Järva röstar: Vård i kris?

Nyheter

Vårdpolitiken var dagens ämne i Folkets Husby. Dagen inleddes med ett panelsamtal mellan Maryam Osman, processledare i Folkets Husby, Roya Hakimnia, läkare i Järva och Kamal Hassan, sjuksköterska inom rättspsykiatrin.

Moderator, Araia Ghirmai Sebhatu inleder med att ställa frågan till panelen, på vilket sätt de ser att vården är ojämlik.

 –Vården är ojämlik, det visar all statistik. Senaste åren har mycket hänt som missgynnar vården. Vårdvalet till exempel gör att det finns massor av ingångar till primärvården, men det är till för de lätta åkommorna. Det är bidrar till hälsoklyftorna, säger Roya.

 –Vårdcentralerna har svårt att göra sitt jobb, därför att allt handlar om budget. Även för de regionstyrda vårdcentralerna, som oftast har den “tyngre” typen av patienter, där går det inte att spara pengar. För att tjäna mer vill vårdcentralen att du tar upp en åkomma per besök. Så om du har tre saker du vill ha hjälp med kan det bli tre besök, vilket är till nackdel för både patient och personal, det ökar belastningen och stressen. De digitala vårdcentralerna blir ofta bara en extra kostnad, då de flesta ändå måste göra ett fysiskt besök också. Alltså ofta dubbel kostnad för ett problem, säger hon.

 –Jag upplever att ojämlikheten syns genom att vi inte kan göra ett kvalitetsarbete. Det är sån ruljans, vi måste ha in nya patienter hela tiden för att gå runt ekonomiskt. De som kommit från allmänpsykiatrin hamnar ofta hos oss, och har många gånger svår problematik. Det skeva är att allt förväntas lösas med en quick fix, gå fort och vara effektivt. Detta missgynnar de som behöver mest vård, säger Kamal.

 –Många som har tagit kontakt med vården, kan ibland få höra rasistiska kommentarer. Till exempel har kvinnor på förlossningen fått kommentarer som att svarta tål mer smärta, att du som har fött så många barn inte kan ha det så här svårt att föda, med mera. Då kan kvinnan hamna i chock vilket leder till framtida problem, säger Maryam.

 –Många från Järva struntar till exempel i att gå på sin mammografi, för att slippa möta vårdpersonal. Politikerna fattar inte det här. Och under corona, när de beskyllde oss i Järva för att inte fatta informationen, när det handlade om så mycket annat, möjligheten att avstå kollektivtrafiken, möjligheten att kunna arbeta hemifrån och även oviljan att söka sig till vården, bland annat, säger hon.

Vården handlar för mycket om efterfrågan

  –Det förekommer absolut rasism, vilket gör det jobbigt att söka vård nästa gång, säger Roya. 
Hon berättar att hon under sin tid som läkare har arbetat i innerstan också, och att hon då förstod skillnaden, hur mycket lättare den som har utbildning, kanske har vänner som är läkare har det. Att vården handlar för mycket om efterfrågan, vilket leder till ojämlikhet på ett annat sätt.

 –Du som patient ska inte behöva vara påläst och veta vad du har för diagnos och behöver för behandling, det är ju läkarens sak. Men så är det inte riktigt nu. Snabba besök och “friska” patienter prioriteras, vilket är fel. Vård och ekonomi är en dålig kombination, fortsätter Roya.

–Det finns exempel på att vissa patientgrupper blir missgynnade. Om du har patient A från innerstan och patient  B från orten med likvärdiga problem, händer det absolut att de behandlas helt olika., enbart på grund av sin bakgrund. Det kan handla om hur deras trovärdighet uppfattas till exempel. När vi pratar med kolleger om detta blir många väldigt obekväma, säger Kamal.

Patienten är inte längre i centrum, vinsten och pengar är i centrum

Hur tror ni vi har hamnat här? Vad är det som förändrats?, frågar Araia.

Diskussionen som tar vid handlar mycket om problemet att allt handlar om ekonomi. Att det inte är den vård patienten behöver som styr hur mycket pengar vårdcentralen får.
  – Från min egen erfarenhet har mycket ändrats genom åren. Det är 29 år sedan jag kom till Sverige. Tidigare var det vård för alla, nu har den blivit en pengamaskin. Patienten är inte längre i centrum, vinsten och pengar är i centrum, säger Maryam.

 –Det har absolut blivit en stor förändring under de 12 år har jag jobbat inom vården. Nu handlar våra läkarmöten om ekonomi istället för om patientfall. Vi får listor på exakt hur mycket varje provtagning kostar, säger Roya.
 –Vi ska ge vård efter behov, på lika villkor, oavsett kostnad. Det här är ett tydligt symtom på avregleringen och vårdvalet, säger hon.  
–Vårdtiderna speglar sparkravet. Vi pratar också mer pengar än patienter på våra möten. Regionens miljardöverskott under pandemin kontra detta visar tydligt hur fel det har blivit, säger Kamal.

Vilka lösningar ser ni, undrar Araia vidare.

 –En lösning kan vara att det blir mindre tidspress och mer kontinuitet på enheterna. Ännu viktigare när det gäller barn. Ta bort kravet på att vi ska tänka på kostnaden hela tiden. Mitt jobb är att vårda människor, inte ha järnkoll på kostnader. Mer personal behöver vi också. Bemanningspersonal som kommer in, och DE kostar verkligen pengar och leder absolut inte till någon långsiktig lösning, säger Kamal. 


–Vi i det civila samhället gör ett gigantiskt arbete i de utsatta områdena. Lyssna på oss som jobba i området, vi vet vad människor behöver, säger Maryam.

 – Vi samarbetar tex med Rädda barnen, som har psykologer som kommer och pratar med människor som varit utsatta för olika saker. Två exempel är de som utsattes för Rinkebypedofilen, och de som har som har bevittnat eller på annat sätt blivit berörda av skjutningar. Deras psykologer har tagit fram en sorts första-hjälpen för att kunna ge akut psykologiskhjälp, säger hon.


En fråga från publiken till panelen:

 –Jag träffar många som jobbar i vården här. Hur skulle man kunna täcka upp behovet som finns genom att ta hjälp av lokala föreningar, genom en sorts folkbildning?

 –När folk i området mobiliserar så ser vi att civilsamhället är starkt och gör ett bra jobb. Vi har ett förtroendekapital. När det gäller vård har vi inte kompetensen, men vi kan ju samverka! Vi kan bjuda in till föreläsningar med mera, sprida information som behövs. Om vården joinar oss, så går det att göra bra saker tillsammans, säger Maryam.

 –Ja, tänk om vi på vårdcentralen hade tid att samarbeta med Maryam och det civila samhället med hälsoförebyggande arbete, det skulle vara en stor vinst för alla. Och om vårdcentralerna fick pengar efter behov, istället för nya sparkrav, säger Roya.

Annika Skarf



Print Friendly, PDF & Email