Folkets hus i Rinkeby har den senaste tiden prytts av Dine Malmstens målningar. Under torsdagen var det dags för vernissage, och ett tjugotal besökare dök upp för att träffa Dine och höra henne berätta om sina tavlor.
Majoriteten av besökarna på vernissagen är bekanta med Folkets Hus – de är nämligen del av Språkbruket, en verksamhet som erbjuder språkundervisning i kombination med olika former av kreativt skapande, som också håller till i huset. Innan det var dags att titta på tavlorna så samlades besökarna för att fika. Det bjöds på kaffe, pepparkakor och lussebullar som de tog del av medan de satt ner och pratade med varandra.
Ahlam Noke och Aftab Karim är två av kvinnorna som lär sig svenska genom Språkbruket. Här har de fått göra gymnastik, måla och brodera samtidigt som de lär sig svenska.
– Vi har visat upp våra broderingar i biblioteket här ovanför, berättar Aftab Karim, som ursprungligen är från Iran.
– Det roligaste med att komma hit är att få träffa kompisarna, att vi alla är tillsammans, säger Ahlam Noke som kommer från Irak. Vi är från olika platser men här är vi alla som syskon.
Under utställningen stod besökarna samlade i trapphuset medan Dine berättade om sina tavlor. Med på tillställningen var Ayan Mohamed och Rokeya Begum, ordförande och vice ordförande i föreningen Geesguud, där även Dine Malmsten sitter med i styrelsen. De båda tycker att Dine har lyckats visa en rättvis bild av Rinkeby.
Vi känner igen gamla Rinkeby i tavlorna
– Jag tycker att tavlorna lyfter fram Rinkeby på ett bra sätt, säger Rokeya Begum. Det är inte bara negativa saker som händer här. Det finns mycket positivt också, man måste bara hitta det.
– Vi känner igen gamla Rinkeby i tavlorna, säger Ayan Mohamed. Man blir påmind om att det är så här Rinkeby är. Tavlorna är väldigt livliga, barnen tycker om dem jättemycket.
– Jag känner hopp när jag ser Dines konst, fortsätter Rokeya. Många tänker bara på skjutningar och kriminalitet när det pratas om Rinkeby. Men det finns så mycket glädje här också.
Britta Burga är också besökare av vernissagen och är även vän med Dine.
– Jag känner igen Rinkeby jättemycket i tavlorna, säger Britta. Jag har bott här sedan 1973 och mycket har förändrats. Förr fanns det jättemånga möjligheter för ungdomar i Rinkeby. Jag önskar att det fortfarande fanns det.
Agnes Cohn
