När höstskymningen sänker sig över Järva kanske man vill ha lite kulturell stimulans. Trotsa den rådande kulturskymningen genom att titta in på Nationalmuseum, innan staten höjer hyran så att samlingarna hamnar i Jämtland?
Fast det kostar 150 spänn. Ett billigare alternativ är något av Stockholms stads museer, som de rödgröna i Stadshuset tycker ska vara gratis tillgängliga för oss stockholmare och tillresta gäster. Och man behöver inte släppa kontakten med hembygden, för på Stadsmuseet, intill Slussen finns det ett och annat som handlar om Järvafältet.
Man kan börja med skildringen av den skriande bostadsnöden efter kriget, begrunda den stackars hemlösa herrn i snöslasket på affischen med texten: “Sök Er ej till Stockholm, 21000 söker förgäves bostad” Det tog några decennier men på 1960-talet tog politikerna sitt ansvar och byggde miljonprogrammet, och så fick vi husen som vi nu bor i.
Hur våra förorter växte fram kan man studera på Stadsmuseet
Hur miljonprogrammet och våra förorter växte fram kan man också studera på Stadsmuseet. Eller hälsa på en dam som bodde i Ärvinge för mer än tusen år sedan och som hittades när arkeologerna grävde för att göra plats för våra stadsdelar. Hon var i 50-årsåldern, hade hål i tänderna, men lär ha varit välbärgad, för hon hade fina gravgåvor, som man också kan titta på.
Om man inte vill inspektera annat smått och gott som hamnat i jorden under seklernas gång och finns utställt nära vår granne från 800-talet. Är man trött i bena kan man åka tunnelbana, välj vilken linje du vill så kan du se på en skärm hur det ser ut från förarplatsen när de blåa tågen skramlar fram i tunnlar och ovan jord.
Men man kanske vill se hur det gick till att bygga Stadshuset för hundra år sedan, eller flyttar sig till 1700-talet och ser hovurmakaren Jean Fredman serveras kaffe av sin piga. Honom gick det illa för, som skildras i Bellmans epistlar. På väggen bakom Fredman hänger en tavla från Saint Barthélemy, ön som Gustav III skaffade, där Sverige bedrev slavhandel i drygt 60 mörka år. Några slavar spankulerar fram i hamnen. För slavpengarna importerades bland annat socker till Fredmans kaffetår. Det kan man begrunda över en balja java – med eller utan socker i museets fik. Sista chansen att se Medeltidsmuseet
Vill man fördjupa sig ytterligare i Stockholms historia kan man knalla vidare till Medeltidsmuseum mittemot Riksdagshuset. Det är sista chansen, för om staten jagar iväg kulturinstitutioner genom att höja hyran, så har man här helt enkelt sagt upp kontraktet.
När man schaktade för ett garage på tomten hittade man femtio meter av den gamla stadsmuren som Gustav Vasa hade låtit bygga och gravar från Helgeandshuset – den katolska tidens sjuk- och fattighus – som låg här. Då var det självklart att ta vara på den historiska miljön. Den har kompletterats med medeltida hus och bodar med hantverkare och autentiska vardagsföremål, som ger en god uppfattning om vardagslivet i medeltidens Stockholm, också de mörkare sidorna som en modell av galgbacken och föremål som stadens stenar, som stackars kvinnor fick ha hängande om halsen när de förvisades från stan efter överträdelser av tidens stränga sexualmoral.
Här finns också Riddarholmsskeppet, det största vrak som hittats före Vasaskeppet. Ett örlogsskepp som användes i Stockholms försvar och kan ha sänkts i Gustav Vasas krig mot danskarna. Och en rekonstruerad Birger Jarl, stans grundare tittar häpet på besökarna.
Men nu ska Riksdagen stänga den historiska miljön för allmänheten och göra om platsen till en konferensanläggning – som vi inte hade nog många såna. Medeltidsmuseet ska rivas ner och en del av det som byggts upp och ställs ut ska trängas ihop i Börshuset, där Nobelmuseet håller till idag. Ett vansinnigt beslut eftersom själva lokalerna utgör museet. Sista dan museet håller öppet är den 5 november. Gå gärna dit och morsa på Birger Jarl en sista gång!
Mats Leander
