har erbjudits ett stödsamtal varannan vecka, trots att behovs- och problembilden med enkelhet snarare motiverar en heldygns insats.
Vännen som bor i en portuppgång där det förekommit omfattande drogförsäljning under lång tid, som gjort flera polisanmälningar och blivit hotad vid upprepade tillfällen i hemmet och på arbetet, utan att få någon form av hjälp från det offentliga.
Mina egna erfarenheter av en flerårig juridisk tvist med det offentliga, som fortfarande medför olika former av konsekvenser, där det är ställt utom all rimlig tvivel att det offentliga inte agerat för att ”tillvarata allmänhetens intressen”.
Listan på exempel kan göras hur lång som helst
Försäkringskassans agerande mot sjuka människor är ett annat publikt exempel på en offentlig sektor som företräder antagonistiska intressen, som leder till att människor bryts ned och förlorar tilltro till verksamheter och funktioner som egentligen ska tillvarata utsatta människors behov och intressen.
Listan på exempel kan göras hur lång som helst, den röda tråden är konflikten mellan ofta utsatta människors behov av en offentlig sektor som fungerar som ett stöd, men istället agerar i motsatt riktning.
Undersök gärna hur det ser ut i din egen närmiljö, var finns de stora hoten och utmaningarna?
Anders Cardell
