Martin Schibbye står längst fram i ett klassrum.

Martin Schibbye besökte kursen i lokaljournalistik

Artikel

Journalisten, författaren och grundaren av sajten Blankspot, Martin Schibbye, föreläste för Nyhetsbyrån Järvas kurs i journalistik på Kista folkhögskola.
– Den viktigaste journalistiken är den lokala, glöm inte det. Det är ni som riskerar möta makthavarna ni granskar i vardagen.

Men själv har Martin Schibbye mest ägnat sig åt utrikesjournalistik. Efter att ha tagit en magisterexamen i ekonomisk historia, läste han en påbyggnadskurs i journalistik.
– Sedan 2005 har jag arbetat som journalist, mest från Syd- och Sydostasien och Afrikas horn.

Han berättar hur han gjorde för att finansiera sin första utlandsresa.
– Jag köpte en massa tidningar och spred ut dem på golvet hemma i Bagarmossen. Och så tänkte jag ”hur kan jag sälja en artikel”. Jag skrev om hundar i Nepal till Hundliv, om homosexualitet i Nepal till QX. Det går fortfarande att skriva för en massa tidningar i Sverige.

Hur skriver man om ett gerillakrig för att engagera svenskar?

Han ägnade sig helst åt bortglömda gerillarörelser, till exempel i Filippinerna och Laos.
– Hur skriver man om ett gerillakrig för att engagera svenskar? Till exempel att den stridande tjejen lyssnade på Coldplay. Det gäller att försöka hitta identitetsmarkörer för att göra dem mänskliga.

Martin menar att går inte alltid att vara helt ärlig, man kan inte följa lagar och regler, när du arbetar som journalist.
– I Burma kallade jag mig “turist” för att sedan stämma träff med underjordiska aktiviströrelser. Du måste alltid tänka dig för, det kan bli en säkerhetsfråga för dem man intervjuar.

Ett ämne han skrev mycket om var trafficking i Sydostasien. En kvinna blev bortförd från sin by i Nepal och hamnade på en bordell i Indien. Martin träffade henne när hon var på ett center för överlevare.
– När intervjun var klar sade hon ”jag har blivit intervjuad av journalister i sex år, vad händer sedan då?”.

Det fick honom att tänka efter.
– Varför inte skriva om dem som utför dessa handlingar? Det är lättare att träffa offren, men är det etiskt rätt?

Jag låtsades vara sexköpare istället

Så Martin Schibbye gjorde tvärtom.
– Jag låtsades vara sexköpare istället och hade en dold bandspelare och kamera. Men först tog kontakt med en lokalpolischef och berättade att jag skulle ”wallraffa”, för att inte själv bli gripen.

Journalister ska inte vara poliser, menar Martin Schibbye.
– Vi ska inte vittna mot de kriminella som vi intervjuar. Men det kan vara svåra etiska avvägningar. 

Martin Schibbye berättar också om reportaget som gjorde honom känd och välkänd i hela landet. Om den gången han tillsammans med fotografen Johan Persson, skulle rapportera om bolaget Lundin Oils inblandning i konflikten i provinsen Ogaden i Etiopien. De träffade flyktingar därifrån som berättade om våldtäkter, stympningar, men inga medier i Sverige var intresserade. De åkte iväg och tog hjälp av rebellrörelsen ONLF, som blev deras “taxi” in i området.
– Det går inte att vara helt fri i konfliktområden. Man får välja en sida och sedan försöka granska den andra på något sätt.

Martin och Johan satt i 438 dagar i fängelse

De blev upptäckta rätt fort. De gick i tre dagar och tre nätter, sedan blev de anfallna av 300 etiopiska soldater, de sköts och greps. Martin och Johan satt i 438 dagar i fängelse. 438 dagar blev också titeln på boken som Martin skrev i fängelset och även namnet på filmen som gjordes senare.
– Vi kände oss privilegierade, jämfört med våra medfångar. Vi hade en ambassad och en massa stöd utifrån.

Han mådde dåligt ett år efteråt, men kände att det blev bättre när han skrivit boken. Efter en tid började han arbeta som journalist igen. Men när han märkte att medierna inte visade något intresse när han ville rapportera om Etiopien, valde han att tillsammans med andra starta Blankspot. En sajt som rapporterar från ”vita fläckar”, i Sverige och världen, platser det inte rapporteras om. Alla artiklar kan läsas gratis och sajten har inga annonser.
– Vi finansierar verksamheten med en tredjedel fonder och stöd, en tredjedel är från swish och en tredjedel är från mecenater.

Vad är den största skillnaden mot att verka i Sverige och utomlands?

– Man måste tänka bort de där gränserna, världen finns här, här finns världen. Inrikes och utrikes är förlegat. En del korrar tänker att reportaget börjar på Arlanda.

Men numera har Martin familj och små barn, han reser inte på samma sätt längre.
– Nu gäller det att hämta och lämna på förskolan. Jag kan sakna livet som utrikesjournalist och jag har alltid en väska packad för att kunna dra. Min fru tror att jag ska lämna henne.

Ida Skyttberg
Kerstin Gustafsson Figueroa

PS. Sedan Martin Schibbye besökte Kista folkhögskola har han fått ”Per Wendels pris till årets nyhetsjournalist” som delades ut för 16:e gången av tidningen Expressen. DS.

Print Friendly, PDF & Email