Det finns journalister, som arbetar i orten, kanske skriver en bok, och sedan anlitas som ”experter” på gängkriminalitet. Nej, tack, säger jag.
Jag blev nyligen ombedd att försöka förklara varför skjutningarna minskat i Järva. Det törs jag inte uttala mig om. Förra gången det var lugnt en period tog polisen åt sig äran. Mindre än en vecka senare sköts en kille till döds. Ibland säger polisen att det är lugnt eftersom fler är gripna. Nästa gång säger de att det skjuts av samma anledning. Jag vet inte, det är mitt svar på den frågan.
Hon skulle skriva om vapenvåld och hade varit i Stockholm
Och så hörde New York Times av sig. Hon skulle skriva om vapenvåld och hade varit i Stockholm och tydligen även i Järva. Nu när hon var tillbaka i New York fick hon höra talas om oss, som ”fokuserade på det positiva”. Hon ville vi skulle ”nyansera” hennes story. Jag svarade att hon nog missförstått vårt arbete. Vi rapporterar om allt, både bra och dåligt, så som varje lokaltidning bör göra. Men många inte gör.
Kolleger frågar oss om råd och vi försöker vara behjälpliga. Men det finns gränser. Som när stora medieföretag, som BBC, New York Times, tyska ZDF, vill att vi ska fixa fram personer att intervjua. Vi arbetar alldeles för hårt för att även göra deras jobb.
Kerstin Gustafsson Figueroa
