Klass 5B från Akalla grundskola var på Karolinska Institutet och fick lära sig att ta fram DNA ur en banan.
– Jag visste inte att bananer hade DNA, sade Taha, när han fått på sig både forskarrock och plasthandskar för att börja forska.
Eleverna från Akalla är en del av skolprogrammet Redaktör Schwartz forskningsresa, som Stiftelsen Berättarministeriet tagit fram i samarbete med Karolinska Institutet. Klassen har gjort egna experiment i skolan redan tidigare, men den här dagen får de träffa riktiga forskare. Och de får ställa nästan hur många frågor de vill.
– Att ta ut DNA från en banan är både kladdigt och kul, och forskning kan väcka nyfikenhet och öppna en ny dörr, säger Lizzy, en av forskarna som är med.
Eleverna har anlänt i hyrd buss, som Berättarministeriet har ordnat, strax efter klockan nio. De är alla förväntansfulla och sex bord står dukade med allt som skulle behövas till forskningsuppgiften. Där finns också ett stort skelett på hjul, människokroppen som docka, som kan plockas isär, organ efter organ och material för att göra ett ”eget” DNA.
– Allt får man röra här, allt är av plast och inget kan gå sönder, säger Matti Nikkola, universitetslektor och ansvarig på KI för samarbetet med Berättarministeriet.
Forskarna, i sina vita rockar, presenterar sig och vad de gör, de forskar om allt från stamceller och diabetes till provrörsbefruktning och åldrande. En av dem gör sedan en kort genomgång för eleverna om DNA.
– All information som finns om oss finns i vårt DNA. Alla organismer har DNA, även bananer.
Och så får eleverna gissa hur många celler varje människa har (37 miljarder) och de lär sig att varje cell innehåller två meter DNA.
Eleverna från Akalla har förberett sig väl och de vet redan många svar på frågorna som forskaren ställer.
– Vad gör en forskare?
– En forskare löser problem och botar sjukdomar, till exempel.
– Vad är en hypotes?
– Hypoteser är när du skriver vad du tror ska hända, så gör du ett experiment och får ett resultat.
Klass 5B har många egna frågor, och forskarna hjälps åt att svara. Varför syns blodkärlen? En del av dem ligger ytligt under huden. Varför kan man inte kittla sig själv? Kanske för att man gör det medvetet. Kan man ändra människans DNA, så att vi föds med fyra armar? Ja, kunskapen finns, men det är hårt reglerat vad man får och inte får göra med DNA.
Så blir det dags för eleverna att forska själva. På med skyddsrock i plast, plasthandskar och skyddsglasögon för dem som önskar. De arbetar i små grupper, alla är koncentrerade och en forskare hjälper till vid varje bord.
– Idag ska ni ta fram DNA ur en banan.
De börjar med att blanda kranvatten, salt och diskmedel. De lägger sedan en bit banan i en väl tillsluten platspåse, mosar bananen och blandar med vätskan tills det blir en enda sörja.
– Ni måste sila bort de eventuella klumpar som finns kvar av bananen.
Och så häller de kall handsprit i sörjan och då uppstår liksom tre lager i glaset. Det slemmiga i botten är bananens DNA.
– Det ser ut som en snorloska, som en av forskarna målande beskriver det.
Alla elever lyckas med sina experiment och de får beröm.
– Nu kan ni gå hem och berätta att idag har ni varit forskare.
När experimentet är avklarat kan eleverna studera hur hjärtats celler ser ut i mikroskop, eller plocka ut alla inre organ ur en docka av plast. Tvillingbröderna Amarbold och Amarsanaa sitter vid ett bord och plockar med två hjärnhalvor i plast. De tycker det har varit jättekul att göra experiment, men några forskare ska de inte bli. De båda skakar på huvudet och svarar unisont:
– Nä, vi ska bli basketproffs.
Kerstin Gustafsson Figueroa
