Ett år har gått sedan regeringspartierna och Sverigedemokraterna lade fram sin överenskommelse Tidöavtalet. Nu presenterar Rädda Barnen en analys där de granskar konsekvenserna av avtalet för barn inom deras målgrupp.
Utifrån FN:s barnkonvention som sedan 2020 är lagstadgad i Sverige har Rädda Barnen tittat på de olika delarna i Tidöavtalet och uppmärksammat flera områden där barns rättigheter, säkerhet och hälsa är eftersatt eller hotad. Detta gäller särskilt de grupper av barn som Rädda Barnen fokuserar på i sin verksamhet; barn som utsätts för våld, barn i migration och barn i socioekonomisk utsatthet.
Mest allvarligt ser de på den utredning som har tillsatts för att se över möjligheterna att sänka straffbarhetsåldern från nuvarande 15 år, till mellan 12 och 14 år. Bakom sig har de FN:s barnrättskommitté som uttryckligen förbjuder alla länder att sänka straffbarhetsåldern.
Nästan alla förslag under rubriken ”Migration och integration” i Tidöavtalet riskerar att gå emot barnkonventionen skriver Rädda barnen. Även de förslag som handlar om internationellt bistånd, klimatpolitik, och försörjningsstöd riskerar att försämra möjligheterna för barn att tillgodose sina rättigheter.
Den praktiska politik som nu genomförs skyddar inte barns rättigheter
När det kommer till hälsa och sjukvård varnar organisationen för att nedskärningar i välfärden kan leda till längre vårdköer som riskerar att drabba barn negativt. De många repressiva åtgärderna i avtalet som införande av visitationszoner, försvårande av familjeåterförening och anmälningsplikt för anställda i offentlig sektor nämns också som faktorer som riskerar att försämra utsatta barns psykiska hälsa.
När det gäller skolan och socialtjänsten är analysen inte lika negativ. Rädda barnen ser positivt på förslagen om ökade resurser till de här områdena, men uttrycker samtidigt oro för att skola och socialtjänst ska användas som kriminalpolitiska verktyg.
I analysens avslutande sammanfattning skriver Rädda barnen att ”Slutsatsen som Rädda Barnen kan dra efter denna analys är att den praktiska politik som nu genomförs inte skyddar barns rättigheter, utan snarare riskerar att kränka och försämra nivån av dessa i Sverige.”
Anna Nygård
